Annons:
Etikett03-hälsa-beteende-och-skötsel
Läst 1332 ggr
loutan
2017-06-18 16:16

Aggressiv kattunge

Jag hämtade hem en 75% ragdoll/ 25 %birma flicka för ca en månad sedan . Jag har inte haft ragdoll innan , men valde rasen för dess lugna o vänliga beteende. Vår lilla Ester har tyvärr ett helt annat beteende.. Det går inta att ha henne i sovrummet på natten för hon attackerar o både rivs o bits. Gömmer man undan armarna attackerar hon ansiktet o håret. På samma sätt är hon på kvällarna . På dagarna är hon vild o lekfull. Hon får gå ut på inhängnad uteplats o i koppel. Vi försöker aktivera henne så gott det går. Vi har en katt sedan tidigare, men hon har nästan slutat komma in, då Ester jagar henne o attackerar henne. Har varit hos veterinären , så det är inget fel på henne fysiskt. Har också varit i kontakt med kattbeteendevetare för tips, men inget verkar hjälpa. Vi har Feliway i kontakt i väggen . Är desperat då jag tycker så mycket om henne, men samtidigt får jag dåligt samvete för vår andra katt o resten av familjen. Barnen ( tonåringar ) stänger in sig då de inte vill att hon ska bita o riva. Trivs hon inte hos oss? Kan man omplacera en katt med beteendeproblem? Vill gärna ha tips på vad man kan göra.

Annons:
Eliinn
2017-06-18 17:48
#1

Min ragdoll attackerade alla kroppsdelar som råkade sticka ut från täcket när han var kattunge. Detta beteende försvann sen ju äldre han blev. 
Nu var det inget som var så pass allvarligt att man tyckte att det var ett problem utan det var mer som lek,det låter ju däremot som du har mer ett problem med din katt.

Du skriver att du redan har vart i kontakt med en beteendevetare. 
Nämnde den personen  några konkreta tips på hur ni kan aktivera henne mer?
och även om ni ska göra något speciellt för att liksom säga ifrån att hon gör fel när hon precis gör detta beteende ?

Antar att hon inte är kastrerad ? En katt kan  ju lugna ner sig efter kastrering och ändra sitt beteende.

När hon attackerar er andra katt, verkar det vara lek för Ester eller inte ?

Nu är det inte jag som upplever det här beteendet med min katt så jättesvårt att svara på hur jag hade agerat och funderat angående omplacering. Hade ni bara haft henne så hade jag utan tvivel försökt vänta och se och jobba med henne. Men jag förstår ju att det är lite annat läge när ni har er andra katt att tänka på.
Jag tror ändå att jag skulle tycka att det är för tidigt att omplacera henne med tanke på att hon kan lugna ner sig när hon blir vuxnare  och även efter en kastrering.

/Elin
Sajtvärd på Ragdoll ifokus

loutan
2017-06-18 20:38
#2

Tack Elin. Vi har fått tips att avleda henne när hon attackerar, kasta en leksak osv. Samt att aktivera henne. Det tycker jag att vi gör . Tyvärr blir det inte mycket skillnad. Hon hoppade precis på min dotter helt oprovocerat och rev henne rejält 😿. Hade det bara varit jag o Ester hade jag kämpat hårt för att allt skulle bli bättre, men nu drabbar det andra. Hon hoppar på o jagar Selma vår andra katt. Till viss del som lek, även om inte Selma uppfattar det så. Ibland mer aggressivt. Selma kommer knappt in o äter längre. Tur att det är varmt ute. Man blir helt förtvivlad .

Monika_Larrson
2017-06-18 21:13
#3

Känner verkligen igen det här, det var så här det började med min kille. Jag har tyvär inte någon större lösning att komma med då vi fortfarande har stora problem. Men jag har fått honom att sluta attackera i vissa situationer. När det gäller attackerandet i sängen så sa jag mörkt nej och lyfte ner honom ur sängen. Flög han upp i den igen så lyfte jag ner honom igen och fortsatte så tills han gav upp. Gjorde han inte det eller om attackerna blev för hårdhänta så stängde jag ute honom ur sovrummet i 5-10 min så att han lugnade ner sig. Gjorde det om och om igen varje dag. Tog nästan tre månader men det var väl värt arbetet. Leker även med honom minst 30 min precis innan jag lägger mig. Om han attackerar när vi leker så säger jag gällt AJ och sen går jag i väg och ignorerar honom i 5-10 min. Om han följer efter och fortsätter stänger jag in mig någonstans. Har inte lyckats få bort det helt men det har blivit bättre. Har själv fått rådet att skaffa en till katt. Men det verkar ju inte fungera för er. Hur gammal är eran andra katt? Förstår att det är jättejobbigt, speciellt om barnen fortfarande bor hemma. Ibland är jag så ledsen och frustrerad att jag också funderar på omplacering, men man vill ju ha kvar sin kisse. Hoppas att det löser sig till slut. Om ni hittar något som fungerar får du gärna dela med dig. Lycka till!

loutan
2017-06-19 21:32
#4

Hej Monika , ja visst känner man sig uppgiven ibland.. Tycker också synd om Selma. Hon är 8 år. Idag har jag låtit Ester vara ute med mig i trädgården utan koppel. Vilka glädjeskutt :-). ( Vi bor väldigt lugnt längs en grusväg) Hoppas hon springer av sig lite energi. Hur gammal är din pojke ? Är han kastrerad ? Ja det är verkligen 100% kärlek ena sekunden o full attack andra!

Monika_Larrson
2017-06-21 15:36
#5

Om Selma är 8 år så förstår jag att hon inte orkar med den lilla vildingen. Säger hon ifrån mot Ester när det går för långt eller går hon bara undan? Min Rufus är 10 månader och kastrerades när han var 6 månader. Han var riktigt vild när han var i samma ålder som din Ester och betedde sig på precis samma sätt. Han började att lugna ner sig när han var runt 8-9 månader men attackerar och biter fortfarande när han blir för exalterad eller irriterad. Han är mycket känslig så det rinner lätt över. Testar lek terapi och att försöka undvika att trigga honom för att bryta mönstret.

Upp till toppen
Annons: