Ja det är ett väldigt intressant ämne.

Jag kan berätta hur JAG gör.

Jag gör inte som alla andra, men det är en "skada" jag har genom att jag föder upp MCO också. Där är det vanligast att man räknar Total inbreeding, dvs om man klickar på Inbreeding knappen i Pawpeds så får man upp den totala inaveln så långt bak som man kan spåra. (Problemet är att det ofta inte finns något namn långt bak utan det står bara foundation, det är ju inte så mycket att göra åt..)

På MCO är det ungefär från 10-20% , men raggisar ligger runt 30-40% och ibland högre!!!

Vi avlar också olika i olika länder. Ni har säkert tänkt på att i t.ex USA där parar man samma katter om igen i lite olíka led, man ser ju ofta återkommande namn, det har ni säkert sett.

Detta är ju givetvis en smaksak, vi tycker och ¨tänker alla olika..

mitt avelsmål är iaf att få in lite nya linjer, och inte ha för hög inavel( eller som det kallas med ett fint ord-linjeavel:))

Ett tips vill jag gärna ge : LÄS stamtavlorna noga och snöa inte in er på de främsta linjerna , utan gå bak så långt det är möjligt, det är faktiskt riktigt intressant . där hittar man ibland både perser,birma och den varianten som inte är godkänd här -än, vill inte säga namnet, det är inte värt:)…

Så vitt jag förstår innebär linjeavel att det är närmast kusiner som paras med varandra och inavel när det är närmare än så. Nej, jag anser inte att man alltid bör sträva efter 0 %. Vi har själva en katthona Swedish Crown Princess där inavelsgraden ligger på 4,25 % och med tanke på hennes egenskaper anser jag att den parningen var synnerligen lyckad. Så med tanke på vad man eventuellt skulle kunna få utifrån en specifik parning kan man överväga en högre procentsats. Som GunBertus påpekar har även jag funnit vissa stamtavlor med synnerligen utvecklad linjeavel, dock var dessa kanadensiska.

#2

exakt- alltså ,om man medvetet ska jobba med högre procentsatser i stamtavlan och medvetet jobba i viss mån med inavel/linjeavel- så anser JAG att man ska vara en erfaren uppfödare som väl känner till sina linjer och kan väga både för-och nackdelar med att göra dessa parningar.

å andra sidan var detta ju precis det som det började med och det var ju verkligen inavel på hög nivå:) men idag har vi så pass bred avelsbas så vi behöver ju inte göra likadant …

en annan sak med stamtavlor ( märks det att det är ett kärt ämne,jag älskar att läsa stamtavlor och att luska i dem:)

man kan ju ibland tro att om man köper en import från andra sidan Gud vet var, att det är något speciellt och nytt som kommer in men sen när man kollar linjerna så är det samma linjer som redan finns :) det är lätt att låta sig luras och tro att man hittat något unikt..

# 3 Kan bara hålla med. Dock med tillägget att det även handlar om hur man förvaltat dessa befintliga linjer.

# 2, da snakker du om 5 gen, og ikke den komplette innavelen?

# 1 Ser at vi på Ragdoll ligger veldig høyt på komplett innavel i forhold til en del andre raser.. Dette har vel med at Ragdollen er en forholdsvis ny rase å gjøre.

På de to kullene jeg har nå er det 0% til og med 7 gen., og 21,4 % på komplett. Jeg tror nok denne lave innavelsprosenten er en del av skylden på at det er 2 kull på 6 og 7 kattunger.

# 0 Jeg har tro på at vi bør ha noe linje/inn-avel for å beholde typen på Ragdoll.  Å bare parre "ut" hele tiden tror jeg ikke er best for typen på rasen. Min bes typete Ragdoll har en innavel på 14,6% på 5 gen.

Det man til syvende og sist må se på, er helheten i stamtavlen vedr. sykdom etc, som #3 skriver.

# 6 Helt korrekt vad gäller det första stycket i ditt inlägg. Jag angav det då jag finner den mest relevant.

Vad det gäller det andra kan jag återigen instämma. 

Tror även att linjeavel är ett synnerligen starkt instrument för att behålla typen. Förstår att detta kan vara impopulärt.

Vad kul att höra vad ni tycker om detta.
Jag trodde flera såg det som något som är helt tabu. Har fått känslan av det.
Jag tror också att vi behåller typen på Ragdoll samt förstärker den genom att använda oss av linjeavel på rätt sätt.
Däremot anser jag också att man bör vara erfaren uppfödare och veta vad man gör och vad man har för linjer.
Jag själv känner mig fortfarande väldigt osäker till att använda mig av detta själv än så länge. Men har inget emot de som använder sig av det och vet vad de gör.

Martina

jag håller inte med om att man bör linjeavla för att behålla typen.

Det finns så många vackra och "typiga" ragdoll som man kan blanda in i sina linjer.

Men, jag vill återigen säga att jag respekterar de uppfödare som medvetet linjeavlar.

Just detta med att vi ska respektera varandra och hur vi jobbar tycker jag är väldigt viktigt och där kan jag känna att vi i Ragdollvärlden har stora brister gentemot andra raser. Det är så lätt att snacka skit och baktala varandra bara för att man inte tycker/tänker/jobbar likadant, men det är fel. Vi är ju inte tvingade att köpa varandras katter eller hur:)

återigen- låt var och en ha sitt avelsmål och respektera varandra:)

#8 Håller med om att vi absolut ska respektera varandra och hur vi arbetar med vår avel. Däremot håller jag inte med om att det är ett problem i Ragdollvärlden med detta. Inte vad jag upplevt i alla fall. Ja, inte mer än att den svenska kungliga avundssjukan kommer fram ibland då.
Som jag sagt tidigare så har Ragdollen växt och blivit otroligt stor på så kort tid och då tror jag det är oundvikligt med avundssjuka och skitsnack. Men annars tycker jag det hör till uppfödarvärlden över lag..

Jag tycker vi har fått en positiv anda i Ragdollvärlden nu på senare tid, trots alla uppdelningar. Bara jämför detta forumet mot en del andra rasforum (ingen ras nämnd) så tycker jag vi har en väldigt god anda här inne ändå.

Martina

#9 Jag håller med dig Martina.

Mili

#8 Jag håller med dig Ulla att man inte bör linjeavla för att behålla typen.

Jag ser linjeavel (= inavel) som en genväg til typen, men vad förorsakar det… svårigheter i parningar, i förlossningar, mindre kullar,  dåligare almän motståndskraft (t.ex mot FIP)…. Därför jag är lite försiktig att även respektera dem som gör det, då det har ju en negativ invärkan till rasen.

Jag anser inte att linjeavel/inavel är ett bra verktyg i avelsarbetet. Visst, man får snabbare och säkrare resultat vad gäller typ, helt klart. Det är ju det som är poängen med linjeavel, att man förstärker en viss egenskap genom att fördubbla anlagen hos en viss individ som besitter dessa egenskaper. Och det kan bli jättelyckat i första generationen.

Problemet är ju att det är ju inte i första generationen som man får betala priset (om man inte har otur och katten man inavlar på bär på någon negativ egenskap som råkar dubbleras).

Det som händer är istället att man för varje parning med ökad inavelsgrad förlorar viktiga gener till nästa generation, vilket på sikt leder till inavelsdepression med följder som fertilitetsproblem, problem med immunförsvaret mm. Dessa problem är inte alltid så tydliga att man kan se dem specifikt på de individer som är resultat av inavelsarbetet, utan blir mer en generellt effekt på rasen.

Därför väljer jag att alltid hålla inavelsgraden så låg som möjligt. Jag har dock inte kommit så långt att jag tittar på den totala inavelsgraden. Vår ras har en hög total inavelsgrad, eftersom man hade så få individer att jobba med från början. Det är ju också därför det är så otroligt viktigt att vi inte fortsätter att utarma den genetiska bredden i rasen utan verkligen jobbar för att bibehålla den genpool vi har.

Jag brukar alltid rekommendera denna sida om man vill läsa mer om effekter av inavel/linejavel:

www.genetica.se