Jag har också sett någon skelögd. Inte jättemånga, men någon enstaka…  Jag har upplevt skelandet ganska så störande. I alla fall så har det stört mig ganska mycket, det förstör hela uttrycket hos katten. Jag funderar på om ägarna inte bryr sig eller ser dom inte det själva?

Är skelandet ärftligt?

Jag har haft precis samma tankar som dig; bryr de sig inte eller ser de det inte?
Jag tycker också det förstör hela kattens uttryck.

På en del tycker jag mig se att även kattungarna får denna skelning så nog tror jag det är ärftligt. Jag vet några uppfödare som valt att kastrera katter som skelar på grund av att det kan föras vidare.

Jag vet också att en del katter kan skela när de är små och sedan kan det växa bort. Och då är det väl ok. Men växer det inte bort tycker inte jag man ska använda en sådan katt i avel.

Men det är ju bara mina tankar kring det hela..

Martina

Hej Martina

Jo då jag har oxå sett dessa. Jag har ju även haft oturen att råka ut för detta i min förra kull. Då fick jag högsta utdelning så att säga. Två av två möjliga började skela vid olika tidpunkter. Varken mamma eller pappa katt skelar eller har någon tendens till det. Men jag har sett efteråt att det ligger i linjerna. Skelningen liger ju på maskanlaget men det är säkert fler faktorer som spelar in och jag vet inte hur det nedärvs exakt.

Jo, jeg har sett dem jeg også…

Jeg har også lurt på det samme som du, og jeg har gjort meg opp min mening. Ikke vet jeg om det stemmer, men kanskje det er så?

Skjeløydhet regnes vel som en mindre defekt, i likhet med svansknick. Har katten mye annet bra, som t.eks. type og storlek, tror jeg at mange lar dette gå foran disse defektene, eller rett og slett uviten om at dette ikke finnes på linjene.

Det er jo absolutt ikke sikkert at avkommene får denne defekten, men det kan jo være svårare om man parrer to katter med skjeløydhet på hver sine linjer. Da er det nok større sjanse for at avkommene blir skjeløyde. Derfor er det viktig å vite hvilke linjer man parrer sammen, og danne seg kunnskaper om dem, og ikke bare parre to "fine" individer.

Skjeløydhet er vel også noe som utvikles med alderen, så det er vel ikke alltid like enkelt å se når katten er liten, så noen oppdrettere vil nok anvende katten i avl for å se hva den gir videre istedenfor å ta den ut av avel.

Dette er bare mitt resonement…

Spesielt i kat. IV er dette et voksende problem. Jeg har sett mange av disse skjeløyde kattene på utstillinger, men det virker ikke som om dommerne bryr seg så mye om det, selv om det står klart i utstillingsreglementet at skjeling der hvor synsaksene krysses utelukker sertifikat.

jag håller fullständigt med dig

Jo jag har också sett en del katter som till och med vunnit Best In Show och är så tydligt skelögda. Då undrar man sig om domarna ser det eller inte vill se det för att katten är så fin i övrigt.

Martina

I Fife's utstillingsreglement (oversatt til norsk på NRR sine sider) står følgende vedr skjeling:

Kapittel 3, adgang til utstillinger

Punkt 3.9 Utelukket fra konkuranse (følgende katter tilates ikke å konkurere)

bokstav m) katter som skjeler = konvergerende skjeling  hvor synsaksene krysses

Punkt 3.10 Feil som utelukker sertifikat (generelle feil som utelukker sertifikat)

bokstav f) tendens til skjeling = divergerende skjeling hvor synsaksene spriker.

Regelverket er ganske klart her, men ser ikke ut til å følges av dommere/utstillere.

Som utstiller har vi altså etter lovverket ikke anledning til å stille i konkuranse med katter som skjeler slik at synsaksene krysses. Og som dommer skal altså sertifikat trekkes om det er tendens til skjeling.

Jeg har solgt katt der kjøper ville vurdere å stille ut og ha kull på henne om hun ble typemessig bra som voksen. Det viste seg da katten var 10 månder at den skjelet (noe den ikke gjorde som kattunge). Jeg ba da kjøper om å ikke bruke denne katten i avel, og har tibudt dem ny katt til sterkt redusert pris om de fortsatt vurderer avel i fremtiden. Som oppdretter ville jeg ikke anbefale denne nye "oppdretteren" (eller andre) å bruke en katt som skjeler i avel. På mennesker i alle fall, ses skjeling på som arvelig betinget. På katt har jeg desverre ikke funnet mye forskning på området.

Sett och sett!

Jag har två här hemma, båda var tänkta att gå i avel, vilket vi inte lät bli verklighet just pga av skelögdheten.

Jag kan med facit i hand idag säga att jag är nöj med mitt val att kastrera dess två tjejer, de är fantastiska även som kastrater

**Blankan:
**Bra att man tar sitt ansvar och inte bara ser igenom fingrarna…

Martina

Jag fick i min förra kull två ungar som skelade litegrann. Den ena hade jag tänkt behålla i aveln men jag valde att sälja henne till sällskap då jag såg att skelningen trädde fram. Inte lätt men för mig ett måste. Hon är helt underbar i typen nu med tycker jag, ett år senare, trots skelningen.

Ingen av föräldrarna skelar men det går nog lite i arv för någon kattunge till har uppkommit som skelar sedan dess. Inget allvarligt fel dock tycker jag, sålänge inte dessa katter i sin tur går i avel.

Det som jag dock skulle vilja säga och råda andra är ju att man måste inte springa till veterinären det första man gör för att kastrera katten då detta med skelögdheten är en sak som ligger hos himalayatecknade raser då muskelfästena bakom ögonen ligger korsade till skillnad från ex. skogis där de inte är korsade.

Vi kastrerade dessa brudar då det hade blivit över året just för att se om skelningen försvann eller vad som skulle hända med dem.

På den ena har det i dagsläget blivit bättre, men hon fick ju livmoderinflammation så vi hade iaf inget val för jag vill inte föra det vidare heller.

Den andre, hon skelar nästan mer och mer så där hade jag inte avlat med säkerhet, dessutom med lite efterforskning har jag kunnat få fram fler besläktade katter som jag ser antingen skelar eller tenderar till det.

Blankan;
Lite OT - är livmodersinflammation verkligen ärftligt??

Martina

#15 Ärftligt eller inte, vet ej? Men jag fick mig en tankeställare då hennes mamma hade haft och en halvsyster efter samma mamma.

Skulle väl kanske mer säga att anlaget för det ligger starkare på en linje i sånt fall! Vad säger du?

Iaf så hade hon en Fruktansvärd inflammation, veterinären sa att skulle vi rädda hennes livmoder hade hon blivit chockad

Med andra ord, nej….jag lät henne bli go kastrat istället.

#16 Ja, har även mammakatt och en halvsyster så skulle nog jag också reagera. Men kanske inte annars.

Vet faktiskt inte, men det kanske är möjligt att anlaget ligger starkare på vissa linjer. Har faktiskt aldrig haft en tanke på det. Har i och för sig inte råkat ut för det så det kan ju vara därför..

Martina