Nu har vi haft Fermi i ca tre veckor och allt går utmärkt! Han är väldigt social och nyfiken, vill vara med överallt och är riktigt mysig! Alla upplever att han har det där typiska hundbeteendet som man läst om. Till och med min kompis som verkligen ogillar allt som har med katter att göra föll pladask för honom! :)

Vi bestämde redan från början att inte låta honom vara i sovrummet på nätterna. Det var riktigt tufft de två första veckorna, han jamade högt och krafsade på dörren många gånger under natten. Jag som tidigare har gått igenom samma sak med en hundvalp var tillräckligt stark för att absolut inte gå ut och trösta honom, även om det var svårt. Man tyckte ju verkligen synd om honom!

Men nu verkar han ha lärt sig att på natten sover vi. Han är väldigt närgången när han vet att vi ska gå och lägga oss men när vi väl har sagt "Godnatt" och stängt dörren låter han oss vara ifred hela natten. Jamandet börjar sedan på morgonen när klockan ringer, då vill han att vi ska kliva upp! Vi myser med honom i nästan en halvtimme varje morgon och han spinner konstant. Mysigt!

Visst är han väldigt busig också och ibland är han nästan helt omöjlig… Han kutar runt i hela lägenheten och biter på allt! Ser ganska roligt ut. Sprayflaskan som jag använde när han tuggade på kablar fungerade ända tills han såg att jag sprayade vatten på mig själv (har ju varit så otroligt varmt, var tvungen att svalka mig). Då blev han JÄTTEintresserad och nu rusar han till oss så fort vi bara rör flaskan. Tror att han själv tycker att det är ganska varmt här. Slutar jag spraya på honom lägger han tassen på min hand och har en min som säger "fortsätt…", hur gulligt som helst! Lyckades äntligen filma när min pojkvän använde sprayflaskan, så ni kan ju se videon :)

Nu är han ca 4 månader (17 veckor). Vi vägde honom igår och det hamnade på 2,9 kg. Jag tycker att det låter mycket! Vad tycker ni? Hoppas att ni orkade läsa allt! :)