Hej! En ragdoll är mer en sitta-bredvid-katt än en ligga-i-knät-katt.
Men min svarar väldigt tydligt på om jag visar henne mer omtanke, då blir hon mycket gosigare och mer sällskaplig över tid har jag märkt.
Men hon ligger i princip aldrig i knät, men kan vara extremt gosig på morgonen i sängen.

En säkrare goskatt är Birma men alla individer är olika.

Det där är nog individuellt. Min ragdoll klättrar gärna upp i famnen varje dag och ska gosa mycket och länge, men de flesta är nog typiska ligga-bredvid-katt.

Det går nog knappast att "tvinga" på en katt att bli gosig utan det kommer om katten är i behov av gosstund.

#1
Min raggis är också morgonmänniska, lite mer än mig. Han vet att när första larmet går så har han 15min på sig att gosa så mycket han kan. 

Han springer dessutom till sängen så fort jag närmar mig sängen på kvällen.

När jag fick hem honom var han inte heller så jättegosig av sig första veckorna, men han ville leka jättemycket. Jag lekte med honom så mycket jag hann och gosade imellanåt. Nu är han inte alls lika lekfull och vill gosa betydligt mer. När jag kommer hem mjauar han tills jag lyfter upp honom.

Han är 17veckor nu. Alla katter utvecklad ju olika också. Din katt kan säkert bli gosigare med åldern, gäller att hen tid. Annars får du acceptera att hen inte var en goskatt :)

Vill bara tilföra att oftast är hanarna mer mysigare än honorna. I alla fall kastrerade hanar…. Honorna kan vara lite egna av sig….rekomendera alltid hanar till sällskap…..men sen är det upp till köparen.

Tack för alla svar!

Jag tror också att det är individuellt. Min hona på snart 8 månader är riktigt mysig, hon älskar bli lyft och är en spinnmaskin. Hon är väldigt kontaktsökande och tycker om att vara en nära. Jag skulle beskriva henne som både knä- och ligga bredvid katt. T e x kan hon somna i mitt knä, men det kan också variera. Hon är ju trots allt en individ med en egen vilja också. Det tycker jag är viktigt att respektera, då får du ett förtroende av din katt, som jag tror kommer att uppskatta dig ännu mer. Med det skrivet menar jag inte att du inte respekterar din misse, men ge det mer tid. 🙂

Du skulle ju också kunna försöka vänja henne kortare stunder med lite mys och ge samtidigt positiv förstärkning med någon godbit. Passa på att göra t e x borstningen till en mysstund. Min hona spinner och ligger stilla när jag borstar henne, och då börjar hon spinna ännu mer när hon vet att något gott är på gång. 🐱Pröva dig fram, och ge det framförallt lite tid. Njut med din misse och tänk ändå att du ändå har en underbar liten varelse vid din sida. Hoppas att mitt svar var till någon nytta. Lycka till! 🙂

Min ragdollpojke ville bara gosa med min make o kunde ligga i hans famn. Mig däremot vägrade han knappt gosa med och att ligga i min famn gick aldrig… 

Detta pågick ända tills jag upptäckte att jag försökte för mycket! Så under en period lät jag honom vara ifred så mycket som möjligt och lät enbart honom komma till mig. Jag lekte med honom, pratade med honom, men klappade honom nästan aldrig fören han bad om det. 

Detta hjälpte mycket. Till att börja med skulle han bara ligga bredvid, men nu när han är supergosig så kan han vandra mellan makens och min famn. 😃

Detta var lösningen på mitt problem. Vet inte om din flicka är likadan eller om beteendet bara har med hennes unga ålder att göra. Jag hade ju bevis på att min var gosig, bara inte med mig, men det kanske kan vara värt ett försök?

Vår ene katt, +4 år, har under senare år blivit mer kelig och uppmuntrar oss, på bestämda tider, att bli kelad med, då han ropar på oss att vi ska följa med honom till hans hängmatta och hoppar sedan upp där och vill bli klappad länge. Mysigt! Annars är han lite svårflörtad för kroppskontakt. Han accepterar dock definitivt mer kel nu än när han var bebis /ungkatt. Gillar att bli smekt över magen dessutom! Han har aldrig varit en knäkatt.

Vår yngre katt, +1 år, var väldigt kontaktsökande och kelig när han var bebis, hoppade gärna upp i knät osv, men sedan han kom in i "tonåren" har han  mer eller mindre skakat av sig dessa behov. Lite kel när han slumrar eller tidigt på morgonen, det gillar han däremot. 

Båda vill däremot vara närvarande i samma rum där vi är.

Tycker det är rätt skönt att inte katterna är "knäiga" av sig!

Håller med  #8 . Jag försöker klappa katterna mindre än vad jag gjorde förut och på några utvalda områden som kanske accepteras bättre av katter ; mest över panna och hjässa, kind och haka och främst när vi hälsar på varandra. I genomsnitt några sekunder. Då märker jag att de tycker att det är liksom lagom med kel och springer inte undan.