En Ragdoll är oftast lite klumpigare, långsammare och naivare än "vanliga" katter och är därför snarare olämplig som utekatt. Att vara innekatt klarar den däremot lika bra som andra katter, men eftersom det är en katt behöver den ändå viss stimulans och aktivitet i tillvaron för att trivas med livet.

Har man en innekatt måste man alltså se till att man är hemma ganska mycket och anpassa inredningen i hemmet så att den passar en katts behov av att röra sig, hoppa och klättra. Eftersom ragdollen som sagt är lite klumpig får man möblera så att det inte krävs för höga hopp för att ta sig upp på hyllor och andra spaningsplatser. En Ragdoll har samma behov som andra katter att spana ut över sina domäner från ovan, de har bara lite svårare att ta sig upp dit…

När det gäller utevistelse går det utmärkt att vara med sin Ragdoll utomhus och vänja den vid koppelpromenader. Min Ragdoll är så van (och osjälvständig) att han följer mig utomhus utan koppel.

Min Ragdoll är väldigt sällskaplig, nyfiken och lekfull (när han inte ligger och latar sig), så för honom betyder det nog mycket att ha sina kattkompisar omkring sig (särskilt när jag inte är hemma). Jag skulle inte ha en ensam Ragdoll, eller en ensam katt överhuvudtaget, men är man hemma mycket går det såklart det med.

En Ragdoll är känd för att vara väldigt snäll, medgörlig och lätthanterlig. Nästan för snäll ibland. Alla katter, även raskatter, är dock individer.

Mina ragdolls älskar att ligga högt och spana….. Hoppar längst upp från klösbrädan och ner till golvet ibland. (Har klösmöbel golv-tak) Så mina har inga problem med det:)) Men det är ju så olika, som sagt är dom ju olika individer…. Jag brukar säga till mina kattungeköpare att ragdollen är rena innekatter, för dom skulle inte klara sig ute själva. Men sen går det jättebra ta ut dom i koppel eller ha uppsikt på dem om dom är med dej ute. Ragdollen älskar sällskap:)) Visst kan du bara ha en ragdoll men som #1 skrev att man får vara hemma mkt och aktivering av katten. Bra är om det finns ett annat djur i hemmet, behöver inte vara en katt, hundar går oxå bra, har själv två hundar ihop med mina ragdolls.

En ensam innekatt kan säkert också få ett bra liv, men allra bäst tror jag att det är om den får en annan katt som sällskap. En människa kan ju aldrig vara en katt, liksom! Vår ragdollhona är drygt ett år nu, och för ett halvår sen började vi undra om vi riktigt var kapabla att tillgodose hennes behov av sällskap. Hon hängde efter oss överallt, och verkade lite ledsen om vi sysslade med sånt som hon inte kunde ta del av - t ex läste, satt vid datorn och så vidare.

Så fick det bli ett litet halvsyskon, en bror som hade samma pappa som Molly. Det var en oförvägen liten kattpojke - han stegade rätt in i "hennes" kattoalett så fort han klivit ur transportburen, medan Molly satt under köksbordet och morrade av förtrytelse!

Morrandet tog slut efter två dar, och nu är dom de bästa vänner. De hänger ihop alltsomoftast, leker och brottas,  jagar varandra ur rum i rum och har en massa hyss för sig. De ligger också bredvid varann och slickar varann. Man behöver aldrig ha dåligt samvete när man åker iväg för att uträtta ärenden eller handla. Vi tycker nog att det här var det bästa vi gjort - både för Molly och för oss själva. Två ragdolls är minst dubbelt så roligt som en!