Jag började mitt kattägande 1986, (4 år innan Ragdollen  blev godkänd som ras i Fife, och 6 år innan den första Ragdollen registrerades i Sverak), så på den tiden var Ragdoll inte ens med på listan över raser jag funderade på.

Min allra första katt blev en Huskatt, men strax därefter utökade jag med en Norsk Skogkatt och en Helig Birma, och så småningom även Ragdoll (när jag övertygats om att de hemska ryktena om "bortavlad känsel" bara var struntprat). Jag tyckte att en stor och lite osmidig katt lät spännande och charmigt. Dessutom så lik Birman utseendemässigt, men samtidigt totalt olik i både storlek, kroppsbyggnad, pälskvalitet, smidighet och personlighet.

Sedan dess är jag ohjälpligt fast med Ragdoll, Norsk Skogkatt och Helig Birma och kommer nog alltid att ha just de raserna. Möjligen att det tillkommer en Maine Coon eller en Britt någon gång… Dessa raser tilltalar mig också utseendemässigt, men framför allt tror jag att de passar in i min grupp när det gäller temperament/aktivitetsnivå.

Om jag räknat rätt så har jag haft 12 katter tidigare. Den första  1979. Alla "bondkatter" (huskatter) utom en som skulle vara Maine Coon (mamman var det med stamtavla) och pappan sades det vara också Maine Coon, men det låter jag vara osagt. Både storleksmässigt och utseendemässigt så var det en Maine Coon även fast den kanske inte var helt rasren. 

Min önskan har alltid varit att en dag äga en blåögd katt och när jag bestämde mig att jag skulle ha en katt igen började jag titta på alla blåögda raskatter. Valde till slut mellan Birma och Ragdoll  och det slutade med att jag valde just Ragdollen pga storleken, utseendet och dess temperament. Är helt såld på rasen och förhoppningsvis blir det en till så småningom. Min dröm är ju en blå…. ❤️

Jag har ju en Birma och en Ragdoll, skulle jag bara ha en så skulle jag välja Birma. Samtliga Birmor jag ägt har varit extremt gosiga medans den enda Ragdollen jag äger är mer bredvid-katt. Birmans temperament passar mig helt enkelt bättre även om de kan vara öite för klängiga ibland.

Ska tillägga att min första Birma som jag hade i 17 år skulle vara med överallt så hon klättrade upp på mig och hängde runt halsen när jag var i tvättstugan tom. Jag hade även två Birmakattungar som dessvärre dog 4 respektive 6 månader gamla i FIP, de var också helt underbara och slogs om att ligga närmast mitt ansikte. Birman jag har nu är extremt avundsjuk om jag klappar min Ragdoll eller lyfter upp henne, han kommer direkt och tjuter till jag lyfter/kelar med honom också.

#3 och #4 Vilken tur att du har en Ragdoll också, så att det bara är EN som blir sotis när du klappar den andra.😉

Vad olika det är på Ragdoll. Min är en riktig "gosepropp" emellanåt och ska krypa upp i famnen och ligga och spinna och massera mig i ansiktet (vet när det är dags att klippa klorna för då får jag akupunktur också). Riktig kelgris mellan varven alltså.