.

.

.

Med "fin" kattunge så menar jag om vad ni tror i vuxen form till utställning :)

Går sällan efter utseende men tror kissen kommer vinna många utställningar.. 🙂

Jag blev kär direkt! ♥♥♥♥♥♥

Det är väldigt svårt att göra en rättvisande utvärdering av kattungen från de här fotona. Kan du försöka ta några lite mer framifrån och någon rakt från sidan? Ibland är det lättast att fota kattungar när de ha somnat. Sätt dig då i jämnhöjd med kattungen (så du inte fotar den ovanifrån). Sedan gör man bara ett litet ljud så de lyfter på huvudet. Man brukar ha några minuter på sig att fota innan de har 150 ben igen. ;-)

Ett tips är att titta på öronspetsarna när du fotar från sidan, så att den ena spetsen hamnar rakt bakom den andra. Då får man en rättvis profilbild. Och om den lille inte vill titta upp så är det bara att hjälpa till med ett finger under hakan. Det blir kanske ingen bild för familjealbumet, men funkar bra om man bara vill se hur den ser ut.

Sen är det väldigt lätt att glömma bort resten av kroppen, men den är viktigare än huvudet om man pratar utställningspoäng.

Är det hona eller hane förresten? 🙂

Så nu har jag försökt ta lite nya kort på henne!

Så hon är en hona :)

.

.

.

.

.

Det ser ut som hon skelar? Hon blir alldeles säkert en supergo sällskapskatt för någon utställningsstjärna tror jag inte hon blir.

Menar du med ögonen? Hon blir så när man har blixten men inte i annars :)

Precis som #15 skriver så finns det inte så mycket i bilderna som tyder på att kattungen skulle kunna hävda sig särskilt väl i utställningssammanhang, även om blicken sitter där när kameran inte är framme.

Jag gillar formen på öronen, även om de sitter både högt och lite märkligt, och kroppen i profil är en typisk ragdollkropp med fin övergång till svansen. Men något jag personligen har svårt för är när ragdollungar har hals. Det ger ett vekt intryck, och en ragdoll ska växa och bli kraftfull med kort nacke och bred bringa. De stora tassarna gillar jag däremot skarpt.

Hakan ser också helt OK ut i profil, men mellan näsan och pannan är det allt för flackt för att bli bra till slut. Ögonförgen ser inte heller bra ut på bild, och det finns som sagt inte mycket i uttrycket som ger någon wow-känsla.

Men hon är iallafall lila, och det kanske var det som var själva idén med parningen. I så fall kan man kanske säga att ni fått precis vad ni ville ha, och kunde förvänta er. Vill man ha en vältypad unge som kan hävda sig på utställning är det nästan en förutsättning att man sätter sig in i standarden, och lägger lite jobb på att hitta föräldrar från linjer som har förutsättningar att ge vältypade ungar. Det innebär ofta att man får strunta i färgen.

Men självklart kan man ställa ut kattungen ändå. Hon har en ovanlig färg och kommer att ta en massa cert, förutsatt att hon inte skelar, även om hon kanske inte hamnar i panelen.

In med stamnamnsansökan, plugga vidare, och på't igen bara. Nästa gång sitter den där!

Nu har ni fått en bedömning iallafall, men det är bara min lilla personliga åsikt. Jag är långt ifrån expert (även om jag gärna låter så) och kan ha superfel.

Lycka till!!!👍