Jag har inte som utekatt däremot hade våran uppfödare det, och det verkade funka rätt bra dock så höjde hon ett varningens finger att ragdolls kan vara lite för snälla och därmed bli stulna väldigt lätt.

( har för mig att hon sa det, om jag minns fel ber jag om ursäkt )

Jag tycker alltid man ska undvika att ha utekatt så långt man kan, men om katten uppenbarligen lider av det så måste man göra något åt det. Det finns ingen möjlighet för er att bygga en inhägnad? Sätta upp bra staket runt trädgården med grind? Fixa nät runt altanen?

Jag tror risken att större att han blir skadad av andra djur och människor, eller påkörd. Snarare än stulen. Oavsett hur många utekatter man känner som blivit gamla så ha de flesta haft flera katter innan som dött/försvunnit. Det baseras såklart på anekdota bevis. Men jag tycker det känns som att det är minst 50/50 att katter klarar sig bra ute själv.
Alla jag känner som har utekatt har haft mellan 1-3katter innan som inte blivit äldre än 5år

Jag tycker som #2. Och sen ska man nog se mera till individen, än vad det står för ras i stamtavlan, för ragdolls kan vara väldigt olika i temperament och beteende. Uppträder den totalt oskyggt och lite korkat, som det står i många beskrivningar av rasen, så är det såklart jättestora risker med att släppa ut den. En av de absolut sämsta raserna att ha som utekatt på det sättet, skulle jag säga. Sen minskar ju riskerna i takt med hur mycket naturlig skygghet, vaksamhet och"smarthet" katten visar. Ju mindre lik den är en typisk ragdoll desto bättre, typ.

Som alltid blir det en avvägning mellan hur dåligt katten mår, och konsekvenserna av att göra något åt det. Ingen skulle ju få för sig att ha en stressad, skrikande fertil hankatt vanka runt och gå ner sig i sitt parningsrum i 10 år, och är det så illa ställt med stressnivån, trots kastrering och koppelpromenader, måste man såklart göra något åt det. Men att öppna altandörren bara för att det är jobbigt att han sitter där och gnäller, är såklart inte samma sak. Dvs när det mera handlar om att det är kul ute än att något stressar inne, eller när det handlar om "okynnesgnällande", som när katten sitter och gnäller vid matskåpet "bara för att" trots att matskålen är full. Då får man faktiskt försöka hitta någon annan lösning. Ett sätt som jag läst att en del provat med lyckat resultat är att sluta använda altandörren när det är dags för koppelpromenad, utan istället använda transportburen och bära ut katten genom en annan dörr. Värt att prova kanske. Eller universalmedlet aktivering, om man har tid och ork. För när man väl börjat vara ute med katten är det nog väldigt svårt att få den att "glömma" hur roligt det var, så man får nog inrikta sig mera på att försöka minska tjatet.

Sen finns såklart alltid alternativet omplacering, om saker blir ohållbara för katt eller ägare. Även om det känns jättejobbigt för en själv så kan det nog ofta vara det bästa för katten, istället för att släppa ut den bland husen.

Så tror iallafall jag.🙂

Jag håller med #2 och #3. Nu har jag visserligen aldrig haft min ragdollhona som utekatt och balkongen är svår att näta in. Jag har testat gå ut med henne i sele ett antal gånger, men hon verkar rädd och osäker (även om hon har transportburen nära är hon väldigt skeptisk och försiktig).  Så nu har jag henne enbart som innekatt och det märks att hon blir en helt annan katt när hon är här, för då tar jag inte bort hennes trygghetszon.

Hur ser trädgården ut? Är den inhägnad? Jag håller med #3, försök använda dig av transportburen istället för att ha dörren öppen så slipper din katt förknippa altanen med att gå ut. Jag hade aldrig vågat släppa min katt lös om jag vore du, för ragdollen har inte dem naturliga insikterna som krävs för att klara sig ute i den stora världen. Avled katten kanske med lekar så han kommer på andra tankar? Och sen när den eventuellt har förknippat buren med att gå ut (om du väljer den metoden) så hade jag belönat med godis. Möjligen är det då lättare för din katt att förstå vad buren är till för och när han ska ut.  Detta är bara min personliga åsikt. Du får helt enkelt prova dig fram och se vad som passar dig/er. Håller tummarna!

När jag växte upp så hade vi 2 ragdolls som fick gå ut precis som de ville (vi bodde i ett villaområde). Honan som var lite mer "katt" än hanen kunde promenera upp i skogen och vara ute flera timmar för att jaga osv medan hanen som verkligen var definitionen utav en ragdoll nästan aldrig gick mer än 5 meter från dörren. :)

Hmm, många kloka ord… Vi får se hur det blir. Har för nuvarande ingen tanke alls på att han ska vara utekatt pga en massa olika anledningar. Problemet är inte bara altandörren, den var bara ett exempel. Så fort ett förster öppnas hoppar han upp och blir lite tokig, försöker öppna med tassarna och klämma sig igenom. Han ligger och lurpassar vid dörren i tvättstugan om någon i familjen är på väg ut. En helt oregerlig tonåring med andra ord (och ändå världens sötaste). Han är helt enkelt full i fan. Tomten går inte att inhägna men vi får se om vi kan inhägna altanen.

#6 För att inte "förstöra" altanen så mycket kan man göra löstagbara ramar med rådjursnät. Så har jag gjort. Till vardags är den inhägnad, men vill jag ha den som den var från början, och slippa grilla inburad någon kväll, så plockar jag bara bort ramarna. Funkar kanon. Förutom att katterna blir besvikna när de inte får vara med, såklart. Så i praktiken blir det bara någon enstaka gång per sommar ramarna tas bort. Men det kan vara ett bra argument att ta till för att få näta in. ;)

1 nej, ingen katt ska springa lös på fri fot enligt mig då det är ansvarslöst. 2. Bygg en rastgård (det är billigt) eller näta in altan om du har, annars koppelpromenader. 3. Det är otroligt sällan en uppfödare säljer kattwr som utekatter vilket köparen bör respektera. 4. Ragdollen är definitivt inte en lämplig utekatt då de är "dumsnälla" våra skulle vara död på 5 min som utekatt (har 5 st)

Tycker ändå att man ska ha med sig grundsynen att majoriteten av alla katter skulle må bättre, både fysiskt och psykiskt, om de kunde ta sig en tur på egen tass när andan faller på. Katten är ju till hela sitt väsen en jägare, och inte alls byggd för att ligga i ett klösträd och samla damm hela livet. Inaktivitet kan nog vara ett lika stort fysiskt och psykiskt hälsoproblem för unga katter, som det blivit för unga människor.

Den enda egentliga anledningen till att det i de allra flesta fall ändå är att föredra att hålla dem instängda, är ju att vi "bor fel" och "lever fel". Att katten inte är skapt till att leva i ett modernt samhälle. Riskerna att dö, bli skadad eller ställa till det för människor som inte alls vill ha någon annans katt i sitt liv, är för stora.

Men den avvägningen tycker jag alltid att man ska göra. Dvs hur dåligt den enskilda katten eventuellt mår vs. konsekvenserna av att låta den må bättre. Även om man så gott som alltid kommer fram till att det är dumt att släppa ut katten, att riskerna och konsekvenserna är för stora eller att katten mår alldeles utmärkt inne, så ska man göra avvägningen. Det är bara på kattforum som precis allting är svart eller vitt, rätt eller fel, si eller så.😉

Så tycker iallafall jag. Och det finns faktiskt massor av ragdolls som får springa fritt för sina mattar och hussar, dessutom ofta med uppfödarens goda minne, även om det inte står så på hemsidan.🙂

#10 Bara för att förtydliga det där sista, så säljer alltså väldigt få uppfödare ragdolls som utekatter. Nästan ingen, som vet på förhand att katten ska släppas ut. Ragdollen är ett uselt val av ras om man vill ha sin katt ute, och uppfödare gör så gott som alltid sitt allra bästa för att hitta ägare som älskar sin katt, tar ansvar, och "gör allt för den".

Men om den nye ägaren i den där avvägningen kommer fram till att den bästa lösningen för alla parter är att katten får springa fritt ibland, och att riskerna inte är så stora för just den katten, på just den platsen, med just de grannarna, så får man som uppfödare helt enkelt acceptera det. Oavsett vad man själv skulle göra. Katten är ju såld. Och det betyder inte nödvändigtvis att man varit dålig på att välja nya ägare, katten kan fortfarande ha underbara ägare, och det kan uppfödaren fortfarande tycka, oavsett vad uppfödaren själv hade valt att göra.🙂

Och kommer uppfödaren trots allt fram till att det var ett dåligt val av nya ägare, så får väl uppfödaren helt enkelt försöka bli bättre på det till nästa gång.😉

Absolut inte en katt som skall släpps ute, misstänker jag att en köpare tänker släppa ut katten så säljer jag inte katten till just den köparen , utan hänvisar till en ras som gillar och klarar sig ute….finns många andra raser som älskar att vara ute 😊 Har mina katter på altanen då dem vill komma "ut", altanen är på 30-40 kvm stor.

Jag stod och pratade med en granne ute när en raskatt gick förbi och hon undrade hur man kunde ha så dyrbara katter ute. Hon hade två egna raskatter.

Jag sa att mina dyrbara katter också är innekatter och då frågade hon vilken ras jag hade och jag svarade huskatter😉

Hon såg ut som ett frågetecken.

Bodde jag som jag bodde förut mitt i skogen utan trafik och grannar, så hade jag kunnat tänka mig att ha min nuvarande katt som ute/innekatt men hade nog byggt en rejäl voljär för säkerhets skull eftersom rasen i stort sätt är "dumdristiga och orädda". Bor man i stan, så tycker jag ingen katt oavsett ras eller "icke ras" ska vara utekatt. 

Jag bor i stan nu och min katt får vara med mig ute när jag är och hundarna är ute, men jag måste ha stenkoll på honom så han inte klättrar över staketet. Har gjort det några gånger både på fram och baksidan. Till en början hade jag sele och lina men han trasslade bara i sig.

Vill flika in med att våran katt har lagt sig ner och "blivit osynlig" när det har kommit bilar och liknande på koppenlpromenader istället för att springa iväg

#0: Hej, jag har en Ragdoll, Ludde. Han har kattlucka och kommer och går som han vill precis som vilken huskatt som helst. Han är gärna ute på nätterna, det har hänt att han kommer hem med något "byte" en död mus, en levande groda och en stackars fågel som vi fick ut. Med ovisst öde.

Just nu ligger Ludde framför datorn jag skriver på så jag knappt kan se bildskärmen ordentligt. Han söker sällskap och kel när han så vill.

Vi mår toppen, behöver aldrig vara på vår vakt så han inte slipper ut
Ludde är en trygg katt

Hälsningar Eva.