Hej! Det är en hel del att tänka på när det gäller avel, även om man inte vill satsa på att bli uppfödare utan bara "vill ta en kull".

Först och främst tycker jag du ska prata med uppfödaren till din katt. Hon/han kan säkert hjälpa dig och vara ditt stöd under hela vägen. Det är väldigt skönt att inte stå där ensam när allt går fel. Hon/han kan kanske till och med hjälpa till att hitta en lämplig hane.

Susanne som har S*Jörgårdens katteri har skrivit ihop en jättebra folder som jag verkligen rekommenderar dig att läsa!

http://www.ragdolls.dinstudio.se/files/Till_Nya_Uppfdare_av_SusanneGransson.pdf

(Jag hoppas det är okej att jag länkar till den här, annars får hon skälla på mig ;)

På biblioteket kan du även låna boken Kattuppfödning: Avel och Genetik av Ylva Stockelberg som innehåller massor med nyttigt man behöver känna till. 

Lycka till! :)

Jo, grejen är den dock att Stellas uppfödare var som jag, bara en kattintresserad som ville ta en kull. Hennes katt, Stellas mamma, kom från ett fint katteri där den uppfödaren hade som krav att hon skulle ta en kull och det var det som skedde. 

Får titta vidare, tack för pdf:en! :)

#2 I så fall var din honas mamma foderkatt hos din vän. Det är ett jättebra sätt om man vill föda upp en ragdollkull, men inte har någon lust att lära sig en massa om uppfödning, avel eller rasen innan man sätter igång. :)

För precis som det står i den där utmärkta broschyren, och som du säkert vet,  så är det mycket som kan gå fel. En dräktighet medför stora risker för både mamma katt och ungarna. Många av riskerna kan  förebyggas, om man har kunskaperna själv eller någon att fråga, så det ska man såklart göra sitt bästa för innan man sätter igång. Allt annat är väldans oansvarigt mot både mamma katt och ungarna. :)

Om du redan har de där rena uppfödarkunskaperna så bör man också ha lite kunskaper om avel, rasen och sin katt som ragdoll. Eller någon att fråga. Dels för att man har ett ansvar mot de kattungeköpare som lägger ut en massa pengar för något de tror ska följa rasbeskrivningen, och som säkert förväntar sig att du ska kunna svara på frågor om rasen, men också för att det är alla vi tillsammans, både nybörjare och mer  erfarna uppfödare, som gör rasen till vad den är. Och vi vill såklart att den ska fortsätta vara världens friskaste och underbaraste. :)

Ungefär så tror jag de flesta "riktiga" uppfödare tänker. Du behöver naturligtvis inte tänka likadant, men det är bra att ha i bakhuvudet hur de som äger de rastypiska hankatterna tänker, om du ska försöka hitta en hane till din hona. För det kan vara ganska svårt, faktiskt. Jag brukar lite tillspetsat säga att det bara finns två anledningar till varför en hankattsägare skulle vilja para sin hankatt med min honkatt:
1. Hon gillar min katt.
2. Hon gillar mig, vilket minst förutsätter att hon vet att jag existerar.

Det är kanske en sanning med modifikation, för det finns faktiskt hankattsägare som parar med alla som vill för pengar också, men de är verkligen inte många och katterna är kanske inte de bästa. Så på den punkten skiljer sig kattaveln markant från exempelvis hästaveln, där man ju i princip kan köpa sig vilken avelshingst som helst.

En annan modifikation till den där halvsanningen är den som jag tror du ska sikta in dig på, om du inte tänker sätta dig in i allt själv. För ibland vill en uppfödare hålla sin hankatt fertil i väntan på att någon egen hona ska bli redo, och under den perioden kan hankatten må bra av att få någon parning. Så det kan tänkas att någon uppfödare med en hane utan kö vill lägga lite tid på att hjälpa dig med en kull av den anledningen. Att få en parning till sin hane och lite bidrag till katteriet är ju inget som föraktas på något sätt, och det ser absolut inte ut att vara några större fel på din hona, rent utseendemässigt. Inte så att någon uppfödare hoppar högt kanske, ;) men hon ser absolut helt OK ut på bild, standardmässigt. :)

Så sammanfattningsvis är inte reglerna just vid ragdollparningar några konstigheter. Man blir medlem i en kattklubb, förslagsvis en Sverak-klubb, för att kunna registrera sina ungar, och så följer man Sveraks regler om katthållning, vaccinationer, chippning osv. Man behöver inget stamnamn för att registrera en enstaka kull i Sverak.
www.sverak.se
Och så följer man rasringarnas rekommendationer om tester av avelskatterna, och för ragdollen finns inga rasspecifika sjukdomar. I princip gör man bara ultraljud av hjärta och njurar, dna-test HCM, samt koll av blodgrupp för en hona. Kompletteras dock ofta med tester för några smittor och parasiter, särskilt vid lån.
www.ragdollklubben.com
www.scandinavianragdoll.com

Men det stora problemet är som sagt att hitta en rastypisk hane om man inte är uppfödare "på riktigt", inte tänker anstränga sig för bli det, och inte känner någon. Och det finns en anledning till att det är så.

Lycka Till! 🙂