Jag tycker att beskrivningen "lugn utan att vara tråkig" stämmer mycket bra.
Jag har 2 hankastrater hemma som fyller 2år i december resp februari. Överlag så är dom rätt lugna, men när dom busar och leker med varandra, vilket brukar ske ett par gånger per dag, så kan det gå rätt vilt till - dom racear i full fart genom lägenheten och brottas så att det flyger pälstussar omkring dom. Men dom har ju definitivt en ganska låg aktivitetsnivå, dom sover mestadels om dagarna och ställer inte till med speciellt mycket "hyss" (den yngre av mina har dock lärt sig att öppna dörrar…). Dom klöser ingenstans där dom inte får, och har bra koll på att man inte får vara på något annat bord än köksbordet och att diskbänken är big no no (sen att dom hoppar upp där ibland ändå för att få uppmärksamhet är ju en annan historia…)

Dom är väldigt sociala och vill vara med överallt. Möter vid dörren gör dom definitivt (även om dom sover när man kommer hem, då brukar dom komma lunkandes lite sömndrucket, haha). När dom är vakna så har man dom oftast hack-i-häl hela tiden, även på toaletten… (att stänga om sig är helt otänkbart, då klagas det högljutt utanför! När jag duschar ligger dom på toalocket och väntar på att man ska bli klar). Min ena kille sitter alltid på handfatet och pratar med mig när jag sminkar mig på morgonen. Och ja, dom hjälper gärna till både med städning, matlagning och bäddning av sängen.

Våra killar är välkomna i sängen på nätterna, men det är lite olika vart dom verkligen sover. Ibland blir det i sängen, ibland i kattbädden, ibland i soffan och ibland i handfatet. Jag tror inte det är så ofta dom sover hela natten igenom, men för det mesta är dom i alla fall lugna på nätterna. Jag är väldigt lättväckt och brukar vakna direkt när dom busar runt, och det händer oftast bara någon gång/vecka.

#1 Det är som om du beskriver min lilla Luke! Busar som en kattunge när han väl busar (vilket händer ca 2 ggr/dag) resten av tiden sover han eller följer mig som en svans. Min kille kan inte öppna dörrar men har istället lärt sig lite trix, så jag upplever dem som en smart kattras (kanske alla katter är smarta förresten?).

Min Oberon är lugn på det sättet att han sover och vilar mycket, gärna utfläkt på rygg mitt i sängen så att han ser extra lat ut. Händer det något måste han dock alltid komma vaggande och kolla vad som är på gång, men utan att vara direkt påträngande.

När jag dammsuger i hallen ser han dock som sin uppgift att försvara hemfriden genom att slå med tassen på dammsugarmunstycket (från en säker plats på andra sidan kökströskeln). Hör han att jag spolar vatten i köksvasken skyndar han sig alltid dit (via köksstol, köksbord och ett vågat hopp till köksbänk och diskbänk) för att inte missa luftbubblorna som virvlar i vattnet. Han tycker att det är lika spännande varje gång!

Oberon har 3 kattkompisar och är den enda som kan leka (jaga, bli jagad och brottas) med alla utan att någon blir sur. Han kan t.o.m. leka med grannens utekatt som vi träffar på utomhus ibland.

Då och då leker Oberon även själv. På kvällarna brukar han ha ett litet eget busrace en stund när han mjauar, knorrar, fnyser och rusar fram och tillbaka genom lägenheten några gånger. Ibland har han även en liten skrammelmus som han dribblar med för sig själv.

Trots att han är 5,5 år (och ragdoll) är han nog nästan den lekfullaste av mina katter. Han är t.ex. den enda av dem som gärna försöker fånga mina bara fötter under täcket när jag lagt mig för natten. Det gör han nästan varje kväll, men det är så kort stund att det bara är roligt.

Han gillar även utevistelse och följer mig utan koppel som en liten väldresserad hund. Kommer alltid på inkallning. Efter nån timme har han dock fått nog och vill att vi ska gå in till matskålen och sängen igen.

Tack för era svar! Jättrroligt att läsa om era ragdolls! Synd bara att de är så tunga. De är ju fina men som ganska svag, utan hiss och bil kan det bli knepigt med så tunga katter. Om jag måste ta dem till veterinär eller någon annanstans. Jag är dessutom mest sugen på hannar och de är ju tyngre än honorna… Av alla katter jag känt har favoriterna varit hanar så därför är jag mest lockad av hanar. Men egentligen kanske det inte ska vara någon beteendeskillnad mellan könen?

#4 Det finns flera fina transportburar som har hjul, lite som resväskor, så att man slipper bära tunga kissar. Här är ett exempel http://www.swecat.com/transportvaska/ryggsack-pa-hjul Så låt inte vikten stoppa dig från att välja världens bästa kattras :)

Jag har oftast mina tyngre katter i burar på en liten kärra/pirra när vi ska någonstans. Gränsen för att orka bära buren i handen någon längre sträcka går ungefär vid 4 kg för mig.

Tycker man att ragdollen är för tung och kanske även lite för långsam av sig, men gillar det maskade semilånghåriga utseendet, kan jag rekommendera Helig Birma! Min lilla birmakille väger precis under 4 kg, min birmahona vägde 3,4 som mest.

Även om vikten alltid är individuell är en birma oftast mindre än en ragdoll.

#4 Tack för tipset!! Jag hade helt fastnat i tänkandet att det måste vara en "vanlig" transportbur! #5 Tack även till dig!! Intressant att du har erfarenhet av birmor också! Jag gillar birmans och ragdollens utseende lika mycket (och snowshoe-katter! De liknar dem lite också men är tydligen en ovanlig kattras) men undrar om birmorna är lika snälla, mjuka i sättet? Jag tänker mig (men kan ha fel) att en birma är mer "som en vanlig katt", mindre tillgiven, mer "ego" och att en ragdoll är lättare att hantera vid t.ex. kloklippning?

Sätter en tass här, även jag intresserad av Ragdollen vs birman (även om alla är individer)

#7 Det finns massor av likheter mellan ragdoll och birma temperamentsmässigt. De är båda lagomraser som är behagliga och lätta att leva med.

Skillnaderna är att birman ger ett lite näpnare intryck utseendemässigt och har även något förnämt över sitt sätt att vara och röra sig (som ragdollen saknar helt).

Birman är smidigare, snabbare, rör sig ljudlöst och är bättre på att hoppa än en ragdoll. De leker och sover dock ungefär lika mycket.

En birma är ofta en kräsen finsmakare när det gäller mat och brukar sällan vara överviktig, till skillnad mot en ragdoll som oftast älskar mat och lätt lägger på sig några extra hekto.

Alla mina birmor har varit väldigt lätta att bära i famnen och att hålla fast om det skulle behövas. Även om birmorna saknar de lite dumsnälla och naiva egenskaperna som en ragdoll kan ha, är även birman helt klart en medgörlig och snäll katt.

Graden av tillgivenhet och kelighet är också ungefär lika, med individuella skillnader när det gäller utryckssätt förstås. Ingen av raserna kräver dock gos och uppmärksamhet på något påträngande sätt eller störande ofta/länge, utan bara precis lagom!

#9 med andra ord låter de väldigt härliga, bägge två :)

#10 Ja, det är de verkligen!

Det är roligt att ha flera raser eftersom deras rastypiska egenskaper framträder och märks mycket tydligare då, men det är ju samtidigt viktigt att raserna ändå är så pass lika att de passar ihop och trivs med varandra, och det gör birma och ragdoll definitivt.

Jag har även två Norska skogkatter i min kattgrupp och de trivs också alldeles utmärkt med både ragdoll och birma. Här är en bild på hela gänget, birman Ruben är 9 månader på bilden:

Fina katter du har!!

Jättefina!

Tack! När Oberon var liten och nyinflyttad hade jag en blåmaskad birmahona och då såg gruppen ut så här:

Lägger in en till bild på Oberon som myser(?) med sin birmakompis Ruben:

Sååå söta :) vilka goskatter!:)