Den katten som jag har klarar sig väl hemma på dagarna, men han är dock betydligt äldre än din kisse. det du skulle kunna göra är att skaffa övervakning över internet till din telefon så du ser vad katten gör när du inte är hemma

Hur liten yta handlar det om?

42 kvm är lägenheten. Det kanske blir trångt för två stora katter. Bra ide med övervakning. Då kan jag se om hon bara ligger eller om hon aktiverar sig medan jag är borta.

Grattis till nykomlingen! :) Alla dina 7 frågor är jättebra, och bara att du tänkt på allihop tror jag garanterar att det inte kommer gå någon större nöd på din lilla tjej. Men det är nog bara du själv och uppfödaren som kan svara på om din katt skulle kunna må bättre med sällskap, och i så fall vilken slags sällskap. Katter är individer, precis som människor, och även om de flesta gillar sällskap så hänger det mycket på personligheten vilka som eventuellt trivs ihop. Här hemma bor det nu 3 som är väldigt olika till sätt och temperament. Egentligen är det nog bara en av dem som har någon riktig glädje av en annan, och den glädjen består mest i mobbing som tidsfördriv av den som är lägst i rang. :P Jag vet att en del förespråkar att alla katter ska ha sällskap, särskilt unga katter, men inget sällskap kan nog vara minst lika bra som dåligt sällskap. Så om du har bra intryck av uppfödaren kan du prata med henne om hur Lova var när hon växte upp, hon kanske var jättesocial och hade en bästis som finns kvar. Fast om det bor 15 veckors kattungar kvar hos uppfödaren kan det såklart innebära att du får ta en liten del av bästissnacket med en nypa salt. ;) Så tror jag, utan att vara expert på något sätt, men jag tror du får ett bättre svar av OberonsMatte om en stund. :)

Tack Djupdal! Nu känns det lite lugnare. Jag vet ju att huskatterna vi hade - trots att de var systrar - inte var bästisar. Var den ena på övervåningen så var den andra där nere. Men de kunde aktivera sig själva genom utelivet. Och de var vuxna.

De flesta kattägare börjar nog med en katt, men om man trivs med livet som kattägare (och har ekonomin och de praktiska möjligheterna för det) brukar nog de flesta börja fundera på ytterligare en katt så småningom. Både för sin egen och för kattens skull (åtminstone om det är en innekatt). Ju yngre den befintliga katten är vid introduktion av en lika ung (eller yngre) kattkompis, desto bättre är förutsättningarna.

Jag har också väldigt svårt att tro att en kattunge vill vara "ensamkatt".  Det finns så mycket i kattungars behov och beteenden som människor inte kan tillgodose på samma sätt som en kattkompis, både när det gäller stimulans, lek och social kontakt. Har katten möjlighet till fri utevistelse är det en annan sak, men för innekatter blir tillvaron ofta ganska trist och enahanda utan sällskap.

Är både den befintliga katten och den tilltänkta kattkompisen kattungar kommer de att ha stort utbyte av varandra. Framförallt i lek när de är unga, men även som trygghet och stimulans i tillvaron). 

För att det inte ska uppstå konkurrens och statuskonflikter mellan dem (särskilt när de blir äldre) gäller det att anpassa bostaden och resurserna efter antalet katter. har man 2 katter bör det finnas minst 2  och helst en extra av alla resurser och det finns det plats för på 42 kvm. 

(jag har 4 katter på 48 kattanpassade kvm med balkong).

I augusti blir det ett år sedan jag hämtade hem min ragdoll. I början bodde vi hos min mor, där det finns en äldre kattdam som inte var förtjust i sällskapet, men kattungen ville verkligen bli kompis. Strax där efter flyttade jag och lilla kattungen. 

Efter ett tag märkte jag ganska tydligt att han var ensam. Han blev jätteledsen när jag var borta mer än ca 5h. Så nån gång i februari-maj hade jag bestämt mig för att skaffa en till katt. Efter att kompisen kom hit i april har han varit mycket gladare. Jag bor på 45,5km och det funkar fint. 

Jag tror inte alls att det är någon fara att avvakta lite och se hur det går. Din katt kan ju vara tvärt emot min och trivas ensam. Det vet man ju inte förän man är i den situationen :)

Det där med övervakning kan ha sina bekymmer. En av mina valpköpare använde sig av det. När hunden var dryga året var matte glad - för nu kunde hunden vara ensam i hela - 45 minuter. …. Då vaknade den och matte som jobbade väldigt nära sitt hem - tyckte att den såg orolig ut och sprang hem. Ibland är det bättre att inte veta…… :)

En Ragdoll får man inte lämna ensam mer än max 6 timmar
om den inte har någon katt eller hund vän…det borde din uppfödare ha vetat!

Som uppfödare av rasen så rekommenderar jag starkt att du skaffar en vän så snart du kan! Det som annars händer är att du får en ledsen katt…en katt som troligtvis kommer visa felbeteenden pga att den inte får den stimulans som den behöver. Mycket troligt är att det blir en jobbig ohållbar situation för er båda!

Rasen Ragdoll är oerhört social och de allra flesta djuren kräver en kompis - hund eller katt oberoende av om och hur mycket man jobbar!

Lycka till! 

Mvh Marie

Om man har en liten yta kan man göra ytan större genom att tex. sätta upp hyllor på väggarna, låta de gå på nån byrå eller skaffa klösträd med flera hyllor. Har du balkong som är nätad är det ju också en yta! Sätt gärna ut tex en stol eller bord att hoppa upp på..! :)

#9 Då är jag tydligen en lika dålig uppfödare som Lovas, för den där 6-timmars-regeln hade jag inte en aning om att man borde veta om. Skämt åsido så tror jag man gör det för enkelt för sig om man ser en extra katt/hund som en patentlösning på problemet med alla understimulerade innekatter. Det är långt ifrån säkert att det funkar, och för en del understimulerade individer blir nog världen både mindre och outhärdligare när det dessutom blir konkurrens om resurserna.

Och handen på hjärtat, så där väldans stimulerande är man ju inte själv för katten när man sover, kollar tv, handlar, skjutsar på träning, facebookar eller candy crushar, även om man är slapparsällskap, så det är nog kvalitén på tiden man är hemma snarare än antalet timmar man är borta.

Om jag gissar vidare så är hemmen med för många katter, t.ex. många uppfödares, upphov till minst lika mycket psykisk ohälsa som hemmen med för få. Båda får vara vaksamma på katternas beteende, och helt enkelt anpassa gruppen om någon verkar må dåligt. Lagom är bäst, som nästan alltid.

Tror jag. Men jag har trott fel förr. 

Min uppfödare var tveksam till att min Emmy ens skulle vilja ha sällskap o.O 

Sen visade det sig att han ville det, men har svårt att se att han skulle ha fått men för livet på grund av att han varit lite ensam och småledsen ibland under en 6 månader…

#12 Vad grundade uppfödaren den tveksamheten på? Låter väldigt märkligt tycker jag, när det handlar om en 12-veckors(?) kattunge….

Det var väll mer så att hon trodda att han skulle klara sig bra ensam, och att just situationen med äldre katten hos mamma var lite tveksam. Just kattunge/ungkattssällskap diskuterade vi inte. Vad hon grundade det på vet jag inte. Hon verkar i alla fall glad över att han fått sällskap och att det går bra :)

Nu får jag riktigt ont i magen!!! Felbeteenden? 6 timmar om dagen? Men då borde uppfödaren ha sagt det till mig! Jag berättade ju om hur jag bor och att jag jobbar heltid, som ju de flesta gör. Det är väl inte många som kan gå hem till katten mitt på dagen eller ha någon som ser till den varje dag? Vad ska jag göra? Är riktigt orolig nu.

#15 De flesta ensamkatter är troligen helt ensamma mer än 6 timmar en vanlig vardag,  men klart att inte alla ensamkatter utvecklar problembeteenden för det. 

Problembeteenden uppstår när kattens miljö/tillvaro inte tillgodoser behov och naturliga beteenden i tillräcklig utsträckning. Att ha en kattkompis innebär att katten får utlopp för instinktiva beteenden genom lek och social kommunikation med en artfrände,  på ett sätt som är omöjligt med människor. 

Har man en ung ensamkatt är risken extra stor att katten utvecklar en del oönskade beteenden (som beror på frustration, understimulans eller otrygghet), men den behöver inte göra det.

Imorgon ska jag ringa uppfödaren och höra vad hon tror. Rekommenderar hon en syster från kullen, så åker jag dit direkt. Jag vill inte att Lova ska må dåligt. Förmodligen. slipper jag känna samma oro som jag gör nu. Då har de varandra.

Nu är systern hos oss! Det känns fantastiskt bra. De leker hela tiden och mitt magonda har gått över.

Å vad roligt, för både dig och småttingarna! 👍

#9 Måste bara fråga om det finns specialregler för ragdoll?   🤔  Och vem har satt den?

#18 Grattis, vad roligt!

Tack! Känns så bra. Nu ligger de tätt ihop och vilar under sängen där Lova softat själv.

#9 6 timmars regeln va de dummaste jag hört?? Då finns det inte många som kan ha 1 ragdoll

#23 Det är nog inte så dumt ändå att sätta lite siffror och riktlinjer, även om det egentligen är en komplex fråga. Någon slags gräns för "när det troligen är riskfritt". Så får man ju göra med många saker. Ibland har man hjälp av lagboken, som med 12-veckors-regeln för att skilja mor från ungar. Ibland har man hjälp av sverak, som begränsar antalet kullar för en hona till 3 per 2 år. Ibland har vi hjälp av veterinärna, som berättar hur ofta vi ska vaccinera. Men ibland måste man helt enkelt hitta på sina egna siffror och riktlinjer, eftersom ingen hjälp finns att få i något slags regelverk. Exempelvis när det gäller vilken inavelsprocent man kan tänka sig hos sina katter, eller som här, hur länge man kan acceptera att kattungar lämnas ensamma utan sällskap. Gränserna sätter man som sagt ofta någonstans "där det troligen är riskfritt", men naturligtvis skulle det funka för många ungar att avskiljas redan vid 11 veckor och för många honor att få 4 kullar på 2 år, precis som det kan funka med en kusinparning eller 9 timmars ensamhet. Men det medför risker. Så tror jag man ska se på saken, och då är det nog inte alls så dumt. :)

#24 Ja, visst behövs siffror och riktlinjer att gå efter, men när det gäller tidsgränser för ensamhet är det egentligen bara djurskyddslagens regel om tillsyn 2 ggr per dygn som man rent rättsligt behöver följa. 

En katt, och i synnerhet en ensam innekatt, behöver dock betydligt mer stimulans och socialt sällskap än så för att må bra i längden.

#25 Exakt, och det är ju just därför man som uppfödare behöver sätta upp egna riktlinjer. En del har ju faktiskt 0 timmar som sin gräns, dvs de säljer inte kattungar som ensamkatter över huvud taget. Själv har jag ingen tidsgräns, utan tycker det är viktigare att köparen, precis som TS, är medveten om att det kan bli problem och är beredd att verkligen göra något åt det i så fall.

Men det kanske man får omvärdera när man hållit på ett tag, för det kanske är svårare att värdera en massa köpare än man inbillar sig, och det kanske är lättare för både uppfödare och förstagångsköpare att det blir rätt för katterna, om det finns en allmänt vedertagen påhittad tidsgräns.

Men mest tyckte jag väl egentligen att #23 inte var 100 genomtänkt, och att #9 var värd ett trevligare svar.😉

Har inte läst alla inläggen, men min erfarenhet är att Ragdolls trivs allra bäst om de har en Ragdollkompis. ❤️

Men har man en ensam Ragdoll och den är över 2 år eller äldre så är den nog inte längre lika intresserad av en kompis, då den är van vid att vara ensamkatt.  Vill man ge sin Ragdoll en kompis bör man försöka göra det så tidigt som möjligt för att de ska få mesta möjliga ut av varandra - och bli riktiga polare i vått och torrt. Nu pratar jag om kastrerade sällskapskatter. 🙂

Har en hane som är 11 månader. Han har kraftig vacker päls. Mycket päls där "bak" så när han bajsar så fastnar det ofta lite i pälsen där bak. Jag tvättar och han blir förbannad. Finns det någon som har ett bra tips på hur jag ska hantera detta? Allt tas emot med tacksamhet.

Flodde

Har haft  ragissar i 10 år  när jag säljer en unge vill jag veta att kissen inte lämnas ensam för länge då rekommenderar jag att skaffa 2 ,  av vem spelar ingen roll, men liten kattunge ska ha sällskap , frågar alltid noga hur familjens tid är uppdelad

har helst inga unga katter utan sällskap , vuxna klarar  det bättre

en unge behöver vägledning o då måste man finnas till hands

har kull nu o har kortat  av min arbetsdag för att finnas för dom då jag vägleder kullen till att bli gosiga o sociala  o mysiga orädda kissar , det gör sig inte självt