När nykomlingar flyttar in kan min Doris också morra/fräsa så intensivt att hon låter som en grymtande gris. När hon låter så betyder det att hon känner sig så hotad/rädd att hon är nära panik, vilket alltså sker när hotet/det läskiga kommer för nära. Man kan inte "säga till" någon att sluta vara rädd eller att sluta visa ett instinktivt beteende. Om ni fyar eller ömkar/försöker "trösta" Betty  förstärker ni bara hennes oro, så i största mån bör ni bara försöka agera så avslappnat och naturligt som möjligt och faktiskt ignorera Bettys reaktion. Låt henne vara. Det låter kanske nonchalant, men oroade katter är experter på att tolka sina ägares signaler. "När ägaren är lugn och som vanligt är det ingen större fara".

Det ni bör göra är möjligen att lugnt och sansat se till att nykomlingen nu i början inte kommer närmare än vad som känns bekvämt för Betty. Avståndet kommer att minskas naturligt med tiden. Att Betty är nyfiken är ett bra tecken.

Tack så jättemycket för tips. Jag tycker det går bättre och bättre men jag tror att Betty är mer "trygg" med mig än med min sambo. Idag luktade faktiskt Betty på Doris, såklart fräste hon lite efter, men det är iallafall de närmaste de varit varandra än så länge.

Nu har det gått två veckor sedan Doris kom in i våra liv. Betty är inte speciellt glad, men hon är ju van att ha sina slavar för sig själv och inte dela med andra ;) Jag har en fråga ang kattbråk/lek; på morgonen och kvällen går det vilt till i vår lägenhet, jag är inte säker på om det är bråk eller lek men de jagar varandra, springer från rum till rum så de sparrar på parketten. Ibland hoppar Betty på Doris och liksom attackerar henne. Doris brukar oftast ligga ner då på rygg som för att visa att hon är underlägsen. Igår skrek hon till när Betty hoppade på henne. Är detta lek eller är det bråk? Ibland jagar Doris Betty också, men oftast är det Betty som hoppar på en mycket mindre Doris. Betty väger typ 5 ggr så mycket som lilla Doris så jag blir lite rädd att hon ska skada sig. När de inte slåss/leker så ignorerar de varandra mest. Betty morrar och fräser inte på henne längre men försöker inte heller kontakta henne. Hon ligger mest och tittar snett på henne. De kan dock sitta och äta tillsammans utan att bråka, då bara 10-15 cm från varandra. Betty luktar på Doris ibland och de sover på varandras platser men aldrig tillsammans. Ibland ligger de dock i badrummet, ca en meter från varandra. Betty kan ibland också jaga Doris ut lådan bara "för att". Har två lådor i två olika rum och hon gör så på båda lådorna. Dock inte alla gånger utan bara när hon känner för det. Såå, någon som kan förklara vad detta kan vara? Kan försöka filma om det skulle underlätta :)

#3 Oberonsmatte har givit bra svar ( jag har haft samma "problem" som du har  och fått god hjälp och rådgivning av OM, om du vill kan jag hänvisa till den tråden), men jag skulle utan tvekan säga att de leker! 

Vår lille Samuel lade sig också på rygg blixtsnabbt så fort Nelson visade tendenser på att vilja attackera och jag fick lära mig att det är en försvarsställning då den lille kan använda sina fyra tassar + tänder för att försvara sig! 

Hade den äldre/större önskat att skada den lille hade det skett för längesen. Ja, katters lek kan se rätt våldsamma ut och det var inte en enstaka gång våra hjärtan hamnade i halsgropen för det såg verkligen aggressivt ut när Nelson hoppade på.  Att Doris och Betty jagar varandra tyder ju också på att de tycker om varandras sällskap även om de kanske inte ligger i katthög/kelar. Av det som går att tolka från din text tycker jag att det går åt rätt håll! ^^

Ja länka gärna till ditt inlägg! Hur går det för dina katter nu? Trivs de tillsammans och leker mycket tillsammans?

# 5 - Här är länken.

Ja, de kommer väldigt bra överens nu! De jagar varandra, triggar varandra och brottas. Ligger gärna och softar ihop. Delar på utrymme, mat, låda, leksaker osv. Nelson har blivit en riktig storebrorsa till Samuel och har ett grymt tålamod med jobbiga busstreck från den lille.

Ibland vill Nelson leka mer än lillen och när lillen inte orkar/vill, då kommer Nelson till mig och gnäller om att få leka. Jag har blivit en substitut-kamrat. :-)

I vårt fall tog det lite mer än en vecka innan de blev kompisar. När jag läser lite på forum om nya katter som introduceras i hem med en befintlig katt, där den äldre är en hona, så får jag en vag känsla av att damkatter får ta lite mer tid på sig att komma överens.

Jag har ju en tråd också och min hona tog nog egentligen minst 6 veckor på sig innan acceptans.

#6 Jag har läst din tråd och märker att mycket är av samma beteende som mina katter uppvisar. Jag får helt enkelt bara vänta ut och hoppas att det blir bättre med tiden :) tack så mycket för din hjälp! #7 jag har läst din tråd också, jag får bara ha lite tålamod och hoppas att Betty till slut accepterar den lilla utan att ge henne sura ögonkast ;)