# Avelsförbud - i stamtavlan eller köpeavtalet? Author: MiracleWithPaws Har förstått att de flesta ragdollungar säljs med krav på att de inte ska användas i avel. Nu undrar jag, var skriver man in detta? Jag vet att man kan skriva det i stamtavlan, men gäller det endast om katten är direkt olämplig (defekt eller liknande), eller kan man skriva in det "bara för att man vill"? Kan man annars skriva in det i köpeavtalet? Det finns ju inte så mycket utrymme i SVERAKs köpeavtal ("överlåtelse av katt") för egna krav... Men kan man skriva det under "annan information om överlåten katt"? Jag vill inte skriva ihop några egna dokument, tycker det känns mycket bättre att använda SVERAKs framtagna avtal, särskilt som ny uppfödare. Ett litet sidospår... Är avelsförbud juridiskt bindande? Har man som uppfödare rätt att kräva det? Jag vet att vi har pratat lite om det här och jag har också hört från andra håll att många egna krav som skrivs in i avtal i själva verket inte är juridiskt bindande. "Har man köpt en katt så äger man den och kan göra "vad man vill" med den" så att säga. Gäller det även avelsförbud? ## Comment 1 Author: MiracleWithPaws Sökte runt lite till själv och förstår det som att man inte har rätt att sätta avelsförbud om man säljer till privatperson. Däremot får inte avkommor registreras hos SVERAK om någon av föräldrarna har avelsförbud inskrivet i stamtavlan (vilket kräver vet.intyg). Någon som kan bekräfta att detta stämmer? Det här är fortfarande nytt för mig eftersom jag i grunden är "hundmänniska" och i den "världen" sätter man inte några såna här förbud om inte hunden är sjuk eller defekt på något vis. Så om någon tycker att jag ställer konstiga frågor ber jag om ursäkt för det. Frågar man ingenting, får man inget veta! :) ## Comment 2 Author: Yataz Tycker inte alls det är konstiga frågor. Om reglerna inte ändrats sen jag var aktiv så är det precis som du säger. Ett avelsförbud kan skrivas in i stamtavlan, men för det krävs ett veterinärintyg på att katten har någon defekt som gör att man inte får avla på denne, exempelvis navelbråck. Men alla katter kan ju inte säljas till avel bara för att de inte har en defekt. Katten kanske inte är rastypisk nog eller så vill man inte sprida lijerna för mycket. Då skriver man ofta en sådan överenskommelse i ett avtal mellan uppfödare och köpare. Ett sådant avtal, vad jag förstått, är inte juridiskt bindande. När katten övergår till någon annans ägo, äger befintlig ägare rätten att göra vad denne vill. Det är därför det också varit en del diskussioner om tidig kastrering, där man kastrerar kattungar för att förhindra att framtida oönskad avel sker. Det har tidigare gått att sätta avelsförbud så det skrivs in i stamtavlan även när katten inte visat någon defekt, men detta togs bort då man tyckte att många missbrukade detta och släppte för lite till vidare avel (om jag minns rätt?) Du får ursäkta min osäkerhet kring detta, men jag har kommit ifrån det lite senaste åren. Jag hoppas någon kan rätta mig om jag har fel i det jag skriver och jag hoppas att du fått svar på dina funderingar. ## Comment 3 Author: MiracleWithPaws #2: Tack för svaret! Jo, jag kan förstå att de vill att de ska finnas fysiska skäl för att sätta in ett avelsförbud i stamtavlan. Men vad jag förstått är det inte bara spridning av linjer inom rasavel som folk är "rädda" för. Har läst en del om det här med blandrasavel också, och att man inte vill att ens renrasiga ragdollungar ska bli föräldrar till huskatter när de blir äldre. Och då förstår jag på sätt och vis att uppfödarna hellre kastrerar tidigt än att skriva ett avtal som ju faktiskt kan brytas. Det finns verkligen inte några rätta svar här känner jag. Man får känna efter själv vad som känns bäst antar jag? ## Comment 4 Author: Kinne Tydligen så kan man i Danmark skriva in avelsförbud i stamtavlan för de avkommor som säljs till sällskap. Själv tycker jag att det vore superbra om man fått göra det. Tidig kastrering är ju klart ett superbra val för oss uppfödare. Själv har jag dock inte hittat någon veterinär runt mig som gör detta ;/ ## Comment 5 Author: Yataz Ja det är jättesvårt. Jag skulle heller inte vilja arbeta för rasen för att folk ska börja avla blandisar på de katter jag fött upp. Jag hade mycket funderingar på det här vet jag, men svårt att veta hur man ska göra. Jag har skrivit sällskapsavtal med överenskommelse att avel inte får ske. Det har gått bra för mig och inga blandisar. Men jag har nog bara haft tur. Jag har visserligen gått på min känsla och inte sålt när jag känner av en tveksamhet. Det här är en viktig fråga att diskutera känner jag för jag vet att jag redan för 3 år sedan reagerade på alla kattungeannonser om ragdollblandisar. Jag funderade om man inte kunde stå som huvudägare tills katten hade kastrerats av ägare, men det sätter ju bara stopp för att registrering kan ske och det är ju inte det som är problemet. Tänkte också man kunde sätta ett högre pris på kattungen, som sedan leder till att de får tillbaka en stor summa då katten kastrerats. Men blir problem då många redan känner att ett kattköp redan kostar en del och kanske blir svårt att lägga ut dessa extra pengar. Jag tror det är viktigt och bra att ha en kommunikation med köparen. Att göra klart från början att man gärna vill ha kontakt och se hur allt går. Det är ingen garanti ändå, men jag tror ändå det gör mycket. Många tycker inte det utan att man bara ska släppa köparen. Väldigt intressant diskussion hur som helst. Känner att jag mest svamlar nu, men vore ju bra om man kunde komma fram till något bra sätt att stoppa denna blandrasavel! ## Comment 6 Author: Kinne En bekant till mig köpte en Cornish Rex & fick stamtavlan och ägarbytet först efter kastreringen utförts vid 6 månader. Så det blev ju i princip som ett foderavtal till en början. Det skulle kunna fungera. Men det känns som jättemycket jobb & kanske rent av svårt att få köparna att förstå meningen med det hela.. Dom kan nog uppleva det som extra krångel. ## Comment 7 Author: Michaela-N Varför vill man ha avelsförbud på katterna man säljer? ## Comment 8 Author: Yataz #7 Läser du hela diskussionen ovan finner du svaret. Katter som inte ska avlas på, ska inte avlas på! Och för att undvika blandrasavel. #6 Jo det är ju en lösning, men som du säger kan det kännas krångligt och det kan bli en oro för köparen som väntar på att katten ska bli dennes. En oro om att uppfödaren en dag hämtar tillbaka katten för att denne är ägare. Vet flera som kännt oro för det med fodervärdsavtal. Men det är ju helt klart ett alternativ. En öppen kommunikation med intressenter och köpare om varför man inte vill ha blandrasavel kan vara bra. Att förklara hur uppfödare lägger ner sin själ och arbete för rasen osv. ## Comment 9 Author: Michaela-N Jag har redan läst hela tråden. Det enda som ligger i närheten av min fråga är "Katten kanske inte är rastypisk nog eller så vill man inte sprida lijerna för mycket." Om det bara är de anledningarna som finns så är det hur fånigt som helst (svarar för vad jag själv tycker) Sprida linjerna för mycket? Varför ens avla fram kattungen då? En orastypisk katt är väl onödigt att ge avelsförbud på. Nog för att det kan hända att även avkommorna blir feltecknade, men om det har en sån stor betydelse är ju frågan. Köpare borde ju få avla fram vilken färg de vill på sin katt. Är katten såld så är den såld. Har full förståelse för att man vill sätta avelsstopp på en ärftlig och skadlig defekt, men inte annars. ## Comment 10 Author: HagensYeats 9# Om du redan innan köpet vet att du vill kunna avla på din katt så ska man inte köpa en sällskapskatt. Då söker man efter en lämplig avelskatt. Rastyp har inte endast med färgen att göra. Öron, huvudform, benstomme, ögonfärg, mm är inblandat. Som kattuppfödare vill man främja sin ras utveckling genom att endast spara dem bästa kattungarna till avel. Dem katter som ej är rastypiska finns det ingen som helst anledning att avla på. Visst ett litet typfel här och där har alla katter. Genom en sund vidare avel kan undvika att avkomman får samma fel. ## Comment 11 Author: Michaela-N #10 Jag kan bara dra paralleller med hundavel, men där sätter man aldrig avelsförbud bara för att den inte följer rasstandard. Tvärtom, där avlar många på hundar som inte alls följer standard, för att aveln sker på diverse arbetsmeriter istället. Är inte det upp till köparen om den lyckas hitta folk som vill köpa kattungar med "fel" sorts öron, huvudform, benstomme eller ögonfärg? Det stör ju inte er uppfödare någonting, ni behöver inte ta in de katter i avel som inte ser ut så som ni vill ha dem. ## Comment 12 Author: MiracleWithPaws Michaela-N, jag håller med dig. När jag började titta runt efter ragdoll för ett par år sedan (för att jag läst på om RASEN innan och visste att det var den jag ville ha), insåg jag att uppfödarna har en väldigt, för mig, annorlunda syn på avel. Eftersom jag, som du är mer insatt i hundavel var det helt sjukt för mig att man inte skulle få göra "vad man vill" med ett djur som man köpt. Och att avelsdjur dessutom var dyrare, medan icke-avelsdjur hade kastreringskrav var ännu knasigare. Jag har nog vid det här laget vant mig lite vid "hur det funkar" och tänker inte sälja min första kull som avelskatter till höger och vänster, eftersom det helt enkelt inte är så det funkar. Men visst, i en perfekt värld hade jag nog hellre sett att tankegångarna och tillvägagångssättet såg ut mer som på hundar (men det kan säkert finnas avvikelser där med förstås). När det gäller blandrasavel kan jag å ena sidan förstå de uppfödare som förfasar sig över tanken på att deras kattungar skulle användas till det. Jag skulle själv inte vilja ha en blandras, oavsett art, och försöker alltid övertala vänner och bekanta att köpa renrasiga djur med stamtavla, av flera skäl. MEN, jag anser ändå att man har rätt att använda sitt djur på det sätt man själv finner bäst. Jag tycker inte att jag kan kräva av mina köpare att de under 15-20 års tid ska följa diverse regler som jag satt upp kring deras djur. ÄVEN om jag personligen inte skulle bli superglad om de tog en blandraskull efter katten. Det är snårigt det här. Man vill inte "skära" sig med folk, särskilt som ny uppfödare, men samtidigt måste man få ha sina egna åsikter. Hur som helst har jag kommit fram till att jag inte kommer ha några specialkrav när jag säljer mina kattungar, utan det jag kan göra är att försöka ha en öppen (och långvarig) dialog med mina köpare och förklara för dem varför jag anser att dessa ungar inte ska användas i avel, och varför i synnerhet blandrasavel har sina nackdelar. Mer känner jag inte att jag kan göra med gott samvete. Men det är ett väldigt intressant ämne och jag hör gärna vad fler tycker och hur ni gör! ## Comment 13 Author: HagensYeats #11 I kattavel finns det inga andra meriter än utställnungsresultat, då kan endast en katt med god typ få bra meriter. Då kommer jag med frågar varför som uppfödare skulle man vilja avla på en katt med "fel" sorts öron, huvudform, mm? Vad somuppfödare får man ut av det? Det enda jag kan se är att rasen går åt fel riktning. Åter igen om man vill avla så ska man köpa en katt som är lämpad för avel. Varför då köpa en sällskapskatt som ej är typmässigt korekt? ## Comment 14 Author: ProvinsiaRivers Hundavel och kattavel är väl rätt skilda saker?! Jag förstår inte alls diskussionen om att man vill/får använda helt orastypiska katter i avel!!! Vem gynnar det att man gör det???? Rasen tappar sin standard rätt fort om alla nybörjare tar kullar för skojs skull!!! Korten på bordet och var ärlig från början så blir det rätt när du ska köpa raskatt! :) Varför fiffla och ljuga att man ska ha till sällskap och sen sätter igång att avla? Varför inte betala lite mer och få valuta för pengarna? :) Peace:) ## Comment 15 Author: MiracleWithPaws Jag tror inte att det är någon som menar att man ska avla på individer som inte är rastypiska eller som har defekter. Men nog är det väl ändå så att alla katter som säljs endast till sällskap inte är helt orastypiska och "fel". De allra flesta ragdollungarna säljs ju, vad jag förstår, endast till sällskap. Visst vill man välja ut de allra bästa djuren att använda i avel. Men det är ju faktiskt också så att olika uppfödare jobbar med olika saker och "rätt" djur för en person kan vara "fel" för en annan. En viss uppfödare kanske jobbar på att få in bättre öron i sina linjer och då kan det ju finnas en vits för henne/honom att använda en individ som har riktigt bra öron, även om ögonfärgen är mindre bra till exempel. Det finns ju inga helt perfekta individer och man kan inte få allt. Avel går ju ut på att föräldradjuren ska komplettera varandra, och man kan inte jobba aktivt med allt (perfekt teckning, färg, ögon, öron, svans, päls osv.) på en gång. Det är i alla fall så jag lärt mig att det funkar. :) Jag hoppas ni förstår hur jag menar. Och visst är det skillnad på katt- och hundavel - på katter är det ju i princip "bara" utseende och temperament man går på, medan hundar har lite fler dimensioner i och med att det finns många olika tävlingsgrenar etc. ## Comment 16 Author: HagensYeats Håller med både 14 och 15# :). ## Comment 17 Author: ProvinsiaRivers Nej alla är inte orastypiska eller har fel/defekter som går till sällskap. Men jag förstår inte vitsen med att betala för sällskapspris och sen sätta igång att avla.Och ofta är det på katter som inte alls ser ut som de ska göra. För även vackra katter kan få mindre vackra avkommor som inte är menade att avlas på.Inte bara pga färgfel. Färgfel har vi överseende med ofta om dom är mycket god i typen. Jag önskar ibland att vi uppfödare kunde sätta avelsförbud som sedan gäller.Men det som är svårt är med blandraskatter och oreggade raskatter:/ Kan nog aldrig bli regler på det. Jag har stark magkänsla och går på den och hoppas den leder mig rätt även i framtiden. Den känslan kan alla utveckla! Så gå på den och önska att rätt människor kommer till er och era kattungar :) ## Comment 18 Author: Yataz MiracleWithPaws - Jag måste säga att du har en väldigt sund inställning! Man vill inte begränsa kattköpare för mycket. De lägger ner mycket pengar på en katt och de måste kunna bestämma över den själva. Dock tror jag, precis som du, att dialogen mellan uppfödare och köpare spelar en stor roll. Att man förklarar varför man inte vill att katten går i avel. När jag hade min uppfödning aktiv tillämpade jag inte tidig kastrering och inte heller några krångliga villkor. Mitt inlägg här högre upp var mer tankegångar på hur man skulle kunna göra om man verkligen inte vill att katten går till avel. Bara tankar... En Ragdoll som inte är rastypisk ser jag ingen anledning att avla på. Inte heller blandrasavel ser jag en anledning till, vad gynnar det? Även om mamman eller pappan är renrasig ragdoll med stamtavla, så är kattungarna ändå en huskatt, ingen ragdoll. Sedan har jag också tänkt så här, att jag vill främja för en god hälsa för Ragdollen. Om man låter många avkommor gå i avel, och sedan efter några år visar det sig att mammakatt eller pappakatt har en ärftlig sjukdom. Plötsligt kan man se att vissa avkommor också får det. Om man då inte har alltför många avkommor i avel, kan dessa avelsdjur som bär denna gen plockas bort ur avel för att undvika spridningen av sjukdomen. Där tror jag också på en öppen dialog oss uppfödare emellan. Att vi inte hymlar om det som drabbar oss. Hund och kattavel går inte hand i hand. Det är skilda saker, skilda regler osv. Så intressant att höra era åsikter i detta, för visst får vi alla lov att ha vår åsikt. Det är bra när vi öppet kan diskutera detta. Det främjar bara rasen. ## Comment 19 Author: MiracleWithPaws Jag tror inte alls att det behöver vara så enkelt att en person köper en sällskapskatt trots att de tänker avla. Jag tror det är mycket möjligt att man skaffar ett djur (oavsett art, faktiskt), och sedan inser att ens intresse ökar. Man kanske åker på utställningar och upptäcker att man tycker det är roligt, lär känna folk inom rasen, läser på mer, och känner att man vill ta steget till att bli uppfödare. Men tänk vad tråkigt då om man köpt en katt som man inte har en chans att avla på? Bara för att uppfödaren inte vill att det ska avlas "hit och dit av oseriösa personer". Själv har jag aldrig hymlat med att jag vill hålla på med avel. Jag är djurvårdare och har läst mycket om avel och genetik och tycker att det är oerhört spännande och berikande för MIG. Sen har inte alla djur jag köpt visat sig passa för avel. Mina två första hundar köpte jag i hopp om att kunna avla, men de utvecklade båda egenskaper som gjorde dem mindre lämpliga, och då fick det vara så. Samma gäller ju med katter. Man kan inte veta vid 12 veckors ålder att katten kommer bli ett bra avelsdjur, det finns ingen garanti. Däremot förstår jag inte varför man ska döma ut djur så tidigt (om de inte är sjuka eller redan så tidigt visar väldigt stora otypiska egenskaper). Yataz: Jag förstår hur du menar med att man kan lättare kan begränsa spridning av ärftliga fel genom att inte avla vilt på alla möjliga djur (vilket man förstås inte ska göra). Däremot finns det en stor fara i att begränsa sig för mycket också. Nu har ju vi en stor ras (många individer menar jag alltså) och det ska vi vara glada för. Men även med ett stort utbud av avelsmaterial kommer variationen minska ju mer man begränsar vilka som får gå i avel. Jag pratade om det här med veterinären som ultraljudade Sushi och han tyckte att många ragdolluppfödares inställning är skrämmande och kommer skada rasen i det långa loppet. Det är också därför (och för att jag pluggat genetik) som jag är tveksam till att begränsa genom "masskastrering". Nu har ju ämnet svävat ut lite. Om avtal är juridiskt bindande eller inte, är ju en annan fråga än genetiskt urval. Men det tycker jag inte gör så mycket. Jag har liksom inte vågat fråga om sånt här riktigt, för när man kommer som "ny" och vill börja med ragdolluppfödning känner man sig allt annat än välkommen. Är så glad att ha en öppen dialog med andra uppfödare här, det är toppen! ## Comment 20 Author: Yataz #19 Tråkigt att du upplever att du inte känt dig välkommen som ny. Men jag måste säga att jag länge gick med samma känsla. Folk såg ner på mig och var nonchalanta. Och det finns nog alltid de som gör tyvärr. Kattvärlden är inte alltid så trevlig tyvärr... Jag håller ändå med att masskastrering inte gynnar rasen. Och att man inte ska begränsa för mycket. Vet man att man har sunda linjer och katterna är av god typ ser jag inget skäl till att inte sälja de kattungar som går att säljas till avel. Men om jag sitter med linjer jag önskar mer kunskap om, så skulle jag nog vara lite försiktig med att sälja flera till avel i första kull, för att sedan se vad det blir av kattungarna. Verkar allt ok känner jag mig mer trygg i nästa kull jag tar och kanske vågar släppa fler till avel. Det har också hänt att jag sagt till köpare som köpt till sällskap av mig, att den katten utvecklades över förväntan så det skulle vara kul om de ville ta en kull. Då har jag hjälpt till om de velat det. ## Comment 21 Author: ProvinsiaRivers Nu blir det ju lite utanför ramarna att diskutera detta...vi vet ju att det inte är juridiskt bindande med avelsförbud. Jag säljer gärna till avel om jag vet att jag har en fin katt som kan vara med och bredda aveln.Men jag vill veta det direkt att köparen eventuellt vill använda till avel! För då kan man välja ut den katten som har potential:) Jag gillar inte att vissa ljuger!Att dom vi ha sällskapskatt och sen avlar på denne.För då har dom fått en sällskapskatt som kanske inte alls har den typen som man önskar eller att den kanske har en defekt.Vad som helst för defekt. Jag har även sålt till sällskap från senaste kullen en hane..men han såg så fin ut så vi kom överens om att om han utvecklas bra så vill jag kanske låna tillbaka han eller en annan uppfödare kan få göra det ;) ## Comment 22 Author: MiracleWithPaws #21: Jag förstår att det måste vara frustrerande när folk inte är ärliga. Det är helt klart fel! Dock tror jag att en anledning kan vara just den ovälkomnande känslan man får, så fort man som "ny" nämner att man är intresserad av avel. Trots att man är ärlig från första början, blir man inte alltid så trevligt behandlad, och det blir ju värre varje gång man så att säga blivit "bränd". Så på det sättet kan jag förstå varför folk börjar hymla, men det betyder ju inte att det är rätt väg att gå. Då tror jag det är bättre att leta vidare efter en uppfödare med ett mer öppet sinne, eller vad man ska säga.