Men fy så tråkigt 😢 Stackars mamma katt.

Men va tråkigt! Hon som har längtat så efter sin unge.

Hoppas att ni hittar någon kull hon kan vara amma åt.

Vad sorgligt! Beklagar sorgen.

Tack alla.
Ja det känns jätte tråkigt. Första kullen vi skulle få vara fodervärd åt, och det slutar så. :( Dottern blev förkrossad, hon hann se innan hon gick till skolan.

Nu hoppas vi på att någon kull behöver hjälp. Annars hoppas vi på att mjölken sinar fort. Hon är så orolig. Går runt och jamar vid ytterdörren. Äter och dricker dock ordentligt.

Sån himla otur. :(

Jag har precis lämnat i väg min första kull. 

All denna väntan. Både innan parning och under dräktigheten. Jag fick två friska små ungar men en som var dödfödd. Jag tyckte det var fruktansvärt jobbigt. Som tur var så han barnen gå till skolan innan den döda ungen kom ut. Jag hoppas att du inte ger upp utan vågar ta en kull till så att din dotter kan se det roliga som kan komma med en kull också.

Jag kan inte ens räkna hur många gånger jag ringde veterinären för att fråga om jag behövde vara orolig för Izzie. Tur att man har en bra vet.

Jag tror att ett av problemen är att vi uppfödare inte pratar om när det går fel. Jag tror att de flesta uppfödare har varit med om att något har varit fel med någon av ungarna eller att det har blivit problem med något av våra avelsdjur, men det är ingen som pratar om. 

Min första tilltänkta avelshane visade sig ha HCM och det kändes som att jag var helt ensam om att det hade hänt mig eftersom alla hyschar om det. Jag tycker däremot att det är viktigt att vi tar upp det. Oavsett om det gäller en ärftlig sjukdom eller om det gäller en problem med förlossning.

Jag hoppas som sagt att du inte har gett upp hoppet om att få friska ungar i framtiden och att du vet att du inte är ensam om att det inte alltid slutar lyckligt.

Många kramar till dig och den lilla som har passerat regnbågsbron. 🌈

Å vad ledsamt. :( Men jag tror precis som Myrrami att det är något som de flesta uppfödare varit med om, och som man får räkna med. Jag fick också en missbildad unge som dog vid födseln i min första kull (moderkakan fastväxt i kraniet som var öppet). Det gör såklart inte saken mindre sorglig, men själv tycker jag det känns lite lättare att ta när man vet att det är helt normalt att saker ofta går fel.

Jättefint skrivet förresten Myrrami, men jag kan absolut inte hålla med om att det skulle var något hyschande bland svenska ragdolluppfödare i allmänhet. Nu är jag såklart nybörjare, och känner inte jättemånga, men min erfarenhet av de jag träffat på hittills är precis tvärt om. Att det är öppet och hjälpsamt på alla sätt och vis. :)

Alla håller såklart inte på och spontanskriver allt som går fel på hemsidor, offentliga forum, facebook och sånt, men det betyder ju inte att det är något hyschande på något sätt. Det är ju inte alla som har ett behov av att skriva av sig så fort de känner sig lite deprimerade, något barn kräks, eller liknande. ;) Ganska många skriver dock, och jag tror faktiskt att det varit världsrekord på facebook den senaste tiden, när det gäller beskrivningar av dräktigheter och kullar som gått snett på ett eller annat vis. Om det är bra eller dåligt vet jag inte.

För att återgå till ämnet, glider iväg som vanligt, så vet jag ingen som behöver en amma, men vet att jag sett en facebookgrupp som hette ammajouren eller nåt. Där kanske det finns någon?