Det rastypiska Ragdoll-temperamentet  "lugn och mild" är  relativt (jämfört med förväntade temperament som är mer aktiva och reaktiva). Även om det kan förväntas att en Ragdoll är lugnare än t.ex. en Bengal eller en Siames, så är de fortfarande katter och (ska vara) extra busiga och lekfulla i ung ålder. Det rastypiska för Ragdoll är att vara tillgiven och tillåtande, men de anses inte (i någon ålder) vara typiska knäkatter utan föredrar oftast att visa tillgivenhet på andra sätt (bredvid och kanske tätt intill, men inte så gärna i famnen eller i knät).

Kattungar som fortfarande bor med mamma och syskon ägnar huvuddelen av tiden åt att leka eller sova. Hälsar man på när kattungen just haft ett långt lekpass och är lite trött och dåsig kan man få ett helt annat intryck än om man hälsar på när katten full av kattunge-energi är redo att leka och busa igen.

Alla katter, även Ragdoll, kräver ett kattanpassat hem för att få sina naturliga behov tillgodosedda. Utevistelse kan vara en del av den stimulansen, men de behöver inte vara ute utan uppsikt för det.

Vet inte hur gammal er nuvarande ragdoll är men oftast är det inga problem med att ta en en kattunge. Jag har två ragdollpojkar, en på snart två år och en som är 10 månader. Den äldre var otroligt sällskaplig och som ensamkatt följde han alltid med till dörren och jamande efter mig när jag gick hemifrån så kände att han behövde en kompis. Funderade dock ett tag just för jag var orolig att göra fel val och att kanske förlora den fina kontakten han och jag hade, men insåg att jag ville prova ändå. När jag hälsade på kattungen så var han lugn och lite försynt men några veckor senare när jag fick hem honom var han en riktig liten tuffing. Ville direkt hälsa på och leka med min andra katt som mest verkade fundersam över vad han fått hem och gick undan. Blev då såklart lite orolig att jag gjort fel men det hade jag absolut inte behövt vara. Någon dag senare var de bästisar! Dom leker med varandra och ibland är det mer eller mindre kaotiska race i lägenheten (ragdolls är ju inte de smidigaste katterna) och dom har så kul tillsammans. Däremellan gosar de, tvättar varandra och verkligen trivs ihop. Så att skaffa en kompis var helt klart rätt beslut så jag tror absolut inte du behöver oroa dig. Låt katterna vara ifred tillsammans och se till att ge den äldre ordentligt med uppmärksamhet när den nya kommer så går det säkert bara fint :) Kan tillägga att de båda har ganska olika personlighet och hade även som ungar. Den äldre är det gosigaste man kan tänka sig men vill alltid ha koll på allt som händer och är extremt social när andra kommer hem till mej, dock lite mer "skvättig". Den yngre är också gosig men kortare stunder. Helt obrydd med vad som händer runtomkring och kan ligga och sova på rygg under middagsbordet trots fullt med folk. Inte lika social lika snabbt med nya människor men väldigt trygg i sig själv. Oerhört snälla och kärvänliga båda två.

Jag följde min magkänsla och återtog min tingning, även om det innebar att jag inte fick tillbaka pengarna. Vände mig till en annan uppfödare och träffade kullen igår. VILKEN skillnad! Dels utseendemässigt hos kattungarna - de såg något friskare ut och "fluffigare" ut. Det gick att hålla i dem och "hantera" dem utan att de försökte klösa sig bort. Fick inte ett enda klösmärke och inga klor fastnade i kläderna denna gång. 

Det blev således att jag tingade en från den uppfödaren istället och det känns faktiskt så mycket bättre! :)