Är det itne bra att försöka hitta ett hem där katten trivs istället för att låta  katten må dåligt då?

varför skulle katten inte trivas om där kommer in en barn i bilden..? 

 är nog någon väldigt lat person som inte orkar ta hand om barn och en katt '' dock tycker jag katter är väldigt självständiga, så jag förstår inte heller logiken i det :S..

allergier är en annan sak..men det står ju inte med..

Har man en väldigt social katt som är van vid ständig uppmärksamhet är barn en stor omställning. Mycket mindre tid för katten plus massor av höga ljyd och stressade ägare.

nja..kan ju vara.har själv tre små barn.. jasmine följer gärna efter och är oftast med i deras lekar.. ser detta bara som positivt..var det en ragdoll?.. för ragdollen vill väl helst ha sällskap så vitt jag vet och har märkt..

men jo stress kan ju vara orsaken..vi alla är ju olika🙂

Kan ju vara så att det är en bebis med kolik, och skriker oavbrutet i perioder. Katten som kanske redan innan var ljudkänslig. Då är det stressande för katten. Även om det handlar om "kort" period, så är det nog tillräckligt stressigt.
Nu är det säkert inte så hos dem, men tror absolut att katter kan vantrivas då familjen utökas med barn.
Då är det bästa för katten, att hitta ett nytt hem, kanske utan små barn.

Kanske man borde tänkt på det innan man skaffade sin katt:) Därför är det så viktigt att tänka igenom sitt kattköp, man får tänka på att det handlar om antal år framåt…..kan vara en övergångsperiod också, eller så upplever man det som jobbigt, båda kräver uppmärksamhet. Många barn lär sig också mkt av att få växa upp med djur…positivt enl. mig:))

6 tyvärr kan man inte förutse allt i framtiden.

# 6

Att man skaffar katt, säg när man är 20år, och man får barn vid kanske 25-26år. Då har katten hunnit leva utan barn i de åren. Tror de flesta skaffar barn förr eller senare. Eller ska man vänta med barn, alt skaffa katt efter att man fått barnen man ska ha?

Går som sagt inte att förutse hur det ska gå.
Absolut är det positivt för barn att växa upp med djur. Men djuren ska må bra utav det också!

Ni menar alltså att just ragdolls inte kan vänja sig vid att leva med barn? Låter väldigt märkligt. Barn som skriker stressar alla men det är ju övergående. Ett älskat och omhuldat djur ska alltså säljas eftersom man "ersätter" det med ett barn och inte vill ha jobbet med omställningen. För en omställning är det. För alla. Men lyckligt det barn som får växa upp med djur omkring sig.

9 Vet inte vad du menar med just ragdolls. Det handlar inte om ras utan om individ. självklart kan många vänja sig vid det. Men du inser väl att det inte gäller alla? Du verkar inte ens försöka förstå att det faktiskt finns extremfall. Där katten mår skit och har paniky pga skriken (som för övrigt kan hålla på i år) och eftersom den inte längre är i fokus. Men jag förstår att det är lätt att döma när man själv inte varit med om det och anklaga andra för att inte vilja ta jobbet med omställningen. I själva verket kan dessa vara några av de mest osjälviska som finns dom väljer kattens väl före sina egna. För övrigt växte jag upp lycklig utan djur. Lycka kommer från kärlek och det kan vi få av vår familj.

Alla katter är ju individer. Vissa reagerar väldigt bra på omställningar, andra mindre bra. Oavsett hur mycket man älskar sina djur och hur välgenomtänkt köpet varit så kan man aldrig förutse allt, anser jag. Ibland tvingas man ta beslut som är svåra, men som i slutändan är för det bättre. Själv hade jag försökt med allt, verkligen allt, innan jag tvingats till det beslutet. Jag hade dock aldrig haft kvar mina djur om de efter mina försökt fortfarande inte mått bra hos mig eftersom jag tycker det är själviskt. Det är jag som djurägare som har det yttersta ansvaret för mina djurs välmående, vad än det innebär. Min åsikt :)

Precis som många säger måste man se till djurets bästa. Jag tycker inte man är självisk om man tvingas till det beslutet - och då att man verkligen tvingas efter att ha provat allt, som fler skriver i den här tråden.

Jag tycker inte det kan vara rimligt att avstå barn utifall katten man har eventuellt börjar må dåligt på grund av de ändrade hemförhållandena.  Och det är ju också sådant som man inte kan förutse heller. 😕

Jag hoppas verkligen att detta är en "ansvarig" omplacering, där man väljer att se till kattens bästa efter att ha försökt reda ut situationen, och inte ger upp för lätt.