Nejdå, det är bättre med kastrering än okontrollerad avel. :) det är ju trots allt en uppfödare som tar beslutet att låta katten gå till sällskap, annars hade den blivit placerad på foder förmodligen.

Kraven på kastrering finns ju främst för att förhindra att ragdollen utnyttjas av människor som inte har någon som helst koll på kattuppfödning, utan bara vill att deras ungar ska bli "lite finare". Det räcker ju tyvärr med att visa upp en bild på en förälder med påstådd stamtavla i sin kattungeannons, så kan man lura av en förstagångsköpare 10 ggr mera pengar för sina illa uppfödda huskatter, även om de varken är chippade vaccinerade besiktigade eller försäkrade, och den där "fina" föräldern har alla sjukdomar och fel som finns.

Huruvida föräldern har alla fel och sjukdomar som finns, eller inte, brukar tyvärr ingen veta, eftersom de som föder upp katter på det här viset inte ens brukar ha hört talas om dem. De här huskatterna bidrar sen i sin tur till det enorma överskott vi har på huskatter. Överskottet ger upphov till massor av lidande när människor inte vill ge sina 100-kronors-katter den vård och den omsorg de förtjänar.

DET är huvudorsaken till kastrerandet, och där får faktiskt de eventuella begränsningar av avelsbasen det kan innebära stå tillbaka. Att inte bidra till överskottet på illa uppfödda och illa behandlade huskatter är långt viktigare.

En annan anledning till kastrerandet finns också, och den har inget med huskattsöverskott att göra. Det är en intern historia uppfödare emellan, och handlar om att förhindra överanvändning av de linjer man själv vill jobba med. Väldigt många uppfödare vill ju använda de bästa och snyggaste katterna, och det är enkelt att sälja hela kullar till andra uppfödare om man har eftertraktade föräldrar. Det ger både mera pengar och är roligt på så sätt att man kan följa fler av sina avkommor hos sina uppfödarkollegor. Nackdelen är såklart att de mest eftertraktade katterna och linjerna blir väldans överrepresenterade, vilket i slutändan är tråkigt både för avelsbasen och den egna uppfödningen, om man vill fortsätta med sina egna avkommor. Samma sak händer naturligtvis om sålda avkommor missbrukas och överanvänds.

Det är en annan bra anledning till att kastrera eller sätta restriktioner, och som faktiskt ökar bredden på avelsbasen. Låt vara att begränsningarna och restriktionerna går över styr ibland, särskilt när kvarvarande katter sedan medvetet inavlas, men grundtanken är fortfarande god.

Visst vore det önskvärt med fler individer i aveln, men för det mesta finns faktiskt väldigt goda anledningar att kastrera. Det finns helt enkelt inte avsättning för fler individer i seriös ragdolluppfödning.

Eftersom Ragdollen som ras numera ligger 1:a på Sveraks lista över antal nyregistrerade raskatter per år förstår man att aveln på ragdollkatter faktiskt är väldigt stor. Alla som föds behöver inte och kan inte gå vidare i avel, även om de är jättefina och trevliga.

SKK har ju tagit motsatt väg mot SVERAK och propagerar MOT kastrering eftersom det begränsar avelsbasen speciellt i numerärt små raser.

Hundar har ju alltid varit "mer värda" än katter, men dagens raskatter kostar ju lika mycket eller mer som en rashund. Är inte folk i gemen mer rädda om sin ragdoll än om sin huskatt menar ni?

Det låter som om aveln begränsas till ganska få individer? Hur kollar/ser man sådana saker? Jag tycker det är intressant. Det är därför jag frågar. Har ett djupt rotat avelsintresse.

I hundvärlden vill man begränsa användandet av hanar till få individer för att bredda genmateralet och avelsbasen till förmån för användandet av söner och döttrar. Vi har ju också problem med okontrollerad avel och blandrashundar - det är bara att titta på Blocket. Så det problemet är gemensamt.

Måste man inte skilja på huskattsaveln och raskattsaveln i sitt synsätt?

#4 jag anser att man redan skiljer på det eftersom huskattsavel egentligen inte ska förekomma, men den gör det ändå för att folk inte ser till katternas bästa. Att då istället kastrera istället för att hålla katten fertil begränsar "missanvändandet" av djuren, att de mår psykiskt dåligt om de ändå inte skall avlas på, att de inte lika lätt hamnar i bråk etc etc. Många uppfödare väljer dessutom att importera, vilket ytterligare kan bredda genbasen. Att vara uppfödare innebär noggrann planering, vilket kanske inte många nya (nu menar jag allmänt, inte riktat alls mot dig eller så) uppfödare tänker på. Även när man importerar bör man ha lite koll på hur vanliga de linjerna är i Sverige och ifall den linjen man vill importera verkligen kan tillföra något nytt. :) Utöver detta kan man ju säga att det kan vara jobbigt att hålla en hund fertil, men jobbigare att hålla en fertil hankatt, iom att de kan börja spraya inomhus osv., vilket då inte är lika lockande som sällskapskattägare.