# Avelskatter? Author: [Borttaget] En annan sak jag kom att tänka på i skrivandets stund det var följande: När ni köper en avelshona eller har en avelshona som är jättebra i typen och egentligen perfekt till avel, kan man tänka, MEN hon ex inte knyter an till sina kattungar, alltså har inte direkt något intresse i dom, eller hon har ett "tråkigt" sätt som gör att det överförs på sina kattungar, då menar jag ex lite reserverad eller inte vill ha någon direktkontakt med människor, som gör att även kattungarna får ett sådant sett, vad skulle ni göra? /Kicki ## Comment 1 Author: Svidjas Jag skulle inte avla på henne då jag sätter stor fokus på kattens temperamen, detta på grund av vad jag lärde mig från min första kull: Duchesse (min hona) var en perfekt mamma men i sig lite blyg, detta förde hon vidare till en av kattungarna, denna kattunge blev lite blyg dock inte a-social utan bara lite tillbakadragen (bor nu som andra katt och trivs där jättebra och är inte tillbakadragen.) MEN av vad jag lärt mig från detta så kommer jag bara avla på katter med ett temprament som jag tycker är en ragdolls, frammåt och vänlig. Duchesse kommer ej heller att avlas på mer (inte enbart på grund av detta utan även att hon löper lite väl tätt och inte lägger på sig vikt). ## Comment 2 Author: Yataz Tycker det är väldigt viktiga egenskaper som jag sätter stort värde på i min avel. Jag skulle därför inte avla på en sådan hona. Däremot kan första kullen alltid vara lite skrämmande och då vad gäller det här med att knyta an till sina kattungar så kan det bero på att det är första kullen. Det kan gå mycket bättre nästa kull är min erfarenhet. Men skulle honan inte vilja knyta an till sina kattungar sedan vid ytterliggare en kull så skulle jag inte ta någon mer kull. ## Comment 3 Author: Cherione Vår ena hona hade en kull innan hon kom till oss. Först ville hon då inte riktigt vara med dom.. precis som hon inte viste vad de var för ena monster. Men hon lärde sig och efter ett par dagar eller så var de hennes ungar på riktigt. Nu hos oss har en annan hona fått ungar Men hon försöker adoptera allihoppa iaf. Så vist kan en "dålig mamma" lära sig med. Men tycker som Yataz att efter 2kullar borde de veta vad mamma rollen innebär. ## Comment 4 Author: Addiction Tycker som andra att temperamentet är väldigt viktigt! Däremot känner jag att man ska tänka efter på **varför** katten har det temperamentet den har, det kan många gånger vara uppväxten som får en del individer att få ett _dåligt_ temperament. Om en hona med halvtaskigt temperament ger kattungar med gudomligt temperament ser jag inget problem. Däremot om ungarna blir dåliga i temperamentet känns det som bevisat att det faktiskt är honan och inte omständigheterna som gett hennes temperament och då ska man nog tänka efter :) Sen finns det väl katter som är käpprätt **dåliga** i temperamentet, och om man inte ser några goda egenskaper, om hon är otroligt svårhanterlig osv. då kanske man inte ens ska _prova_ en parning? ## Comment 5 Author: [Borttaget] Detta är hennes första kull så det kan ju vara det och att det blir bättre när hon får nästa. Hon har inget dåligt temperament, men däremot är hon lite reserverad, vill inte gärna att man håller på med henne, och det tycker jag iaf två av hennes kattungar har fått, vilket är lite synd. ## Comment 6 Author: Svidjas #5 hur gammal är hon? Våran duchesse som är lite reserverad har nu när hon blivit äldre blivit mycket mer mysig och vill mer vara med. Hon var minst i kullen och jag tror att det kan ha att göra med hennes temperament.