# Skriver av mig Author: [Borttaget] Hej alla kattälskare där ute. För lite över en månad sedan förlorade vi en av våra kattungar i FIP och jag är fortfarande ganska förkrossad över det. När Arwen, som vår fina katt hette, dog grät jag i en hel vecka och kunde inte gå till skolan, jag var bara så himla arg på livet och allting. Att vår fina lilla larv inte ens fick chansen till ett långt och fint liv med oss gör mig så himla olycklig. Nu gråter jag inte längre (även om det tåras ganska rejält i ögonen) när jag tänker på henne eller tittar på bilder, men sorgen finns fortfarande här och jag vet inte hur jag ska komma över den. Självklart vill jag inte komma över henne, men det skulle vara otroligt skönt att få lite sinnesro och slippa få ångest när jag tänker på henne och istället kunna se det fina med situationen. Arwen blev bara fem månader. Vi köpte ett syskonpar och nu är hennes bror Bilbo ensam (med en gammal manxkatt på 12 år). Det gör mig så ledsen också, att Bilbo miste sin syster (även fast han inte tänker så...). Hur har ni handskats med detta? Jag har förlorat en hund innan, men hon var liksom 10 år och hade redan levt. Grejen är att jag tycker livet är så sjukt ORÄTTVIST och jag är så arg på livet och på hur det blev. Stackars vår älskade Larv. Finns det något vi kunde gjort? Stressade vi henne? Om vi bara köpte Bilbo (vilket det var tänkt från början, vi skulle bara ha en men vi tyckte det lät så fint med ett syskonpar som kunde leka med varandra), hade hon kunnat växa upp helt frisk någon annanstans? Sådana här frågor grämer mig mycket. Jag vet inte vad jag ska göra... På bilden ser ni mig och Arwen mysa. Hon skulle alltid ligga i knät och vara nära. Hon mjölktrampade alltid, pussades i ansiktet och visade så himla mycket kärlek. Jag får så ont i hjärtat när jag tänker på hennes öde. Hur kommer man ens över något sådant här? Hur kommer människor över människo-förluster? Jag förstår inte. (Visste inte vad jag skulle lägga inlägget, ville mest bara skriva av mig och få lite tips på hur sjutton man kommer över något sådant här...) ## Comment 1 Author: [Borttaget] Vår fina bustjej 😭💔 ## Comment 2 Author: Disturbed-Angel Jag kan inte säga att jag vet hur du känner. Men jag förstår vad det är du går igenom. För en månad sedan fick jag avliva min lilla ögonsten. Han var min trofaste följeslagare i fem års tid och jag har länge fruktat dagen då han inte längre skulle finnas vid min sida. Han var född med HCM så vi visste att hans liv skulle vara kort. Idag tröstar jag mig med att de fem åren vi hade tillsammans var de mest underbara man kan tänka sig. Jag tror aldrig jag kommer få uppleva att ha en så speciell katt med ett så starkt band till.  Men samtidigt är jag glad att vi kunde avliva honom så han slapp lida. Jag vet också att man kan gå vidare efter en förlust. Min mamma dog för ett och ett halvt år sedan och det var det mest traumatiska jag någonsin upplevt. Men livet går vidare och trotts att saknaden är stor efter både mamma och Fluffis så lever jag ändå och kan skratta och vara glad. ## Comment 3 Author: Medda Jag förstår vad du går igenom. Min sista raggis fick akut njursvikt och fick somna in. Jag fick hela tiden tänka att det var de bästa för han, han slapp lida och kom till en "bättre" plats. Det var väldigt tufft och tog mig ungefär 3 veckor att plocka bort hans matskål. Än idag har jag svårt att se en brun colourpoint och har sen den dagen inte skaffat mig en ny raggdoll trots att jag älskar rasen. Nu har det gått sju år och han lever fortfarande i mitt hjärta och mina minnen och jag vet att Zorro är där och möter upp mig när det är min tur att lämna jordelivet.   Styrkekramar 🤗 ## Comment 4 Author: [Borttaget] Tack båda två!! Era berättelser värmer. #2 - vad är HCM för något? Och #3, hemskt med din kisse. Vår hund fick njursvikt och det är hemskt hur sjuka de blir då. Min hund var dock 10 år när hon fick så hon var ju ändå "färdig" med livet. Vi fick ta bort henne också. ## Comment 5 Author: Disturbed-Angel #4 HCM är en hjärtsjukdom som är väldigt vanlig hos katter speciellt i den rasen som jag har (Sphynx). Så när han fick akut hjärtsvikt så vi fick åka in mitt i natten och avliva honom så att han inte skulle behöva kvävas till döds av vattnet som samlades i lungorna vid hjärtsvikten. ## Comment 6 Author: [Borttaget] Åh 😕 Hur märkte ni att han fick hjärtsvikt? Vad är symptomen? Det är så hemskt ibland, livet! Ibland undrar man vad det finns för mening med allt... Varför finns sjukdomar, varför finns ondska m.m... Han fick fem fina år i alla fall! Mer än många, men inte tillräckligt. ## Comment 7 Author: Disturbed-Angel Han fick svårt att andas. Det rosslade och sådär från lungorna och han ville inte direkt röra sig. Åt ingenting sista dagen och ville bara ligga hos mig i soffan.   Det var riktigt tråkigt att avliva honom för han var verkligen speciell. Men samtidigt är man glad över de åren man fick med honom :)