Men härom dagen skrev du ju att:

"Jag ska skaffa en kattvän från katthem men han kommer inte förrän om en månad när han har åldern inne"…?

Är kattungen från katthemmet inte aktuell längre? Förstod det som att du hade en liten kattunge hemma som verkligen behöver en kompis - nu.

Ofta brukar man rekommendera att man väljer två katter med samma aktivitetsnivå, och att man inte har kattungar som ensamkatter.

Nej tyvärr. De hade tidigare varit någon som tingat hans syskon (katten från katthemmet) men som nu ångrat sig och de vill därför adoptera ut de två tillsammans. Och jag vill inte ha tre just nu. Hade det varit aktuellt hade jag inte ställt frågan. Jag vet att man ej bör ha kattungar som ensamkatter. Det är därför jag försöker finna en vän till honom.

Jag tror nog att majoriteten av kattungar är ensamkatter. De flesta jag känner har en katt och de har så gott som alltid varit kattungar från början i hemmen.

Har själv ingen erfarenhet av att ha ragdoll med annan ”aktivare” katt men om jag ska skriva vad jag TROR så tänker jag att det kanske kan vara problematiskt att ha en äldre, lugn ragdoll och sen ta hem en väldigt aktiv ung katt. Men om båda är ungar (även ragdoll-ungar är ju busiga-som alla kattungar) så kan de nog lära sig leva bra ihop om de liksom får växa upp med varandra och lära sig tillsammans. Hör gärna med den uppfödaren vad den tror isåfall :)

Och OM du kommer fram till att köpa en ragdoll så prata som sagt med uppfödaren så kanske ni tillsammans kan välja en unge som är lite mer framåt. Temperament och personlighet skiljer sig ju åt mellan ungarna i en kull.

#3 Inget seriöst katthem adopterar ut en kattunge som ensamkatt. Vi människor kan inte på långa vägar ge en kattunge den stimulans som en annan kattunge/ungkatt kan bidra med.

Tack för eran svar. Jag har ju kontakt med några uppfödare eftersom planen från början var just ragdoll. Så jag får höra med dem vad de anser och fall de har någon som passar vår familj. Angående diskussionen om en katt ska vara ensam eller ej tycker jag inte den hör hit, eftersom hela tråden handlar om att jag vill hitta en kattvän som passar in hos oss.

Jag har en ragdoll och en huskatt som trivs bra i varandras sällskap!
Inte bara att dem accepterar varandra utan dem har utbytte av varandra.

Jag skaffade ragdollen först och sa alltid att nästa katt som flyttar in ska vara en som verkligen är i behov av ett hem t.ex från ett katthem.
Drygt ett år senare så räddade jag en 7 veckors kattunge från en förvildad kattmamma där man tog beslut att hon inte kunde ta hand om sina små längre då hon var i dåligt skick efter att fått så mycket kullar och säkert haft ett tufft liv ute.
(Mamman blev sen infångad och steriliserad och fick även ett hem hon med tillslut :))

Men iallafall! I och med huskattens tuffa start så fick ragdollen agera lite av en extramamma/storebror.
Milton är en typiskt ragdoll, lugn och cool medan huskatten Tequila är mer den fartfyllda.
Men jag har aldrig nånsin sett en tendens till att Milton skulle tyckt att det varit jobbigt med en mer fartfylld kattkompis. Säkert mycket för att dem växt upp med varandra.
Dem får sina ryck och leker ihop ibland och sover ihop ibland, även om Milton tycker att det här med att Tequila ska trycka sig ner bredvid (eller snarare på ) honom i en redan liten korg är drygt. Men aldrig att han skulle fräsa åt henne, han flyttar bara lugnt på sig.
Milton skulle nog aldrig gå och lägga sig bredvid henne men har inget emot att ha henne sovandes bredvid sig ibland.
Dem har lite av en storebror och lillasyster relation.

Tror som andra nämner att det är enklare ju yngre den första katten är om du skaffar en kattunge.
Har man en äldre lugn katt och sen skaffar en fartfylld kattunge så kanske det inte är lika populärt.
Sen att en ragdoll är lugn ja, men det finns som i alla raser undantag så du kan lika gärna få en ragdoll en med högre energinivå än huskatten :)
Så tycker absolut inte att du ska se det som ett problem!