Hej,

Vill gärna dela med mig av vår ragdoll-resa. Först och främst vill jag bara poängtera att vi bara köpt katter av seriösa uppfödare som vi även haft mycket god kontakt med och förtroende för och fortfarande har förtroende för. Har haft all nödvändig information tillgänglig och inte haft några som helst tveksamheter innan köp från dessa uppfödare. Nämner dock bara SE*Fabolousdolls vid namn eftersom jag vet att hon är aktiv här inne och jag vill ge lite extra cred. J

För 5 år sedan flyttade jag hemifrån och efter några månader skaffade jag min första ragdoll Gizmo. Uppfödaren var supertrevlig och hade fött upp i hemmiljö och alla katter som bodde där var ljuvliga. Hon berättade att föräldrarna var testade och jag fick titta på stamtavlor och allt möjligt. Jaja tänkte jag, det blir säkert bra. Jag visste att jag ville ha en rasren katt och ville stödja seriös avel men jag visste inte helt säkert vad det innebar och hur noga det är att kolla upp allt. Gizmo var ensam katt kvar och han var underbar, jag bara behövde ha honom i mitt liv.

Jag kom hem med Gizmo och han har varit min bästa vän sedan dess. Han är verkligen min katt och min stora djurkärlek. (Har varit uppvuxen med både hundar, katter och andra smådjur). Jag och Gizmo bodde ensamma i 2 år under den tid jag studerade, jag bodde så nära skolan så var hemma på luncherna och spenderade massor av tid med min snutt. Han var med mig överallt, hemma hos folk, ute bland de andra studenterna i koppel på somrarna och i parken för att plugga och fika. Han var/är nästan som en hund. En sommar var han med på semester i stuga i Stockholms Skärgård och då började han även kissa utomhus när vi var ute och gick i naturen. Token!

När jag hade studerat klart så flyttade vi några mil till min nuvarande sambo och jag skulle börja arbeta heltid.  Vi bestämde direkt att skaffa en gemensam katt som kunde hålla Gizmo sällskap. Så jag kontaktade Gizmos uppfödare och förklarade vad vi ville ha. Hon valde mer eller mindre ut en katt som hon trodde passade. Jag ville gärna ha en blåmaskad men hon trodde personligheten hos en lilamaskad skulle passa oss bättre. Vi åkte och träffade honom och han var ju också underbar så vi tingade honom. Låånga veckors väntan följde men tillslut fick vi vår Cosmo. <3

Cosmo och Gizmo var bästa vänner, allt var frid och fröjd. Plötsligt en dag på semestern när jag vaknade satt bara Cosmo på golvet och verkade helt slö, han var även lite slemmig från munnen. Han var bara 2,5 år gammal. Det var söndag men vi ringde akut till vårt närliggande djursjukhus och fick tid snabbt. Blodprover togs och vi fick åka hem och vänta och låta honom vila tills de hade analyser klara. Efter någon timme hemma så ringde jag igen och de sa att vi fick komma in med honom eftersom jag tyckte att han blivit sämre samt att han hade väldigt dåliga njurvärden. Han blev inlagd och djursjukhuset ringde flera gånger om dagen. Han blev inte bättre och njurvärdena gick upp hela tiden. De ultraljudade njurarna och deras besked var att den ena njuren var väldigt dålig och att den andra var missbildad och kanske aldrig hade fungerat. Det fanns inte så mycket att göra helt enkelt, hans kropp kunde inte rena ur sig själv och han var helt förgiftad, så vi fick låta honom somna in. Min sambo var helt knäckt eftersom att Cosmo och han hade ett så otroligt starkt band. Cosmo hade tappat i vikt en tid förmodligen och ätit och druckit mindre hela tiden, men jag hade inte märkt det för att Gizmo och Cosmo delade på allt. Och det kändes så fruktansvärt. Cosmo var väldigt framåt och visade inget symptom alls på att må dåligt innan det var försent. Fick även veta veterinären att katter kan tappa väldigt mycket av sin njurfunktion innan det påverkar dem i stor grad.

Detta var första veckan på semestern och allt kändes verkligen skit. Jag postade här på forumet och frågade om någon hade en kise till oss så Gizmo kunde få en kompis. (Jag hade gärna köpt från samma uppfödare igen som Gizmo och Cosmo kom från men hon hade just då inga planerade kullar.) Jag försökte åter igen hitta en blåmaskad hane, en teckning som jag fastnat för. Jag ville absolut inte ta några risker med nästa katt och började läsa på ordentligt om vilka tester som uppfödare brukar göra och vad det betyder, nu när jag skulle köpa från en för mig okänd uppfödare. Jag kollade allt jag hittade på blocket och kontaktade alla möjliga uppfödare inom 20 mils radie. Blev förskräckt hur mycket oseriös avel det fanns och även de som påstod sig vara seriösa var inte särskilt seriösa när man frågade ut dem. Ett exempel var att jag frågade om föräldrarna var testade för HCM och det var de inte, men njurarna var kollade. Jag frågade då om föräldrarna var HCM n/n genom sina föräldrar och fick som svar ”Nej, det är de inte, mormorn är HCM-bärare”. Var även hemma hos en ”seriös” uppfödare som hade stamtavla till sina katter men som inte hade kattmamman och kullen försäkrade och levererade utan dolda-fel skydd, allting kändes helt fel både med henne och de små katterna.

Jag började ge upp men min mor kontaktade mig och sa att det fanns jättesöta ragdolls i Skåne och hon tyckte det verkade seriöst och bra och jag tog kontakt med fantastiska SE*Fabolousdolls. Jag ville ju helst ha en blåmaskad hane eller som jag uttryckte det ”helst en ljus hane” men den enda kattungen som fanns kvar var en feltecknad brun bicolor-hona som var helt vit förutom en brun svans. Jag nämnde det för min sambo mest som information tänkte jag för jag antog att vi inte var intresserade. Han frågade ”Kan jag få se en bild på henne?” och jag visade bilderna jag hade. Han tyckte absolut att det var intressant och ville gärna åka och titta även om det var ganska långt. Så det gjorde vi, han hade förlorat sin bästa kattvän och jag kände att han fick bestämma hur vi skulle göra med allt. Och som vissa redan vet åkte vi och kollade på den lilla tjejen och sambon blev alldeles kär. Så hon fick följa med oss hem och idag heter hon Nova och är en underbar  liten dam med mycket energi.

Under tiden jag hade kontakt med SE*Fabolousdolls fick jag även väldigt bra kontakt med en annan uppfödare som hade en hane och några honor kvar som var leveransklara 8 veckor senare. Jag kunde inte släppa tanken på hur bra den uppfödaren var att prata med och hur kattmamman såg ut till kullen så vi bestämde att eventuellt skaffa ytterligare en katt så att Nova fick en jämngammal kompis att växa upp med. När vi haft Nova någon vecka och kände oss trygga med några timmars kattvakt gav vi oss av och kolla på den uppfödarens bruna bicolor tabby-hane.

Uppfödarna var fantastiska, alla katterna de hade var underbara och allt kändes så rätt, vi fick till och med träffa kattpappan.  Alla tester var gjorda och hela kullen var superfin. Det kunde inte kännas bättre. Självklart ville vi ha hem en liten kompis till Nova några veckor senare.

Vi åkte och hämtade honom när det var dags efter ännu en lång kattväntan och jag tog ledigt från jobbet en vecka för att verkligen ge honom 100% uppmärksamhet den första veckan. Vi döpte honom till Jarvis och det tog ett par dagar innan Nova accepterade honom men sedan blev de superpolare och busade mycket. Allt kändes så skönt, som att kattlivet började ordna upp sig.

När Jarvis varit hos oss i 4 veckor märkte jag att han flåsade en kväll och han ville inte äta. Vi åkte med honom till djursjukhuset och de tog prover och röntgade hans lungor. De ville behandla för lunginflammation när de såg att han hade förtätningar på lungan. Vi var förtvivlade och rädda men vi började behandla honom enligt ordinationer. Efter två dagar hemma kände jag att det inte längre fungerade, att man var för rädd att han skulle sluta andas och att inte behandlingen hjälpte. Så vi lade in honom på djursjukhuset. De fortsatte behandla och berättade att de skulle göra ultraljud för att utesluta hjärtat, att de inte trodde att det var hjärtat för de hörde inga konstiga ljud när de lyssnade på det. Beskedet var att vår lilla Jarvis var född med Fallots Tetrad, alltså 4 olika medfödda hjärtfel. Hålet mellan hans hjärtkamrar var så stort att det inte ens gick att höra blåsljud och att därför kunde han slinka igenom leveransbesiktningen. Hjärtat pumpade blodet fel och det blev konsekvenser för andningen. Ett sådant hjärta går inte att leva med och det enda vi kunde göra var att låta honom somna in. Det kändes förskräckligt. Han var så liten, go och oskyldig och hela världen kändes ondskefull. Uppfödaren var helt knäckt med och verkligen en klippa under hela processen som stöd och hjälp. Men det vi kände just då fanns ingen tröst för.

Vi bestämde snabbt att vi måste försöka gå vidare och se till vad som är bäst för våra katter, vi hade bestämt och förberett för att ha tre katter, låta Nova växa upp med en kompis.  Researchen började igen. Hittade en blåmaskad hane som blivt ”sist kvar” hos en uppfödare, och han var bara en vecka yngre än Jarvis. Denna uppfödare var också fantastisk att prata med och vi åkte dit och tingade honom för att hämta honom en vecka senare när han var ombesiktigad och klar. En femte gång kändes allting perfekt och rätt igen.

Nu har vi hemma Gizmo 4.5 år, Nova närmar sig 10 månader och Tristan närmar sig 8 månader. Alla katter är nu kastrerade och ingreppen har gått bra. Äntligen vågar man börja tro på att allt ska bli okej. Jag är så tacksam för varje dag med min kattfamilj. Det senaste året har varit ett helvete och inget gör mig mer ledsen än när oskyldiga djur far illa och det inte finns något man kan göra.

Jag har aldrig trott på ödet, men jag har börjat bli lite vidskeplig efter det här. De katter vi planerat och väntat på har vi förlorat. De katter som varit sist kvar hos uppfödarna som kommit till oss mer impulsivt har vi i våra liv nu. <3 På något sätt vill jag tro att det var meningen att just de skulle vara våra katter, så det finns någon poäng med allt det här.

Anledningen till att jag delar denna historia är att jag har lärt mig ett par saker som jag vill dela med mig av, kanske kan det hjälpa någon.

* Köp katter från seriösa uppfödare! Ta reda på vilka tester som har gjorts på föräldrarna och köp inte en katt om inte allt känns 100% rätt.

* Även om man köpt från seriösa uppfödare där allt känns rätt så kan det ändå gå åt skogen totalt som det gjort för oss. Det är viktigt att ha en bra försäkring själv och köpa en katt med dolda-fel försäkring! Jag har både Agria och IF just nu, men i båda fallen där vi fick avliva vår älskade katt har vi haft Agria, och de har varit helt fantastiska att ha att göra med! Jag är väldigt tacksam för att det har varit så smidigt. (I Jarvis fall utnyttjades uppfödarens dolda fel i Agria)

*Tveka inte att kontakta en veterinär om något är fel med din katt. Bara åk!

*Väg dina katter regelbundet. Jag väger en gång i veckan för att se att de inte går ner i vikt. Hade jag vägt Cosmo regelbundet hade jag kanske märkt att han var sjuk tidigare.

*Håll koll på att alla katter äter som de ska om du har flera. Jag ger numera blötmat på varsin tallrik per katt två gånger per dag och håller koll när de äter.

*Ta vara på varje dag med dina älskade katter. Hälsan kan snabbt och oväntat gå utför för både katter och människor. L

·