Jag har själv inte ställt ut före avel! Mina avelsdjur, har en hona och en hane. Hanen har ofta fettsvans och går ner i vikt efter möte med hona så han fungerar inte att ställa ut, sen strilar han överallt nu. Så min mamma hans fodervärd ska få han kastrerad nu i dagarna, han fick 2 fina kullar och det räcker. Min underbart vackra hona har många styrkor som ögonfärg, profil, storlek, hon är en stor hona, hon har fin teckning och är hur mysig som helst! Dock fäller hon i fällningstider och hon har bäst päls i december och hon löper i december, så det fungerar inte heller! Jag har sysslat med ragdolls sedan 2011 och vet precis vilken typ, storlek och ögonfärg jag vill ha i min avel, vet också vilka teckningar jag gillar bäst, vilka felteckningar jag tycker är ok eller inte ok att avla på osv. Var extremt kräsen när jag valde hane till min hona och är så nöjd med valet en brun bicolor med fantastisk ögonfärg, storlek och typ. Ska man se tillbaka ångrar jag att jag inte ställde ut dem innan de var fertila, men livet kom i mellan och så är det när man är en hårt jobbande kvinna… jobbar heltid, pluggar på distans och har hund, katter och sambo :) I framtiden ser jag fram att ställa ut min kommande hona och hon köps kanske 2016 ;)

Har inte så många avelskatter, men för mig handlar utställning inte om att "meritera". Själva bedömningen av andras katter är nästan lika intressant som bedömningen av de egna, och handlar mera om att lära sig standarden. Det finns i princip inget annat sätt att lära sig den, än att titta på katter live och lyssna på vad domarna, eller väldans kunniga utställare, berättar.

Men den största anledningen att ställa är att hela grejen med utställning är roligt, att man träffar likasinnade och kan spana in katter på riktigt. När man väl lärt sig standarden hjälpligt så finns det ju inget självändamål för katternas del med att veta allt om perfekta pälsar, benställningar, rygglinjer och sånt. Det är bara hobby och rolig tävling.🙂 Att plocka ut en katt, särskilt en unge, som lämplig avelskatt är inte riktigt samma sak. Det handlar om så mycket mer.

Även om man gillar utställning så kan det finnas massor av anledningar att låta bli. Dels kan själva katten ha brister som funkar i aveln men inte på utställning, och dels så kostar det ju massor av jobb, tid och pengar att kuska runt.

Jag har inga som helst krav på utställningsmeriter för att låna/låna ut katt, utan litar helt på min egen och andra uppfödares bedömning. Däremot ökar såklart chanserna att det ska bli något ganska dramatiskt, om jag sett katten live och fått ett bra intryck av både katt och matte/husse.

Så tänker jag.🙂

Intressant och tack för era svar!

Jag håller med Djupdal! Jag ställer gärna ut. Dels för att det är roligt och dels för att man lär sig oerhört mycket på att lyssna på bedömningarna. Kvalité för avel sitter i så mycket mer än en bedömning. Sedan kan en katt tillföra mycket gott i ens avelsarbete men passar inte på utställning pga felteckning, strilande etc. Min första hona blev chamion innan jag parade henne och mina två unga honor har båda ett cert kvar till chamion och ska ställas i juni nu. Efter det ska de båda paras. Jag ställer inga krav på hanar jag lånar eller föräldrar till katter jag köper in.

"ställer inga utställningskrav" ska det stå såklart!!

Det som är intressant tycker jag är att det är så stora skillnader mellan hunduppfödning och kattuppfödning. Det är ju självklara skillnader förstås men om man pratar om utställning så ställer man mer krav på utställningsmeriter i hundaveln. Vissa uppfödare avlar på utställningsmeriter och bortser från andra saker inom hälsa och mentalitet. Ju mer de vunnit på utställningar desto mer avelsvärde verkar de tycka. Fast det är ju inte avelsvärdet man bedömer på utställning utan avelsresultatet. 😉 Utställning är också ofta "blodigt allvar". 

Själv anser jag att utställningsmeriter är av underordnad betydelse, även fast en eller ett par bedömningar kan vara bra om man själv inte är så insatt i den exteriöra standarden.  Hälsan och mentalitéten har alltid gått först för mig i alla fall.

#6 Just mentaliteten hos andras katter är faktiskt en sak som man får chansen att se på utställning, tycker jag. Hemma och på hemsidor har ju de flesta ragdolls ett uuuuunderbart temperament, men på utställning kan man se själv.

Man kan såklart invända med att det är fertila katter i en stressande miljö, men man hoppas ju trots allt på att få fram avkommor som duger till både utställning och avel, och då är det just den där miljön som fertila man vill att de ska klara. Helst gilla.

Det är såklart inget fel på en ragdoll som är lite ängslig eller "får 1000 ben" i den situationen, men får jag välja så väljer jag tveklöst någon som tar det hela med ro, och som verkar älska uppmärksamheten och att visa upp sig.

Var och tittade på utställning i Örebro i lördags, och det var väl uppskattningsvis runt 25 Ragdolls som tävlade mot 100 Skogisar, 50 Maine Cooner, etc.

Så brukar det se ut, trots att det föds lika många Ragdolls som Skogisar och Maine Cooner tillsammans. Lite konstigt.

Har faktiskt ingen aning om varför, eller hur alla ragdolluppfödare som strävar efter att föda upp rastypiska katter lär sig allt?😉 Skoja bara, men lite märkligt är det faktiskt, att just Ragdollen är så underrepresenterad.🙂

#8 Är vi kanske dåliga på att övertala våra kattungeköpare att ställa ut? Eller är folk rädda för att ställa ut sina katter? Min uppfattning av ragdolls på utställning är att det är ungefär samma folk och samma katter som åker (kanske har att göra med mitt val av utställningar dock). Men rent generellt ser man inte så många nya ansikten. Det är flera av de större uppfödarna som åker med sina snyggingar, men sen är det inte så många "jagochminragdoll". Lite tråkigt.

Eller har det att göra med att ragdollen som ras inte är så jämn än? Det finns väldigt många icke rastypiska katter. Ragdoll är ju ganska ny som ras så det är ju inte superkonstigt med tanke på hur stor rasen har blivit på kort tid. Jag vet inte riktigt, bara spekulationer från min sida :).

#9 Ja, en anledning kan helt klart vara att rasen spretar ganska mycket. Domarna verkar vara överens om att världens just nu finaste ragdolls finns i Sverige, eloge till alla uppfödare såklart, men det gör ju samtidigt att alla "vanliga" ragdolls blir lite chanslösa, och då tycker säkert en del att det inte är lika kul att kuska runt. Men å andra sidan så är det 75 chanslösa skogisar på plats. 😉

En annan anledning kanske kan vara att vitfläcken spretar ganska ordentligt jämfört med exempelvis birmorna, och många nya ragdollägare, och även uppfödare, verkar lägga väldigt stor vikt vid just vitfläcken när de ska bedöma om en ragdoll "är godkänd för utställning". Det är väldigt sällan man hör någon fråga om höjden, längden, bredden, pälsen etc "är godkända för utställning". Men faktum kvarstår ju faktiskt ändå, att vitfläcken sorterar bort en hel del jämfört med andra raser. Det finns ju till och med helt perfekt tecknade ragdolls som ändå inte går att ställa, tänker då på midhigh och highwhite som ju SKA ha för mycket vitt.

Sen satt vi och spekulerade lite i lördags om att det kanske kunde bero på att ragdollen är en så väldigt lagom och bekväm katt, att vi som köper en är lite extra bekväma av oss, jämfört med ägare av mer krävande raser.😉

Men som sagt, bara spekulationer…🙂

Kanske har det också med att göra att rasen är så populär så många honor framförallt väntar ungar? 

Själv har jag ingen lust att ställa ut, då man får inte lämna utställningsplatsen förrän alla är klara. Det tar för mycket tid helt enkelt.

#11 Numera är det en del klubbar som tillämpar "tidig hemgång", dvs man får packa ihop och åka hem när hela grundbedömningen är klar. Någon gång efter lunch, typ. :)

Men helt klart är det ett dilemma det där med tiden, för ibland känns det verkligen onödigt att sitta av en massa tid i trånga sporthallar. Men samtidigt blir ju utställningen ganska värdelös för alla som åker för att titta på katter och prata med uppfödare, och betalar entré för det, om gångarna är fulla av packning och hälften av katterna och uppfödarna redan är borta när de kommer. :)

Halva nöjet med en utställning är att träffa likasinnade och umgås. Sedan kan jag hålla med om att det är rätt långdraget mellan ens bedömningar av egna katten till panelerna. Det stör inte mig att det är lite långtråkigt, man behöver det också ibland i detta stressade samhälle ;-) Det är trist om alla utom NOM katter skulle ta sitt pick och pack och dra, speciellt eftersom vi gärna vill locka mer besökare till våra utställningar.

Jag som ny ragdollägare har börjat intressera mig så smått med utställning sen jag skaffade min Bobo, vilket jag aldrig trodde jag skulle bli. 😃Dock är min lille kille feltecknad så han går tyvärr inte ställa ut, men jag tror att nästa Ragdoll jag skaffa ska kunna ställas ut också, bara för skoj skull. Verkar ju vara superhärliga människor som verkligen brinner för sina katter som kommer till utställningarna.👍