# Hur hög inavelsgrad tolererar ni i er avel? Author: Micsi Hej! Jag planerar en kull nu i vår och har fått en intresseförfrågan från en annan uppfödare för en chokladhona ur den planerade kombinationen. Hon vill avla vidare med en utav sina hanar som är lila. Jag såg dock att hennes hane har en inavelsgrad på närmare 11% (!) på fyra generationer. Jag är ny uppfödare av ragdoll men jag läser det jag kommer åt och går de kurser som finns tillgängliga. Jag har för mig att jag läst nånstans att man inte ska ha en inavelsgrad högre än 2,5% på fyra generationer. Min magkänsla säger att jag ska neka denna uppfödare att köpa kattunge från mig, men hon har förmodligen både mer kunskap och mer erfarenhet än mig. Så min fråga här är, hur hög inavelsgrad tolererar ni i ert avelsarbete? Jag vill gärna vara så ärlig som möjligt och inte säga att alla ev. avelshonor är bokade eller dra ut på det hela och säga att ingen kattunge är tillräckligt välbyggd för avel. Tips för att neka på ett schysst sätt mottages tacksamt! ## Comment 1 Author: [Borttaget] En inavelsgrad bör aldrig vara högre än 6.25 % dvs. kusinparning. Men ju närmare 0 %, desto bättre givetvis.  Om jag har förstått det rätt så vill uppfödaren köpa en presumtiv hona, till sin avelshane? Jag ser inga problem med det om inte din tilltänkta kull är släkt med den hanen?  Är den inte det så bryter man inavelsgraden vid utavel som det blir med en helt obesläktad partner, och det är givetvis positivt. Det kan ju vara syftet som uppfödaren har? Kanske är det så också att hanen är avkomma efter en tjuvparning, dvs. aldrig planerad parning? Och den utvecklades till något riktigt bra... Som uppfödarkollegor så tycker jag att man ska hellre hjälpa varandra än att stjälpa varandra, förutsatt att det är en ok uppfödare och det inte handlar om buskavel eller dålig katthållning. ## Comment 2 Author: Fabolousdolls Ja tjuvparningar händer ju ibland, så kan det ju vara! Håller med Hundochkatt är det en seriös uppfödare som gör alla hälsotester tycker jag verkligen att vi ska hjälpa varandra. Fråga henne rakt ut varförinavelsgraden är så hög, bäst att vara ärlig och säga vad man tänker och tycker. ## Comment 3 Author: [Borttaget] Håller med båda ovanstående ## Comment 4 Author: [Borttaget] Det är jättesvårt hur man ska tänka tycker jag. En sak är att man aldrig någonsin själv skulle komma på tanken att göra en parning som är på tok för tät. Men sen är frågan om man också ska vara så konsekvent att man aldrig köper in eller säljer en katt till någon som väljer att göra annorlunda. Det gäller egentligen allt, som tester, katthållning, kattsmak, osv. Ska man låta bli att samarbeta med alla som tycker eller tror annorlunda? Och den frågan har kanske den här uppfödaren ställt sig också, och kommit fram till att hon själv aldrig skulle göra en tät inavelsparning, men att det ändå känts OK att köpa in en katt som har hög inavelsgrad, så länge den inte är nära släkt med hennes övriga katter. Det är svårt det där, hur konsekvent man ska vara. Särskilt om man importerar för att få in nytt blod, så är det inte alls ovanligt att importerna i sig har hög inavelsgrad, men att de ändå gör nytta för att hålla nere inavelsgraden i det egna katteriet, och i Sverige. Tack och lov är vi i Sverige fortfarande betydligt duktigare än en del andra länder, på att inte utnyttja inavel som enkel men farlig genväg. En del skulle säkert känna sig lite som hycklare, om de propagerade mot inavel, för tester osv, och sen köpte eller sålde en katt till någon som gjorde helt annorlunda. Andra skulle inte ha några som helst problem med det, utan mera "sköta sig själv". Man får prata med varandra och följa sin magkänsla helt enkelt.🙂 Och generellt så kan erfarna uppfödare naturligtvis en massa saker, men välj inte att tro på allt de säger bara för att de hållit på ett tag. Det är ingen garanti för att de vet vad de pratar om. Det finns fortfarande uppfödare som försvarar inavel med att "de vet vad de gör", "de vet vad de har i sina linjer", och annat dravel. Lycka till! 🙂 ## Comment 5 Author: [Borttaget] Det här tycker jag själv är enkla och bra riktlinjer: https://pawpeds.com/pawacademy/genetics/genetics/conclusion\_se.html Nu är ju vi som föder upp ragdolls ganska lyckligt lottade trots allt, som har en så pass stor ras. Så att hålla den effektiva populationen tillräckligt stor är egentligen inget problem, så länge vi låter tillräckligt många hanar gå till avel, och så länge inte "alla" avlar på samma linjer. Om det blir ett gäng kusinparningar då och då för att det för tillfället råkar se ut så hemma i katteriet, så är det egentligen inga problem alls, så länge man inte gör det till en medveten och återkommande strategi. Dvs håller man sig bara till max 2,5 % på 5 generationer, och max 5% på 10 generationer, i snitt på alla parningar man gör i sitt liv, så är enskilda täta parningar inget problem. 🙂