Ikväll hände det en sak som gör mig så ledsen, förtvivlad och väldigt förvirrad. Mina innekatter (rasen ragdoll) rymde från vårt radhus och sprang iväg till grannhusen. Den ena katten kom när jag kallade (Figo 1 år)  men den andra (Tage 2 år) hittade jag en stund senare ett par hus bort, då väldigt arg och fräsande mot en annan katt. När den andra katten lämnat stället skulle jag försöka ta in min katt i transportburen men han bara fräste väldigt argt och försökte bita mig. Han hoppade upp mot min sambos ansikte och försökte hugga honom. För ett par veckor sedan var han på rymmen också och då bet han mig i armen så jag fick en antibiotikakur en vecka när jag försökte plocka in honom… Tage som katten heter är så snäll, busig och go inomhus även om han även där kan markera med tassen eller låtsas hugga efter mig om jag klappar för länge eller om jag lyfter in honom från vår uteplats där de gärna får vara om dagarna för att lapa sol. Han har alltid haft ganska kort stubin. Som katteunge högg han ofta efter våra ben, händer och fötter men det gick att "träna" bort genom olika knep som att hålla handen still när han började eller fräsa som en arg katt och så. Nu vid två års ålder är han betydligt mer tillfreds med sig själv men när han vistas ute blir han som förbytt. Vi brukar ta en promenad i koppel, det gillar båda katterna men Tage blir oftast så arg när jag ska avsluta promenaden och ta inom honom igen. Det här är verkligen så jobbigt för oss, har en liten baby på 5 månader nu som jag redan nu kan vara orolig för hur det ska gå med tillsammans med vår ena katt (den andra har aldrig visat någon form av aggression, på sin höjd viftat på svansen vid kloklippning.) Vi har börjat överväga om katterna ska få bli utomhuskatter då de båda alltid vill rymma när vi öppnar dörren och verkar trivas så bra utomhus men samtidigt är ju rasen ragdoll inte lämplig enligt all information som jag kan komma över som utekatt. Men upplever det som att Tage vill så gärna vara ute och ser oss som ett hot mot friheten när han är ute och vi ska ta in honom igen. Vill tillägga att Tage kom till oss som 13 veckor gammal, hans mamma var sjuk när Tage var liten så hon fanns inte där men uppfödaren sa att han flaskmatat Tage så han fått mycket uppmärksamhet. Hon hade flera kullar samtidigt och jag fick redan där känslan av att hon inte kunnat lägga ner så mycket tid på alla… Vet verkligen inte vad vi ska göra, känns så ledsamt att jag är rädd för min egen katt för hur han reagera (tänk om det händer här inne också mot sonen). Jag älskar honom så mycket och vill att vi ska leva ett lyckligt liv tillsammans och att han ska må bra. Finns det någon som kan ge några kloka ord på vägen?