Blev tårögd när jag läste detta, vilken lycka att ni får behålla Milton mycket längre än va första veterinären sa!

Vad härligt att höra att när man tror det värsta så blir det ett sådant glädjande besked! Hoppas nu att det kommer att fungera bra med veterinärfodret och att ni får många flera år tillsammans. 

En nyfiken fråga, då han fått som jag förstår det njursten. Vad utfodrade du med innan det uppdagades?

Det är helt fantastiskt och helt overklig mot hur det hade sett ut om inte min magkänsla sa att jag inte skulle ge upp och besöka ännu en veterinär…
Eller till och med, vad hade hänt om jag inte bokat en tid hos vet. från början och bara tänkt att jag bara var en nojig matte och att det säkert inte va något att oroa sig för.  Enda symtomen han hade var ju att han gått ner aningen i vikt och drack aningen mer vatten, men å andra sidan har han alltid vart duktig på att dricka.

#2 Ja han hade njursten i urinledarna från njuren till urinblåsan.
Han fick Applaws torrfoder och mjau blötmat varvat med lite Golden gourmet blötmat (bara för att det var hans favorit)
Men fram till han var ca 2 år åt han mest torrfoder pga att han är en kräsen katt som inte var så förtjust i blötfoder.  De fick de då och då men inte varje dag. 
Om det är att han fått för mycket torrfoder under sitt liv som är boven som jag misstänker att du tänker på (?) 
Men även fast han åt  mycket torrfoder tidigare så var han väldigt duktig på att dricka vatten och alltid vart. 
Numera äter han bara blötfoder enligt rekommendation av veterinär :)

Det behöver inte vara torrfodret men i de flesta fall så är de det som är boven i dramat, tyvärr. Och tyvärr så tror ofta kattägare att katten dricker tillräckligt med vatten bara för att den dricker, men ytterst sällan är det tillräckligt. 

Hur som helst så är det bra att han bara får blötmat nu, så minskar risken för nya stenar. :)

Mycket fin historia. Du verkar vara en bra kattmamma

Glömde tillägga att även fast man har en bra försäkring och är villig att betala allt för sin katt så krävs ett väldigt engagemang och tålamod i såna här tillfällen… Under flera veckor pendlade man med oro och förhoppningar..  Det blev många turer till Uppsala, dryga timmen att åka.  Det är i såna här stunder som jag är glad att ha en sån OTROLIGT snäll och tålmodig katt som Milton! 

Oron var inte över när Milton kom hem heller…  Jag var ständigt orolig för komplikationer och kunde inte slappna av och även på natten reste jag huvudet för kolla så att han andades… 

Milton matvägrade och vägrade dricka, sprang ständigt på kattlådan pga irriterad urinblåsa.. tillslut kissade han överallt. Jag fick stödmata men tillslut tog vi beslutet för att åka in akut.. Dem oroade sig för komplikationer och allt drog igång igen… 

Blodproven eller ultraljudet visade inga komplikationer utan förmodligen berodde magvägran på att han hade ont.. Vi hade fått stränga restriktioner att han inte fick smärtstillande om han åt dåligt…

Det var första gången som Milton visade att det var nog med djursjukhus…även fast han aldrig skulle få för sig att bitas eller rivas.

Milton fick åka hem efter att fått smärtstillande och med en aptitstimulerande tablett…  10 min kvar hem i bilen började Milton jama nå förskräckligt, precis som han gör när han vill ha mat. 

Vi hann inte mer än komma innanför dörren och öppna transportburen förrän Milton var i köket och kastade sig över maten.. Stackaren hade förmodligen haft så ont… Jag och min Sambo stod bara där och gapade…

Sen den dagen blev Milton bara bättre och bättre tack och lov.

Så var det med den solskenshistorien :(

Vi åkte för en efterkoll för att se på ultraljud att allt såg bra ut. 
Veterinären var så positiv och berättade att om allt ser bra ut behöver vi bara komma på återbesök en gång i halvåret/året.  Milton har mått fanatiskt bra så det har inte vart nå oro alls utan vi såg äntligen på en härlig framtid!

Tills vi sitter på ultraljudet och vi ser det som inte inte fick hända…
Den enda stenen som fanns kvar i njuren som inte togs bort på operationen eftersom man inte kan ta ut stenar som fortfarande ligger kvar i njuren, Den stenen som med sannolikhet inte ens skulle "ramla" ner i urinledarna som de andra stenarna som opererades bort, Den stenen som med hjälp av specialfoder kanske kunde försvinna. Och om den skulle "ramla" ner så kunde de dröja år och då skulle vi ta ställning då…
DEN stenen har "ramlat" ner i urinledaren och vi är tillbaks där vi började…
Med en sten i urinledaren som när som helst kan blockera och jag mister min älskling…
Den där stenen bestämmer sig för att "ramla" ner när han precis gått igenom en jobbig process och ÄNTLIGEN mår bra!
Stenen är dessutom dubbel så stor som det andra stenarna och det är ett operationsärr där stenen kan ha lättare att fastna…

Hela världen vändes upp och ner, från total lycka…

Så vad gör jag? Ska jag utsätta min älskling för en likadan operation som innebar nästan 4 dygn på djursjukhuset och med matvägran.. men vad har jag för val? avlivning? nu när vi kommit så långt…
Om en vecka ska vi tillbaks igen på ultraljud och ta ställning till hur vi ska göra förmodligen… Veterinär pratade nånting om att han förmodligen kunde klara sig utan en njure och då antar jag att hon menar att man tar bort den ena njuren helt…

Om det var orättvist första gången så är de fruktansvärt orättvist nu..

Hur hade ni gjort i denna situation?

Åh, beklagar verkligen! 😕 Ärligt talat så vet jag inte riktigt hur jag skulle göra. Det är ju lite svårt att tänka sig in i din situation. Jag skulle ta hans ålder i beaktning, prognosen för förbättring och/eller nya stenar, hur stor operation det är osv.  

Ja, som sagt var det är svårt att tänka sig i din situation och svårt att råda tycker jag.

Det förstår jag att det är. 
och ja.. hade han vart en gammal katt hade jag nog inte utsatt honom för ännu en operation om ens den första.  Men 3 år är ingen ålder på en annars frisk katt.
Nya stenar kan ju bildas men han äter foder som ska förhindra de och än så länge verkar inga nya stenar bildats. och det här var den sista stenen kvar i njuren.
Ska väl se vad veterinären säger och så men lätt är det inte…
Sambon tyckte inte att jag skulle utsätta honom för en likadan operation men när jag tänker på de beslutet så känns det bara fel att bara ge upp…
Det är en oerhört samarbetsvillig och cool katt och det väger jag in då det självklart hade vart jobbigare för honom om han var en katt som blev väldigt stressad av djursjukhus.

Det är svårt, och det finns inget rätt eller fel…Jag personligen hade nog inte kunnat ge upp hoppet om en så pass ung katt. Finns möjligheten att katten blir eller känner sig fullt frisk har han i stort sett hela livet kvar att leva. 

Njurar har en enorm överkapacitet, så nog klarar han sig med bara en, om det skulle vara så.

Hej Elin,

Jag hade opererat, jag är emot avlivning om det inte är 100 % nödvändigt.

Jag hade gett han denna chansen att bli frisk. Man förstår hur mycket du älskar din katt och jag tycker definitvit inte att ni ska skiljas åt nu… men bara du vet vad du orkar och du vet så klart vad som blir bäst för er, jag säger bara min åsikt!

Lycka till och jag håller tummarna för er båda.

…..jag hade definition övervägt avlivning…. - har haft en diabetessjuk hund som jag fick ett antal år extra med trots allt, men efter den gången svor jag på att inte utsätta ett djur för svåra behandlingar i onödan…speciellt inte om livskvaliteten inte blir 1000%. Djur lever verkligen här och nu. När man har sjuka djur inser man hur sant det är. Om du tar bort njuren, hur lång tid har han kvar att leva och hur kommer han att må under den tiden? Det är 2 frågor jag noga skulle fråga om plus söka på nätet. Svaren på dom frågorna skulle vara avgörande för mig. Liv till varje pris, ibland kanske mer för vår egen skull, mer än för djurets, är ingenting jag förordar.

#12 Jag förstår hur du tänker och jag försöker tänka samma sak, det är lätt att man tänker på sig själv och att man så gärna vill ha kvar sitt djur. Därför valde jag att fråga lite här då det kanske är lättare för någon som inte har en massa känslor inblandade i det här som jag har.
Gör vi en likadan operation som tidigare, dvs att stenen plockas bort kommer hans livskvalité vara 100% förutsatt att det inte bildas nya stenar men det kan det ju göra på vilken katt som helst och han kommer äta foder som förhindrar bildning av dessa stenar resten av sitt liv. 
Veterinären nämnde bara i farten att han är i så pass god hälsa att han skulle klara sig fint utan den njuren, Vad de hela innebär har vi inte gått in på nå djupare. 

Den första veterinären som vi träffade som upptäckte de första stenarna tyckte inte att jag skulle utsätta honom för den första operationen utan tyckte att jag skulle låta honom leva så länge han mådde bra.  Men efter ett besök hos en annan veterinärklinik så tycker jag att hennes förslag egentligen var rätt uselt… för vad de innebar var att vänta ut tills han mådde så pass dåligt att vi kände att det ar dags att avliva honom, i värsta fall var de när de här stenarna började blockera och då mår en katt VÄLDIGT dåligt rätt fort… Så nej de tycker jag är onödigt lidande för katten, det är inget rimligt val om man ska tänka på kattens bästa.

Men jag kommer absolut be veterinären va ärlig mot mig om han kan få ett utmärkt liv utan en njure om det är beslutet som tas, eller om samma operations görs igen.

Men det gäller också att tänka på själva processen, trots att han är en cool katt som kan jag tänka mig att nästan 4 dygn på ett djursjukhus inte är kul för en katt som inte förstår varför han är där och att han sen matvägrade och var irriterad i urinblåsan i en vecka efter operation var inte heller kul för honom. 
Men sen vart han som en helt ny katt och mådde fantastiskt!

Milton fick ljusare besked än vad jag hade vågat hoppats på!

I nuläget blir det tack och lov ingen operation!

Skillnaden mellan den här stenen och stenarna tidigare är att den här stenen inte blockerar utan urinen flödar på näst in till som vanligt på sidorna om stenen.
Det var alltså oklart för mig att stenen inte blockerade som första gången.
Fick förklarar för mig att stenen kan blockera om  5 min men det kan även ta 5 år eller aldrig inträffa.
Skulle stenen fastna föreslog de även att man kunde försöka spola igenom stenen som första steg innan man tar till operation.

Hur som helst så är det viktigaste att Milton i nuläget inte påverkas nånting av stenen.  Jag är oerhört lättad för Miltons skull att han slipper operation!

Det är nu upp till mig som djurägare  att  va observant på symtom som tyder på att den fastnat och att det görs regelbundna ultraljud på honom. Men precis som veterinären sa så kan vi inte ultraljuda honom stup i kvarten heller.
I bästa fall kan stenen även hitta ut själv, men inget jag hoppas allt för mycket på.

Vad skönt att höra! 🙂

Förstår att detta var en lättnad för dig, vet allt för väl hur hemskt det är att missta en kär vän ❤️ Hoppas att han får leva många år 🌺

Tråkiga besked på senaste ultraljudet…
Stenen som tidigare inte utgjorde  nån större fara verkar tråkigt nog börjat blockera en aning…
Läget är inte akut men kommer ju tillslut att bli därför har jag tillsammans med veterinär bestämt att vi genomför en andra operation medan Milton är stabil.
Denna gång ska de även försöka spola bort stenen genom dropp i 1-2 dygn. Detta brukar dock bara funka i 1 av 5 fall så veterinären har sagt att jag inte ska räkna med de men att det är självklart mycket bättre än en operation om det skulle fungera.
Funkar inte droppet inom 1-2 dygn så går man direkt över till operation. Denna gång kommer det även att operera in en stent (ett "plaströr" som jag förstått ersätter den ena urinledaren). Denna ska förhindra att fler stenar fastnar i framtiden och om någon sten mot förmodan skulle fastna så verkade de som man lätt kunde spola det här röret.

Efter första operationen bestämde jag mig för att en operation fick räcka… Men när man väl sitter i situationen med valen att behöva göra en andra operation eller att bara vänta ut tills stenen blockerat så mycket att Miltons allmäntillstånd är påverkat och det är dags att ta beslut om att avliva, så är det där man sa först inte lika självklart…
Jag resonerar att Milton bara är 3 år  och att jag vet hur bra han blev efter operationen om han klarar operationen. Visst det är en kämpig process och de innebär mycket oro och tårar för min del.
Njurvärden och urinproven ser fina ut och inget tyder på att nya stenar bildats och hans sjukare njure har även reparerat sig en aning och hans friskare ser fin ut!
Sen att det just är Milton, världens snällaste och tålmodigaste katt jag nånsin mött som jag väljer att göra det här…
Jag hade aldrig gjort de om det bara förlängt lidandet för Milton.

Jag bara hoppas och vill tro att min älskling är en kämpe och orkar ta sig igenom det här en gång till <3

Så tråkigt! Men visst ska du ta chansen att operera honom, han är ju så ung! Värre vore det om han passerat långt över 10 år tycker jag.

Lycka Till! 👍

Jo det var så jag och veterinären resonerade också :) 

Tack! :)

Lycka till:)

Vad tråkigt att Milton haft såna problem. Han är så söt med sin fläck vid nosen. Håller tummarna för att det löser sig.

#20 Tack! :) 

#21 Jaa det känns orättvist många gånger att han fått vara med om så mycket. Men han har vart så fantastiskt tålmodig genom hela resan. De trodde att han var jättesjuk när han kom in första gången för att han är så otroligt snäll och lugn och går med på allt. Numera har det lärt sig att han är så lugn och snäll även fast han mår bra :) Han är en typisk ragdoll ;)
Jaa den är söt!  det är hans lilla kännetecken :)