Vilka blodvärden är det som är förhöjda?

Om hon har t.e. en virusinfektion i kroppen hjälper som sagt inte antibiotika, men det ges ibland i rent förebyggande syfte. Har hon inga andra symtom än feber och onormalt blodvärde? Inga tecken på kattsnuva som nysningar, dregling, snuva eller rinnande och röda ögon?

Äter hon självmant? Om inte, bör du ge henne mat i munspruta eftersom uttorkning och svält kan leda till att hon blir ännu sjukare.

Är hon bra i magen? Du kan testa att nypa i nackskinnet för att se om hon är uttorkad. Det finns vätskeersättning att köpa eller koka själv, med salt & socker. Sockret verkar precis som på människor uppiggande & triggar ofta igång hungerkänslor.

Hur är det med hennes bror förresten? Eftersom de lever så tätt ihop är det stor risk att även han bär på det hon drabbats av om det är ett virus. Såg på några bilder att Bilbo såg ut att ha lite rinniga ögon(?) och nos-skräp och eftersom de är vaccinerade ger oftast kattsnuvevirus inte större symtom än så, men kan påverka allmäntillståndet och ge fler symtom ifall det bryter ut ordentligt av någon anledning.

#1 Jag har ingen aning, tror att hon hade överproduktion av vita blodkroppar eller något. Jag var som sagt inte med :/ Hon sover mycket, har dålig aptit och har en hinna för ögonen. Ja, hon äter självmant men väldigt lite.

#2 Vi vet inte. Vi har försökt titta i kattlådan men med tre katter är det omöjlgit att veta vems som är vems. Hon går på lådan i alla fall! Ska prova det där med uttorkningen. Åh! Hur ska man koka då? Blir hon hungrigare då?

#3 Han är frisk som en nötkärna. Han äter som en tok (han är nästan lite överviktig, haha) och har inte rinnande ögo. Han har lite nosskräp, men det har han alltid haft. Han är ju vaccinerad mot kattsnuva. Om Arwen har det borde väl veterinären märkt det/sagt något om det när de var där för 9 dagar sedan? Eller?

#4 Nä, man kan ju dock kika efter när katten varit där, eller se om det verkar vara någon i gruppen med diarré. Antibiotika rubbar magens bakterieflora & en vanlig biverkan är diarre, vilket medför vätskeförlust hos katten vilket i sin tur kan visa sig som trötthet/slöhet.

Hon har inte diarré i alla fall!

Rinner ögon och nos? Är hon tungandad? Vad säger vet, ville de inte behålla henne för bevakning?

Nej, varken ögon eller nos rinner! Ja, det är hon. Veterinären sa tydligen inte så mycket, bara konstaterade att hon andades tungt, hade de där hinnorna på ögonen osv. Nej, det ville de inte (är det konstigt?). Vi ska ringa dit imorgon igen och be de undersöka henne igen. Vad finns det för mer prover de kan ta?

Svårt att säga när man inte har undersökt katten. Bra att ni skall tillbaka med henne till vet. 

Om de inte redan har gjort det så skulle jag be om ultraljud på buk och hjärta för att se att det inte finns någon vätska och att hjärtat ser ut som de ska. Men veterinären kommer nog ta de tester som behövs för att ställa diagnos.

Vi har bokat tid och vi fick en imorgon förmiddag! Hoppas de tar alla möjliga prover så vi kommer till bukt med problemet. Är så orolig :( Tänk om hon har ett medfött hjärtfel eller något 💔

Tänk bara på att du inte tar ut något i förväg. Det kan vara så att hon är tungandad för att hon har en förkylning. Om veterinären inte är mer orolig än att han tycker att det kan vänta till i morgon så borde det inte vara någon fara.

Jag förstår dock att du är orolig. Jag har en kille med HCM här hemma och jag blir jätte orolig bara han nyser. Som tur var har jag en väldig tålmodig veterinär som har jour och svarar på mina frågor dygnet runt.

Ne, det förstås! Men tycker bara att antibiotikan borde hjälpt… Dessutom tycker vi att hon går lite konstigt, hon haltar inte men lite tendens till halt. Och hon går gärna inte utan sätter sig ner direkt och så…

Vad är HCM? Vad skönt när det är så!

HCM är ett hjärtfel där hjärtväggarna blir förtjockade och blir det riktigt illa klarar det inte av att pumpa blodet ordentligt. 

Ja det är skönt att ha någon som man kan ringa när som och så har de kliniken 5 minuter bort.

Hoppas att det går bra för er i dag. Tänker på er och hoppas att ni får komma hem med en piggare kisse.

Undrar också hur det gått för er idag. Håller fortfarande tummarna att katten är piggare.

Arwen avlivades idag. Hon hade en sjukdom som var 100% dödlig, vet inte mer än så. Arwen blev bara 6 månader. Jag är förkrossad

#16 åå fy vad hemskt! Lider med er. Fick avliva vår första katt bara 4,5 månad gammal pga av FIP, vet hur det känns :( beklagar verkligen!

Åh, jag beklagar sorgen. 🌺

Ååå fy va hemskt. Fina vackra Arwen! 💔

 🌺

Vad fruktansvärt ledsamt….

Arwen hade också FIP :( Tack

Beklagar verkligen…..fruktansvärd sjukdom 😢

Alla mina tankar hos er.

Tänder ett ljus.

Tack så mycket allihopa! Vi är förkrossade här hemma och tycker så synd om Bilbo som nosar runt efter henne. Vi ville ju ha två från början så vi är inne på att köpa en till, för Bilbos skull för han är väldigt lekfull och de brukade alltid vara tillsammans.

Hur är det med sjukdomen? Det är ett virus har jag förstått. Om vi köper en till, kan hen utveckla den och också dö? Hur går man till väga? :( Vill aldrig, aldrig, aldrig vara med om detta igen.

Åh så otroligt sorgligt att det skulle gå så illa.
En så fruktansvärt hemsk sjukdom 😕

Många kramar till er!

Beklagar verkligen, det är en grym sjukdom.
Jag har gått igenom samma helvete.
Köpte ett syskonpar och miste hanen redan efter 7 månader. Han hade också FIP.

Styrkekramar

#25 Som jag förstått det så smittar coronaviruset & sannolikheten att din andra katt har corona är ganska stor, men FIP däremot smittar inte och det är inte så vanligt att corona muterar till FIP (om jag förstått det hela rätt, rätta mig gärna annars). Jag tror att det är bra att du väntar ett tag innan du får hem en annan kisse & städar hemmet för att undvika spridning av corona? Främst lådan tror jag är viktigt. Men jag är ingen expert utan detta är vad jag har för mig. Beklagar återigen, det är en hemskt sjukdom!

#26 Tack! ❤️

#27 Vi köpte också ett syskonpar, fast här var det systern som gick bort 😭Är det vanligt med FIP?

Usch vad tråkigt, jag beklagar verkligen…

Jag hade Fip i bakhuvudet som värsta möjliga diagnos, men vågade inte riktigt skriva det eftersom det tyvärr är en dödlig sjukdom.

Fip beror på Coronavirus, som alltså är ett virus och ett ganska vanligt förekommande sådant. Det vanliga Coronaviruset är inte farligt och behöver inte ens ge symtom, men hos vissa individer muterar det till Fip vilket är dödligt. Unga katter drabbas oftast av våt Fip som har ett snabbare förlopp än torr fip (som oftast drabbar äldre katter). Corona smittar, men inte Fip.

Varför viruset muterar till Fip hos vissa individer vet man inte.

#29 Det är vanligare än man tror. Uppfödare vill inte gärna tala om att de haft FIP i sitt katteri.
Nästan alla katter har Corona virus utan att vara sjuka.
Hos några enstaka katter kan viruset mutera om sig till FIP. Varför vet man inte…. kan bero på att katten har utsatts för stress men man vet inte säkert. Det finns 2 sorters FIP, våt och torr.

Det man rekommenderar idag är att inte skaffa någon ny katt direkt utan vänta några månader och rengör allt väldigt noga flera gånger innan den nya katten flyttar in.
(vi väntade 10 månader och det har gått bra, de är 8 resp 9 år gamla nu)

Jag vet att det skrevs mycket om FIP här på sajten för något år sedan, ska se om jag kan hitta länkarna till dig.

#31 det är nog mina inlägg bl.a. , hade flera trådar om det då min katt drabbades. Har dock bett att få vissa borttagna då jag tyckte det var för jobbigt att stöta på dem nu.

#32 Ja den tråden jag letade efter var stängd tyvärr….

#25 Det finns inget som hindrar att du skaffar en ny katt. Om du vill kan du testa så att Bilbo inte utsöndrar coronavirus, och sedan vänta några veckor innan den nya katten flyttar in, så att alla rester i hemmet hinner försvinna. Men risken är ändå stor att den nya katten bär på coronavirus, för det finns väldigt få uppfödare som kan hålla sina katterier fria.

Hoppas allt blir bra till slut.

Under flikarna i den här länken finns svar på många av dina frågor:

http://www.sva.se/sv/Djurhalsa1/Katt/Infektionssjukdomar/Coronavirus-och-FIP/

#34 Enligt veterinärerna räcker det inte med ett par veckor.
Men det är bra att testa hur höga titerhalter Bilbo har, så de inte ligger för högt.

Miste båda mina kattungar i FIP för drygt två år sedan, de blev fyra respektive sex månader gamla. När jag läste dina första kommentarer kände jag igen det. Jag väntade sex månader innan en ny katt köptes för att vara helt säker. Jag lät också uppfödaren ha den nya katten till sexton veckors ålder för att minska stressrisken vid flytten och ge tid till återhämtning från vaccinationerna.

Hur pass tillförlitligt är egentligen ett test av titerhalten? Titrarna kan ju även öka i stressade situationer, som ett veterinärbesök, och ger därmed inte ett korrekt värde. Dessutom kanske man inte bör utsätt en katt med misstänkt corona för stress utan bara se till så att den har det så lugnt som möjligt?

🌺

Blodprov alltid medför stress och kan påverka resultatet.

Jag hade nog tog tagit avföringsprov istället. 

http://www.sva.se/sv/Djurhalsa1/Katt/Infektionssjukdomar/Coronavirus-och-FIP/

Ta kontakt med dem och de berättar hur du ska gå till väga.

Corona virus är vanlig förekommande. 

Tänk inte på en annan katt just nu, samla dina krafter och trösta din andra katt för han behöver Dig.

Jag beklagar värkligen….och jag kan känna din sorg som min…för att jag missade min första katt pga. FIP vid 6 månaders årder.
Jag vill bara saga…tänk inte som du inte är bra matte eller nåt sånt.
Ofta säger man att katten har utsatts för stress och det trigger sjukdom, men man vet inte… När jag hörde det jag har stor skuldkänslor och tänker alltid "Värför? vad var fel som jag gjorde? Var jag värdens sämsta och okunniga matte som utsatt katten för mycket stress??"osv. Jag kan inte riktigt släppa denna känslor även om det hände 1år sedan och läser mycket om sjukdom.

Men du har andra katten nu och tänk honom och oro inte för mycket.

I mitt fall, vet rekommenderade 2 mån och om vi skaffar ny katt, samt desinficera lägenhet och tyg. Hon var då ensam katt.

Det känns som att jag aldrig kommer komma över det här.

Det som gör mest ont är att hon var så liten och att hon inte kommer få växa upp och leva ett fint kattliv. Arwen fick bara leva i sex månader. Gud vad livet är orättvist. Hon var så fin och underbar.

Jag har gråtit hela dagen och jag är helt slut i huvudet. Det känns som att jag ska spy. Jag har feber och ångest och svettas som en gris. Mår så himla dåligt. Vill bara ha tillbaka henne.

Här brukade de ligga tillsammans 😭

#40 usch det är så himla hemskt. Jag mådde också fruktansvärt när vi fick ta bort vår kattunge i FIP. Det är en hemsk, hemsk sjukdom. Det positiva är att det går rätt snabbt iallafall. Jag hoppas du kommer må bättre snart. Det kommer du, tro mig!

Det är värst första dagarna och veckorna. Sen börjar det sakta lägga sig. Det är bra att du gråter det är helt ok. Du har fått en ordentlig chock. Tillåt dig att sörja och sköt om dig. Lider med dig. Du var ju så oförberedd. Tänk på att lilla kissen finns hos dig fortfarande. När du tänker intensivt på henne och när hon "kommer för" dig så där starkt så är hon på besök. Ger mig den på att hon är glad över att få ha bott hos dig men resten var inte meningen. Inte i hennes liv. Hon skulle vidare. Men hon finns kvar i en annan dimension och där kan ni fortsätta ha kontakt. Hon vill inte att du lider. Själv har hon det bra.

#40 Precis så kände jag också när detta hemska ofattbara hände oss.
Att den lille parveln knappt fick börja sitt liv innan det tog slut, men jag lovar dig att det går över.
De allra värsta dagarna har du snart bakom dig.

*styrkekram*

#41 Tyckte dock inte att det gick så snabbt. Vår kisse var slö och sjuk i minst en månad innan hon blev jättedålig och vi förstod vad det var. Fast det är väl iof snabbare än andra. Att det är en hemsk sjukdom håller jag med om. Visste ju inte ens att den fanns… Är så himla förkrossad. Jag kunde inte ens gå till skolan varken idag eller igår. Igår var jag nog bara gråtfri i tre timmar eller något, resten av timmarna bara grät och grät jag. Usch vad hemskt det här är.

#42 Tyvärr tror inte jag på det där med att "hon finns hos mig" och det är nog därför jag blir så ledsen. Jag vet (alt. tror) att hon inte finns mer. Hon har dött och kommer aldrig mer komma tillbaka. Hon känner inget, ser inget, hör inget - för hon finns inte. Det gör mig så ledsen 😭

#43 Ja, det är så sjukt orättvist. Vi som skulle ha 15 långa år tillsammans… Jag skulle ju få se henne växa och bli stor och fluffig, mer självständig och stark. Vi skulle ha ute henne i trädgården på sommaren och vi skulle mysa bland gräset i kvällssolen… När en gammal katt dör är det ju en annan sak. Han/hon har ju (förhoppningsvis) redan levt ett långt och lyckligt liv, men Arwen fick bara finnas i sex månader. Jag är så ARG på livet. 😭

Fruktansvärd sjukdom. Vi förlorade vår Zingo i fip han blev bara 4 månader. Der är hemskt man gråter i massor men det går över. Styrke kramar i massor till dig

Ååååhh så tråkigt. Massor med kramar till dig och kattungen du har kvar. <3 <3 <3

FIP är en hemsk sjukdom för det finns ingen bot. Själv har jag aldrig drabbats men jag har hört så många berättelser om hur det är.

Gråt ut riktigt ordentligt och krama din katt du har kvar, lek med honom och gosa med honom och ge honom all din kärlek. <3

Nu behöver ni två varandra extra mycket!

Blev så hemskt ledsen när jag läste om din kisse! Beklagar verkligen och gråt ut tillsammans med din Bilbo! <3<3<3

#44 Jag tror att jag förstår hur du känner. Jag förlorade min fina Harry när han var knappt 2 år gammal och han avlivades akut på djursjukhuset p.g.a. andnöd (ej FIP) när jag precis hunnit hem efter att ha lämnat honom där. Det är nu 2,5 år sedan, men av alla katter jag förlorat är det nog den förlust som varit svårast att bearbeta eftersom det var så chockartat att en så ung katt plötsligt blev så sjuk att hans liv inte gick att rädda.

Grubblerier, vemod, vanmakt, smärta, ilska och nattsvart sorg och saknad är känslor jag fortfarande bär med mig när jag tänker på Harrys öde. Jag kommer nog aldrig att kunna acceptera den förlusten och se den i sammanhanget "livets gång", för det känns helt naturvidrigt att en så ung och levnadsglad katt ska avsluta sitt liv innan det knappt ens hunnit börja.

Det svåra med att förlora en ung katt är att tanken på all den tid tillsammans som man gått miste om överskuggar tanken på den tid som man faktiskt fick tillsammans. Katter lever här och nu, och jag försöker tänka på hur vi fint vi hade det och hur glad Harry var och hur bra han mådde "här och nu" när han var frisk och pigg, när han brottades med Oberon, när han tokrejsade och när han låg på mitt bröst och godnattgosade eller godmorgongosade i sängen. Han hade ett jättebra liv och jag försöker tänka på hur lyckligt lottad jag var som fick vara en del av det.

En annan sak jag bär med mig efter Harry är att uppskatta, värdesätta och ta till vara varje liten del av "här och nu" med mina kvarvarande och nuvarande katter. Att de finns och att de är glada och friska ger mig en känsla av fullständig lycka när jag tänker på det.

#48 Håller helt och hållet med dig, du tar orden ur min mun.

Tack allihopa för er omtanke! Det känns lite bättre idag, men kan fortfarande inte kolla på bilder utan att börja gråta…

Förresten - det spekuleras lite i om hon faktiskt hade FIP (enda sättet att veta är ju att obducera vilket vi inte gjort, utan hon hade bara många symptom). Hennes njutar var dubbelt så stora innan vi avlivade henne - kan det ha varit njurfel istället för FIP? För vad vi fösrtått är inte förstorade njurar typiskt för FIP.

Med all respekt för att du undrar vad som hänt så är det precis som du säger. Det enda sättet att veta är att obducera, om nu veterinären inte var säker. Så jag tänker inte spekulera. Det kan bli så fel.

Men som svar på din fråga så är det vanligt med reaktioner på njurarna vid FIP. Om du vill så kan du läsa i den där länken i #34. Och skönt att höra att det börjar kännas bättre. :)

Vi kommer inte göra en obduktion så vi får väl bara anta det värsta och tro att det är det. Vi ska testa våra nuvarande katter för höjda värden och se om de har coronaviruset och om de inte har det ska vi börja leta kattunge. Om de har det får vi helt enkelt vänta några månader och hoppas att det försvinner, och sedan testa igen.

Hur ska jag komma över det här? Jag kan ju leva som vanligt utan att må dåligt, men så fort jag tittar på bilder blir jag så himla ledsen. Hur ska jag tänka? Jag tycker ju att det är så orättvist… Jag behöver hjälp :( Vill inte behöva undvika att titta på bilder.

Bilbo letade efter sin syster i flera dagar i korgen hon alltid brukade ligga i… Han saknar sin syster och lekkamrat :(

Tårarna bara rinner. Gud vad orättvist livet är (att Braveheart går på TV:n med den sorgliga musiken gör inte sörjandet lättare kan jag säga…)

Sorgearbete kan ta tid, men det blir längre och längre mellan "de svarta hålen" som man faller ner i emellanåt.

#51 När Harry dog var det så många frågetecken kring vad som orsakat hans tillstånd att jag hade grubblat ihjäl mig om jag inte fått veta mer, men när obduktionssvaret äntligen kom kastades jag tillbaka till dagen han dog ännu en gång, så känner man inte att det är nödvändigt med obduktion är det nog skonsammast för sorgearbetet att låta bli. 

Jag förstår att du blir ledsen när du tittar på bilder. Jag har först nu (efter 2,5 år) börjat kunna titta på enstaka bilder av Harry utan att ögonen tåras. Kanske kan man bearbeta sin sorg genom att titta på bilder och verkligen gå in i sina känslor ordentligt, men jag vågade inte göra det vid den förlusten. När min gammelgumma Miranda somnade in efter 15 år var det en helt annan sak och de bilderna tittade jag ofta på.

Mitt sätt att hantera sorgen efter Harry var att skaffa Ruben. Ruben blev ljuset och hoppet i tillvaron, den som visade att livet för en katt är här och nu och fullt av upptåg och kärlek, precis som det var för Harry.

 Ruben är inte på något sätt en "ny Harry" för det, utan en helt egen personlighet, och jag ser det inte som att han skaffades som ersättare för Harry utan snarare som en hyllning till Harry och som ett bevis på min orubbade önskan att få dela mitt liv med katter - trots vetskapen om den smärta och sorg som sådan kärlek kan leda till.

Jag förlorade mina två siameser alldeles för tidigt. De blev bara 5 år och det är snart två år sedan jag förlorade min älskade Alice. Albin gick bort året innan. Jag startade min blogg för ett år sedan och det har hjälpt mig i mitt sorgearbete. Jag hade så mycket bilder av dem och det har varit ett sätt för mig att skriva om dem och de lever vidare i min blogg. Jag förstår verkligen hur du känner men det blir lättare efter ett tag men saknaden kommer alltid att finnas där. Jag skaffade en siames, Alvar  efter Albin men det fungerade aldrig med Alice. Jag tror det var för tidigt jag var så bedövad av sorg efter honom att jag trodde att det skulle hjälpa med en ny katt. Jag var tvungen att omplacera honom när han var 1 år därför skaffade jag ingen ny siames efter Alice utan ville sörja färdigt först och nu har det snart gått 2 år. Jag sörjer dessa katter fortfarande men nu kan jag hantera det lite bättre.