Konstigt beteende på kattunge.
Hejsan!
Jag och sambon har haft vår ragdollkattunge i lite mer än en månad nu. Vi har fått väldigt bra kontakt båda två med henne och hon är inte rädd som hon var i början, utan väldigt vågad. Hon är typ som en vanlig katt är när den vänjer sig vid ett ställe.
Men ibland blir hon helt ifrån sig, hoppar omkring och springer fram och tillbaka, jamar dovt och mörkt och öronen bakåt, som att hon är rädd för något! Har prövat att leka med henne men hon blir helt galen då! Springer omkring överallt! Hon fräser inte men hon ryggar tillbaka med kroppen.
Nyss kollade hon på taklampan i ungefär en minut och började jama riktigt mörkt och dovt, ryggade tillbaka som om hon var rädd och öronen var långt bak.
Vad är detta för beteende? Är det normalt?
Tacksam för svar!
Det är lugnt, hon busar bara! Mina springer kors och tvärs genom huset minst någon gång per dag, ibland själva och ibland jagandes varandra. Ofta morrar de också så som du beskriver. Jag tycker det är ett tecken på att de trivs och har roligt! Hon är nog inte rädd utan snarare på jakt efter ett fiktivt byte. Min ena kan t ex sitta och jama åt fläckar i taket som hon tror är flugor (min tolkning).
#1
Åh vad bra! Blev orolig där ett tag! Vi funderade här hemma och tänkte att "hon är kattunge, det är normalt" men jag blev lite fundersam, men vad skönt att få det utrett! Hon ligger och sussar så skönt nu efter att jagat runt sig ;)
Tänkte förresten fråga en sak till.. Hon brukar ofta hoppa upp på våra ben och klättra upp på våra ben till överkroppen med klorna. Det gör fasansfullt ont, hur kan man avvänja henne detta? :/
Avgrundsvrål kommer här obland också, då betyder det att hon vill busa och ha uppmärksamhet.
Vi hade samma problem med vår första katt att hon klättrade upp på benen. Jag kommer inte riktigt ihåg vad som fick henne att sluta, men jag vet att vi alltid lyfte ned henne direkt så hon inte "tjänade" något på att klättra upp. Vi kan ha sagt ett tydligt nej åt henne också och även pipit till när det gjorde ont, typ som en kattunge skulle ha gjort. Det senare var i alla fall det som fungerade bäst när hon bets, vilket vi också hade problem med i början. Mycket av hennes oönskade beteenden var ett resultat av att hon ville leka och busa med oss. De försvann så gott som helt när vi skaffade en katt till som hon kunde busa med på jämlika villkor.
Tack så mycket för all info båda två!
#4
Jaha, påminner om våran lilla tjej. Funderar också på att skaffa en liten kompis till henne efter ett tag men det bästa är att hon får vänja sig lite vid oss först ;) Ja bits gör hon också, riktigt hårt, men det försvinner väl senare. Försöker leka med henne så mycket som jag kan, men hon vill nästan det mest när man ska laga mat eller diska ;) Står och jamar för fulla hals!
Kattfnatt… Det händer titt som tätt med vuxna katter också.
Katten här hemma får kattfnatt efter toabesök och kan även få det mitt i natten också då han rusar genom hela lägenheten.
be inte om hjälp om du inte vill ha den
#5 Det bästa är att aldrig leka med katten med händerna. När ni leker så använder ni tex en mus som hon får jaga i ett snöre eller liknande. Vänjer ni henne med att hon får leka med era händer kommer hon aldrig förstå att hon inte får bitas.
Min katt gör precis likadant som er katt. När man lagar mat sitter hon och skriker bredvid. "SE MIG, LEK MED MIG NU!!". Då är det bra med aktiveringsleksaker, som tex en godisboll. De lär sig väldigt fort!
Jag kommer ihåg att det var lite av ett test att ha en kattunge hemma i början. Det kändes nästan som om jag hade en tonåring som bara ville testa gränser hela tiden (kände igen mig själv i hennes försök ;)) ! Sa jag nej, så gjorde hon det tre gånger till för att verkligen se om jag menade nej. Viktigt att vara konsekvent alltså, för får hon inte vara på bordet, så får hon inte vara på bordet alls.
Jag är ingen kattexpert, men detta är vad som fungerat för oss iallafall :) Lycka till!
Starta ny diskussion