Klorklippning
Hej!
Jag har det lite kämpigt med att klippa klor på min hona. Jag brukar försöka ta henne när hon är som allra mest lugn. Problemet är bara att när jag väl ska klippa klorna, så jämrar hon sig och jamar lite klagande. Hon rivs inte och har aldrig visat aggression. Det är bara lite frustrerande när hon vägrar vara stilla. Idag lyckades jag bara klippa knappt två klor innan hon började sprattla med fötterna. Jag vill ju inte komma åt pulpan. Samtidigt vill jag genomföra kloklippningen på ett smidigt sätt, och så att hon slipper förknippa det med obehag. Förstår att katter kan göra det ändå, men att klippa klorna är lättare sagt än gjort, enligt min mening. Jag vet inte hur mycket uppfödaren har vant henne vid detta. Hur gör jag? Tacksam för alla tips! Önskar er alla en fin tisdag. 🙂
"Ett hus utan katt är som en säng utan kudde." 
Jag klipper ju bara klorna fram och skulle inte göra det om jag inte hade haft hundar och han gärna ligger i min famn och mjölktrampar i mitt ansikte, vilket gör ont när klorna blivit för långa.
Nu är ju jag van vid att klippa klor eftersom jag haft hundar nästan hela mitt liv, så jag gör inte så mycket väsen av själva proceduren.
Jag använder mig av en "klipper" eller rättare sagt en nagelklippare. Tycker att det går snabbt och enkelt att få av klospetsarna på katten. Med saxliknade tänger så tar det längre tid tycker jag.
Hur som helst i början knipsade jag av klorna när han var som lugnast, lite slö, och jag har aldrig låtit honom komma undan om han konstrat. Numer kan jag ta honom när som helst, men brukar se till att han inte är som busigast.
Du kan ju belöna kissen efter varje klo och kanske inte sikta in dig på att ta alla på en gång utan nöja dig med 1-2 klor åt gången. Och ta ett par till vid senare tillfälle.
#1 Tack för dina tips! Lyckades ta några när hon sov. Sen lade jag henne i knäet och när jag skulle ta framtassarna höll jag fast försiktigt hennes ben mellan mina så hon inte skulle sprattla loss. Inte hårt såklart. Belönade henne med Orijens gottis när vi var färdiga. Så gör jag också med borstningen/kamningen. Det tar fortfarande sin lilla tid men försöker vårda pälsen kortare stunder,ungefär varannan dag. Särskilt magen är känsligast vilket är förståeligt,brukar inte uppehålla mig alls länge på den delen. Ryggen går bra,hon kan t o m spinna. Men bör man ändå hålla sig vid magen med? Fäller de mycket därifrån när de blir äldre?
"Ett hus utan katt är som en säng utan kudde." 
Givetvis behöver magen en genomkamning/borstning då och då. De fäller från hela kroppen, men mest lossnar det på ryggen tycker jag.
#4 Ok, det var det jag anade också men kände att jag behövde fråga då jag inte var helt säker på vad som gällde. Jag får hoppas att "kittlandet" i magen blir mindre i takt med mognad och ålder. För just den delen är det lite klurigt med just nu.
"Ett hus utan katt är som en säng utan kudde." 