Jag har min mentor utomlands , kan också vara svårt..ibland önskar man att man haft i SVerige:) men som sagt, inom båda raserna har jag mina mentorer ( heter det så?) utomlands..det blir ju så när man mest köpt importer..då kommer man ju inte in i "gängen" precis:)

men sen har jag många goda vänner som jag bombarderat med genetikfrågor i Sverige..typen är jag klar över men jag kan fortf. tycka genetiken skenar iväg ..och då brukar bl.a hon på Hvenhildas ni vet, skaka på huvudet och idiotförklara mig:)

Pia- skojar bara..fast lite sanning är det allt.

Jag har en fantastisk mentor, som svarar på alla mina tokiga frågor. Hon hjälper mig att hitta bra katter, hon har läst stamtavlor på mina eventuella avelskatter och kommit med råd. Hon har tittat på mängder av kattungebilder och bedömt om det kanske kan bli något bra av dem. Jag har lärt mig otroligt mycket av dig Ulla. Tryggheten i att ha en sån vän känns fantastisk.

Tack Ulla för all hjälp jag får.

#1 Jag håller med dig. Jag hade också svårt att hitta någon att anförtro mig åt när jag var ny. Det kändes svårt att vända sig till de stora uppfödarna, ja de har ju redan en massa folk som mailar och ringer. Man kunde ibland känna att man störde. Kunde någon gång också känna att man blev dömd i förväg. Kunde man inget så hade man inget här att göra, men alla är ju nya i början.
En grej som jag minns, var när min första hona small på utställning. Ingen kom fram och stöttade eller sade några tröstande ord. Då kände jag mig sååå oerhört ensam och ledsen. Tänk vad ett litet ord eller klapp på axeln hade värmt i det läget.
Men ge inte upp, det finns måånga gulliga människor därute, jag har nog varit en böld i arslet på många, men tillslut så får man någon som man känner samhörighet med.
Oj, nu lät jag nog lite bitter..det var inte meningen, men jag ville bara att de som känner så därute inte ska misströsta.
Jag har några få som orkar med mina bekymmer(och glädjeämnen!) och det är skönt. Det behöver inte alltid vara en jätteetablerad uppfödare, det finns många nya som är jätteduktiga också. Det är så himla kul att kunna ringa upp någon och drömma och bolla tillsammans med. Tack alla som orkat med mig genom åren! Jag är såå tacksam!

#1 Hej!

Jag bollar gärna frågor med dig om du har lust?

Är själv ny  men något har jag snappat upp på 2 år.

Mitt Stamnamn är Keikis så gå in där och börja ställ frågor

om du har några. Hoppas jag kan vara något stöd iallafall om du vill

detta??

Kram från Yvonne.

# 1 vill förtydliga mitt inlägg här..jag menade att ge en STOR ros till Pia, det var inget nedlåtande…kanske uppfattades så…

Jag har också en fantastisk mentor, bara det att hon står ut med mina frågor (som ibland kan verka tokiga)  :-), att hon sedan ställer upp och ger mig tips och råd både med katterna och inför utställningar är helt underbart… Jag har verkligen fått en mycket god vän som jag kan vända mig till i tid och otid  :-)

Tack Martina för att du verkligen ställer upp, skulle inte veta så mycket utan dig  :-)

//Lotta

#0 jo, jag kämmer också saknaden eftre en mäntor, hade varit så sköna att ha någon att fråga allt till