Jag kan inte förstå hur man kan säga vad som är rimligt om man inte räknar avelskatter?

Det måste ju vara skillnad om en hane har fem kullar där ingen går i avel eller fem kullar där t.ex 10 går vidare i avel.

Vad motiverade hon det antalet med, och varför har det ingen betydelse hur många som går i avel?

Jag tycker faktiskt det låter lite.
Och jag tycker också allt beror på hur många som går vidare i avel.

Jag skulle med lätt samvete kunna ta 10 kullar på en hane om jag bara sålde ett fåtal till vidare avel.
Tycker allt beror på det så jag kan faktiskt inte förstå hur man kan säga att det inte är någon skillnad.

Nu har jag hittills i och för sig inte använt en hane till mer än 5 kullar.
Men det beror på andra omständigheter som inte hör hit.

Martina

Jag är så otroligt dålig på att återberätta, hoppas att nån annan kan göra det som var med….Dragonfire eller Blinkan kanske….

Jag provar..

Det handlar om att fler hanar bör användas i avel. När man lånar en hane behöver inte hanen vara den perfekta typen utan att han kanske har det som inte min hona har. Många uppfödare idag ser bara till linjer och en perfekt typad hane utan att se på andra egenskaper.

Det är förmodligen samma som Ulrika på Pawpeds brukar hålla föreläsning om.

Om det finns flera hanar i en kull så är det bättre att ta få kullar på varje hane än massor av kull på en enda. Ulrika menar på att OM det nu är så att just den hanen har en genetisk sjukdom så blir ju så många fler drabbade , än om man tog brorsan också till avel som INTE hade den genetiska sjukdomen. Jag letade på Pawpeds nu för att hitta detta men hittade det inte just nu..

Men pawpeds tycker jag är otroligt informativ och tar man sig bara tid att läsa igenom allt som står där så är det mycket intressant. Det är alltså inte bara att söka stamtavlor där utan det finns mycket mycket annat:)

Det har med gensammansettningen att göra. Bättre att sprida ut det på fler hanar ur samma kull och inte bara avla på en individs gensammansättningar. Avelsbasen blir bredare ju fler individer man har i avel (trots att linjerna är lika)Hon skriver bra om detta i sin bok. En bok jag själv är glad jag har som uppfödare.

Jag glömde ju svara på din fråga… Det är alltid svårt att säga hur många kullar, det beror ju på hur många avkommer man får på dom och hur många från kullen som går i avel tycker jag. Jag tycker 10 låter mycket som Martina säger. Tycker nog kring 5 låter rimligt. Skulle det visa sig att han ger jättefina avkommer så är det klart man kanske kan tänka om……

Det blir lite fel när man diskuterar så här för man får inte med alla men & och..

Naturligtvis skulle jag inte ta 10 kullar på en hane som inte ger mycket fina avkommor. Och om jag inte har kunskap om linjerna skulle jag heller inte göra det. Och då skulle jag heller inte låta många gå vidare i avel, utan bara de allra bästa.

Jag kan köpa att det är bättre att använda flera hanar än att ta fler kullar på en hane för att undvika defekter och ärftliga sjukdomar.
Men ibland undrar jag om vi uppfödare inte talar emot oss själva lite?
Vi säger att vi måste tänka på typ och vad som går vidare i avel. Att vi bara ska låta de allra finaste få gå vidare till avel. Men samtidigt säger vi att det är bättre att två hanar i en kull används sparsamt, och att man inte ska förblinda sig på typen. Hur kan vi säga både och?

Jag skulle hellre sälja den hane som är bäst typmässigt till avel, än att sälja den hanen plus den andra som kanske inte riktigt håller typmässigt, enbart för att dela upp det på två individer istället för en.

Jag hoppas ni förstår hur jag menar.
Jag sitter inte på stor kunskap här och kan inte säga vad som är rätt och fel.
Men jag vill gärna diskutera det för det är intressant.
Och rätta mig gärna om ni tycker jag är helt ute och cyklar

**DanDaras:
**Om du tycker 5 kullar låter lagom, lånar du då inte en hane som fått över 5 kullar? Jag menar låt oss säga att du vill låna en hane som du vet använts mer än så, skulle du då avböja det pga att den fått fler kullar?

Man måste väl ändå se till omständigheterna och hur den som nu äger hanen använder sin hane i avel?

Jaja, flummigt svar som vanligt men hoppas jag blir förstådd.

Martina

Jättesvår fråga måste jag säga. Jag håller nog med Rosino måste jag säga, beror väl på hur många som går vidare i avel.

Och frågan var ju faktiskt hur många kullar en avelshane skulle ha. Inte att vi kanske skulle använda brorsan istället för att bredda avelsbasen.

Jag var på samma föreläsning som dig Maria. Hon sa mycket bra, men för mig en del konstiga saker också.

Hon hade fött upp katter i hur många år som helst, men ALDRIG haft en egen avelshane. Sen disskuterades det hur svårt det var att få låna hanar. Och hur fel det vara att inte låna ut sina hanar.

Jag tror så här, att om vi hjälps åt lite med våra hanar, om jag har en, min kompis har en, så kan vi ju faktiskt låna av varandra, om nu katterna ser ut att kompletera varandra. Är fullkomligt övertygad om att det är lättare då.

Sen att den man lånar till har samma syn som man själv. Hur man gör  med ev kommande avelsdjur.

Sen är det ju så att det inte bara är hanen som gör kattungarna, de har ju faktiskt en mamma också, så enligt mig är det den unika kombinationen.

Jag tycker nog 5 kullar, låter lite.

I och med att jag själv inte har en hanne så har jag inte funderat så himla mycket på frågan hur jag vill göra med en egen hanne… men skulle nog som alla (?) är inne på här låta antallet som går vidare i avel avgöra kullar - och självklart om jag tycker honan i fråga kan ge något spännande för rasen med min hanne.

Och jo jag skulle absolut kunne tänka mig att låna en hanne som har fler kullar, jag är mest ute efter vad som jag tror blir bra till mina honor.

Och jag förstår mycket väl att man inte får med alla om och med…. det blir bare korta bruddstycken av vad man sitter med av åsikter o tankar…men det har vi väl i bakhuvudet alla hoppas jag.

#9 Bra, då är vi inne mer på samma linje märker jag

Martina

Jag var på samma föreläsning, och man måste tänka på att det som sades är att som det bästa alternativet ur et "hälsogenetiskt" perpektiv.

Om en hankatt tillåts para mer än 5 honor, så innebär det att de honor som denne parar väljer denna hane framför en annan, som kanske skulle kunnat ge en bättre genetisk variation.

Om vi ska dra det till extremen så kan man ju säga så här: Säg att en hane parar alla befintliga avelshonor som finns, men bara 2 avkommor går vidare i avel. Då har denne kanske inte gjort så mycket för att föra vidare sina gener trots allt, och dennes gener förblir "unika". Men den negativa effekten är ju att alla de honor som fick ungar med denne hanen som inte gick vidare i avel ju skulle ha kunnat paras med helt andra hanar, som då skulle gett upphov till ett större antal avkommor som har en annan genetisk bild än avkommorna till denna hanen, och som därför i större grad kan tillåtas gå vidare i avel.

Det ultimata ut genetiskt perspektiv är ju att lika många hanar som honor går i avel, då får man största möjliga genetiska bredd. Men vi vet ju allihopa att detta är en utopi som inte är möjlig i verkligheten.

Yataz> Du har helt rätt i att vi uppfödare så att säga "jobbar mot oss själva". Rasavel är paradoxalt, då vi vill ha fenotypiskt lika individer (eftersom vi avlar mot en gemensam standard), men genotypiskt olika katter (eftersom det ger bäst rashälsa).

Det är en balansgång vi alla uppfödare måste gå och ta ansvar för att den inte tippar över åt ena aller andra hållet.

Summa sumarum är väl att vi alla ska försöka att fördela våra parningar mellan så många olika hanar som möjligt, och försöka att varken överanvända eller underanvända de hanar som går i avel.

Jätteintressant detta tycker jag. Jag tycker nog också att antalet djur som går till avel borde avgöra… Det spelar ju inte så stor roll om några kullar sällskapskatter som kastreras sprids ut över Sverige, men som i Inlägget från "dragonfire" här ovanför så tolkar jag det också som att i föreläsningen menades att samma hane innebär frånvaro av annan hane istället- enkelt uttryckt.

Det vore ju bättre för avelshanarnas egen skull att bli använda under en kortare tid för att sen ha ett mysigt liv som familjekatt nånstans, för det är nog många avelshanar som sitter ensamma och suktar hela dagarna, och det kan dom inte göra för länge tycker jag…  Då är det ju bättre att sen i sin tur behålla en hane efter den hanen som kan föra linjerna vidare med en annan gen konstillation, beroende på vilken hona han är från.

Själv tycker jag det är spännande att planera och variera mina parningar lite, men hittar man en superkombination så tycker jag absolut att man ska göra om den.. men jag tycker nog att det inte är antalet kullar som räknas utan hur många som gått vidare i avel.

ja så tycker jag då

Jag försöker alltid tänka att jag bara ska göra parningar där jag själv skulle kunna tänka mig att behålla en avkomma… ett bra tips jag fick när jag var alldeles färsk, som är väldigt bra.

håller delvis med att antalet kullar på en hane inte går att säga si å så många är okej för det beror ju lite på hur många som går vidare i avel men ja skulle dock inte tycka att det var okej om en hane annvändes 20-30ggr fast att bara 2-5st gick vidare i avel, för hanen ska ju ha ett värdigt liv inte gå omkring och leta tjejer hella tiden, om ni förstår vad ja menar..

#13

 Jag försöker alltid tänka att jag bara ska göra parningar där jag själv skulle kunna tänka mig att behålla en avkomma..

håller helt med så tänkte jag när ja lånade ut/lånar ut mina pojkar.