Jeg har brukt en hanne som er bærer….og jeg kommer til å teste kattungen som ev blir bra nok til å gå videre i avl. Om de er bærere så kommer jeg ikke til å bruke de videre i avl. Men det er meg.

Da jeg var i usa, ble dette diskutert…Og de jeg snakket med. Ikke mange, mente at man egnetlig ikke skulle bruke bærere heller. Fordi at man da avlet frem kattunger som selv ble bærere. Og som vi da solgte videre til kosekatt kjøpere, som kunne i verste fall oppleve at katten de hadde fått døde i hcm.

Så det er veldig mange meninger der ute. Blir spennende å høre hva de andre på forumet mener om dette.

Mariann

Foresten Emma….du får huske på hvor du skal sende Glory…hehe Grattis med en vakker katt….

Apropo det…hvor gamle kan kattungene være når man DNA-HCM-tester dem?

NRR anbefaler jo å sende inn stamtavlerekvisisjonen når kattungene er 4-5 uker gamle, men da vet jeg jo ikke hvilken kattunge vi evt. skal beholde. Vi kommer til å spare en blå bicolourhona om hun er N/N og holder i type og markeringer.

Jeg vil ikke utelukke en katt som er Hcm N/Hcm fra avelen pr i dag.

#2 kattungene kan testes fra de er nyfødte

#2 Spelar ingen roll vilken ålder, huvudsaken är väl att du kan samla dna från dem. Den "pinnen" jag måste använda mig av har en ganska stor borste som jag måste klämma in mellan kinden och tandköttet…

Lyssnade på Susans föreläsning som var mycket intressant f.ö

Som jag förståd det så skulle vi inte direkt "plocka ur" våra HCM/N bärare (det skulle få förödade konsekvenser)

Sedan sa hon att  dessa missar skulle paras (förstås med N/N) under EN generation och gå vidare med endast dem som då är N/N.

Fattade även att  man inte skulle vara lite försiktig (följa katten tätare med undersökning) med även dem som var HCM/N då det bär på en "sjuk "gen. Men det där hängde jag inte riktigt med på.

kanske någon annan?

Så uppfattde jag henne.

#2 Hehe  Ditt försök till att lära henne norska misslyckades totalt Marianne - Hon är en hejare på skånska nu  
Tack!! Hon är bara så ljuvlig  Hon har vunnit hela mitt hjärta!

Det är just detta dilemmat jag okså ser. Nu när denna informationen kommit fram så har jag mycket svårt att tänka mig att 'medvetet' sälja bärare till sällskapksköpare. Detta är ju något man må+ste informera köparna om.
Om jag vetat vad jag vet idag skulle jag aldrig köpt in en katt om var bärare. När jag köpte Destiny för 3½ år sedan DNA-testade vi ju inte…. Och med facit i hand är jag idag glad att hon endast fått 3 kattungar. Men samtidigt gör det ont i hjärtat att i så fall behöva kastrera den honan som i mina ögon har så otroligt många fina kvaliteér & egenskaper. Givetvis är min strävan att endast ha N/N katter i katteriet. 
Torkel Falk hade en föreläsning i slutet av januari som just HCM som jag olyckligtvis inte kunde gå på. Han är ju också otroligt kunnig inom detta sedan lång tid tillbaka. Jag diskuterade just DNA-testerna med honom sist jag var i Helsingborg & enligt honom så var det skulle vi uppfödare inte göra en höna av en fjäder just eftersom man inte hade kommit så långt i forskningen att man hade något konkret att gå på. Men han har kanske också ändrat mening? Någon som var där & lyssnade på honom?

#4 Från Laboklin är det topsliknande pinnar man använder - 2st(ingen borste alltså). Och man ska inte behöva trycka speciellt hårt,
köra runt lite i tandköttet bara.

(Flåt…nå sporer jeg av tråden her…)

Men var det ikke noe med at kattungen ikke skulle drikke melk fra moren før testen ble utført, fordi at rester av mammas melk kunne påvirke resultatet?

Hvor lenge skal man la kattungen la være å drikke før man tester?

I USA har de vel logisk nok mye større avlsbase, slik at de faktisk kan ta det skrittet å utelukke bærere i avl, eller tar jeg helt feil nå?

Her, i mitt område er de fleste haner som anvendes i avl, uten restriksjoner (som kan lånes ut til andre)-Bærere, altså N/HCM. Tyvärr.

Dette er urovekkende å høre, og jeg undrer meg over hvor stor del av ragdollrasen som egentlig er bærere av akkurat dette genet?

Det går det vel ikke an å svare på, for mange av de som tester leverer ikke inn resultatet, og endel velger ikke å teste alls.

Det er svårt for oss å finne bra avlsmateriale, altså haner, og er nødt til å anvende bærerne i avl nå i starten, om vi ikke kan reise til Sverige for å låne en hane der. For oss som bor her på vestlandet, tar det 14 timer å åke til Göteborg…

Skal man kjøpe en hane med noenlunde bra type, og med en interessant stamtavle, og i tillegg er "ny" uppföder, så er sannsynligheten stor for at det er en hel del restriksjoner på katten, slik at ikke andre kan benytte seg av en N/N hane. Tyvärr.

Min hane, som faktisk er N/N, er nå kastrert. Jeg orket ikke å holde ham fertil lengre av ulike årsaker. Heldigvis går det en, kanskje to N/N honor etter ham videre i avl hos andre oppfödere, som har anvendt ham til sine honor, + evt. en videre hos meg om hun nå er N/N.

Nu ser jag att debattledaren förstod Susan så att även HCM/N kunde utveckla HCM på sikt.

Förlåt att jag inte läste ordentligt.

Är det så ???

#7

2 timmar skulle kattungen vara utan att äta för att kunna ge ett rätt resultat.

Jag testade två katter från min senaste kull när dom var 3 veckor gamla.Den tredje var tingad till sällskap och testades därför inte..men de andra två är bägge bärare.

Ändå behöll jag en bärarhane på halvfoder för att kunna använda till EN kull om han skulle visa sig att bli kanonfin som vuxen.Dock inget måste men jag ville behålla han ett tag också i väntan på mer information om hcm-bärarkatter.

Den andra bäraren sålde jag till sällskap.

Min avelshane är bärare.Han har blivit pappa till en kull på just dessa 3 ungar och nu har han parat min hona igen.Hon är n/n.MEN nu kastreras han på torsdag. Därför att han kissmarkerar inne.

Detta blev förbryllande med den nya informationen från Susan Little!! Hur kan dom veta att alla bärare kommer att bli sjuka förr eller senare???Och dessutom blir vissa N/N katter sjuka oxå !!Inte kan väl någon garantera att katten inte blir sjuk i hcm vare sig den är bärare eller inte!! Jag vet inte vad jag ska tycka just nu! Måste ta mig en funderare…..

#7 AnimalDna skriver att katten inte ska äta/dia/dricka på minst 15min innan man testar. =)

Visst kan även en katt som är N/N även bli sjuk då det finns många olika genuppsättningar.

Men man tror väl ändå att denna gen har en stor betydelse.

Enl. Nilfors som jag besökte nyligen trodde han att u-ljud scanningen på hjärtat på sikt var "onödig. Då man enl.honom hittat mycket få katter med HCM som på gentesten HCM1 var N/N.

(obs som jag uppfattade honom)

Nu blir du ju lite tvetydigt då även HCM/N katter tydligen kunde bli sjuka enl. Susan L.

/Yvonne

Måste oxå säga det här att HUR fasiken kan man i fortsättningen sälja en "bärarkatt" till NÅGON OM man med säkerhet vet att den katten blir sjuk förr eller senare!!??

Hur gör man? Typ -"Hej.Vill du köpa en billig raskatt som kommer att insjukna i hcm?"

Nä,vad gör vi med våra bärare nudå om detta är sant…

Det var ju någon här på tråden som vid tidigare tillfälle berättade att hon hade en 9-årig fullt frisk N/hcm ragdoll.Det var glädjande och hoppfullt!

#8 Ja, precis. Tdigare hetter det ju 'bara' att bärarna hade en högre risk att utveckla HCM samt nedärver de genen vidare till sina avkommor med 50% sannolikhet. Men nu visar alltså forskningen att även bärarna kommer att utveckla HCM inom sinom tid…

Jag tror (eller uppfattade) att det långt från alla i så fall som drabbas.

Bara att man skall hålla extra koll på dessa katter.

For en liten stund siden var det en lignende tråd her på forumet om katter som var N/HCM var blitt syke. Eller kanskje det var om katter som var N/N som hadde blitt syke, jeg kommer inte ihåg helt..

Men det var ikke så mange her inne som kunne svare på hvor mange av bærerne som hadde utviklet hcm.

Dette er et veldig interessant tema, men jeg tror ikke at Skandinavia er redo til å ta bort alle bærere i avel ennå, siden dette med testing ennå er nytt, og forskningen ikke har pågått så lenge.

Tenk på det vi vet i dag, som vi ikke vissste for få år siden…

Kanske vi skall höra om det finns något material från Susan L så vi inte missuppfattar och blir oroliga i onödan.

Ja, hon sa väl att det skulle gå att få materialet som hon använde sig av vid föreläsningen? *vill ha*

Det var verkligen ett intressant seminarie med mycket nytt att tänka på…

Det var lite oroväckande information. För ska man sälja till avel så måste man ju nästan testa alla ungarna så man vet vad som finns. OCh  som #12 säger; hur sälja en bärar katt?

Hur hanterar vi detta? Vad gör vi med våra kattungar som är bärare?

#12 Chassi her hjemme er 9, blir 10 år i mai og er N/Hcm. Hennes datter er 4,5 år og Hcm/Hcm. De er begge scannet for Hcm med ua som resultat (ved 7 og 2 års alder).

Har en del kontakt med folk i Mco miljøet, og der er det en del katter som har utviklet Hcm selv om de var N/N på gentestene. En av dem har en Hcm/Hcm katt som er 7 år, scannet ua ved 4 års alder, har hatt flere kull (dette var før gentestens tid).

Susan sa inte att alla katter som är N/HCM ska dö i HCM. De kan leva ett fullgott liv, ofta är det andra saker som spelar in för att katterna ska bli sjuka. Har själv haft en HCM skuk katt och han blev 8,5 år gammal.
Och som sagt det finns hundratals fler gener vi testar för en gen, och man kan aldrig garantera en kattungeköpare att katten aldrig blir sjuk, för det finns inga garantier.
Vi undersöker våra djur mer än vad vi människor får genomgå för att få barn, det säger en hel del tycker jag. Man kanske ska ta saker för vad de är och inte skapa en hysteri varje gång något "nytt" dyker upp.

Info om Susans material kommer Ingrid att få tillgång till så är det frågot kontakta Ingrid för svar.

/Åsa

Nä, ni har inte missuppfattat! Susan Little sa att även de som är HCM/n kommer med största sannolikhet utveckla HCM förr eller senare, men i mer eller mindre grad. Det är självklart inte kul att höra varken för oss som har HCM/n katter eller vi som sålt kattungar som är HCM/n. Som sagt har detta diskuterats för bara någon månad sedan här på forumet och där fick vi också exempel på katter som är HCM/n som utvecklat sjukdomen, men det var helt klart intressant att höra Susan Little bekräfta detta. Det är nog för övrigt fler personer än jag som måste lära om och sluta kalla dessa katter "bärare".

Det viktiga hon sa var att man absolut kan använda katter som är HCM/n i avel, tillsammans med katter som är n/n då. MEN endast en gång, och därefter spara en avkomma som är n/n för att ersätta föräldern. Hon sa ju att det svåra är att stå emot frestelsen att göra ytterligare en parning, för att man inte fått det man ville, eller för att man tror att man kan få ännu finare katter kanske. Om man fortsätter att para HCM/n-katter så går inte aveln framåt, vi står still och stampar på samma ställe med våra HCM-problem.

Jag förstår de som sitter i den situationen, det är inte roligt att behöva kastrera en riktig stjärna på grund av detta. Men jag vet hur jag kände då jag satt med 7 kattungar som allihopa KUNDE vara dödsdömda, och skulle bestämma mig för hur jag skulle göra gentemot mina kattungeköpare. Jag har gjort det en gång och jag kommer inte göra om det, kanske är jag feg men nu sitter jag av andra skäl ändå bara med kastrerade HCM/n-katter och jag kommer inte köpa in eller låna någon ny. Däremot kommer jag informera mina kattungeköpare om att jag ändå inte kan garantera att deras katter inte drabbas av HCM, för så är det ju. Det sa jag även när jag sålde min senaste kull.

Det jag är mest förbryllad över, vilket säkert även märktes på mina kassa försök till att ställa frågor på seminariet , är det hon sa angående att sjukdomen är mer aggressiv på ragdolls än övriga raser. Visst vet jag om katter som dött unga i HCM (en av dem var HCM/HCM) men det finns väl minst lika många exempel på HCM/n katter som är gamla men inte utvecklat HCM? Är det några som har lust att dela med sig? Mina katter är ännu inte så gamla, jag ska snart scanna om min HCM/n-hane som fyller fyra nu i vår. Han var u.a. vid 2,5 års ålder.

Jag använder endast katter som är N/N i mitt avelsarbete, gäller även de hanar jag lånar. Känns ju om möjligt ännu bättre nu då jag läste det här..

Mitt syfte var absolut inte att skapa hysteri, vill bara höra hur ni andra såg på det hela. Och självklart finns det inga garantier när man säljer en katt.

Fick denna länken från en uppfödare; http://www.vetmed.wsu.edu/deptsVCGL/Ragdolls.aspx
Vet inte själv hur up to date den är…

Hej!

Efter några månaders funderande la jag i slutet av november in på min hemsida ett "HCM-brev". Skulle försöka hålla mig kort men det gick inte så bra. Mycket av det som diskuteras i denna tråd har jag tagit upp i mitt "brev".
Jag har endast två kullar bakom mig men har under de få år jag hållit på ständigt blivit påmind och drabbad av HCM, så sent som för drygt en vecka sedan dog en till från min första kull, med största sannolikhet av HCM. Så jag har mina tydliga åsikter och kan i dagsläget inte tänka mig att para en bärare.

Det är dock viktigt för mig att påpeka att jag tycker så klart att det är upp till var och en om man vill para på en bärare. Det jag vill med mitt "brev" är att du ska få dig en tankeställare och fundera på vad det innebär att para en bärare med allt vad som kan hända. Jag vet ju att åsikterna är många och det är helt klart att vi inte kan ta alla N/HCM ur avel.

Vill även poängtera GLÖM INTE BORT SÄLLSKAPSKÖPAREN! Vad jag menar med det finns att läsa i "brevet".
Läs mitt brev här: http://www.nordiq.net/oledoledoff/HCM%20brev.htm

#24 Ditt brev berörde mig verkligen & gav mig en tankeställare! Usch, vilka tråkigheter du har fått uppleva!

#20 Man kan inte jämföra människor med katter. Genbasen är väl ändå större på människor.

Jag tyckte att det var en oerhört intressant föreläsning!  Speciellt tre saker fångade mitt intresse:

1) Att man på Winn Foundation har fastslagit att HCM ärvs dominant. 

2) Att det inte finns bärare - som nämnts ovan - , utan att N/HCM-katterna har sjukdomen, men i en mildare grad eftersom det bara sitter på det ena genbenet. 

3) Att Ragdolls inte har fler fall av HCM än andra raser, men av någon anledning reagerar mycket starkare på det; att sjukdomen bryter ut betydligt tidigare (vid 15 månader i genomsnitt mot runt 5 år) och har ett snabbare förlopp än vad som är vanligt på andra raser.

Lyckligtvis har jag inte HCM i mitt katteri just nu (förutom en av mina älskade huskatter), men det kan ju drabba vem som helst och då är det bra att ha fast information att luta sig emot!

Jag håller på med en sammanställning från seminariet och det tillsammans med Susans summeringar kommer i RagTimes nästa nummer. Kommer även att bidra med lite RAG statistik v g de katter som testats inom ramen för hälsoprogrammet.

Vill passa på att uppmana alla att verkligen skicka in sina resultat både DNA, ultraljud, ev obduktionsresultat osv. Det är angeläget för att man ska kunna svara på just sådana här frågor om hur många som blir sjuka, hur många har dött osv osv.

Ville bara klargöra några saker som diskuterats ovan.

Att HCM är dominant har varit känt länge. Från hälsoprogrammet är det även den information vi har gett.

Den felaktiga gen (mutation) som isolerats gör att det protein som ska tillverka hjärtmuskulatur agerar felaktigt och skapar onormal muskelvävnad. Om katten har en felaktig gen (neg/HCM) så kan man mycket förenklat säga att hälften av muskelstrukturen blir rätt och hälften fel. Om katten är homozygot positiv (HCM/HCM) så skapas INGEN frisk muskelvävnad.

I båda fallen skapas dock felaktig muskelvävnad som på kortare eller längre sikt kommer att påverka hjärtmuskelns funktion.

Man pratar sedan om ofullständig penetrans (inte alla katter drabbas av sjukdom) och variabel expressivitet (olika katter drabbas olika mycket).

Just nu vet man inte varför vissa katter drabbas tidigare, blir sjukare eller dör i ung ålder och andra lever tills de blir 8-10 år utan några symptom. Det verkar som om hanar drabbas tidigare och värre, vilket är vanligt även hos människa. Eventuellt kan polygenetiska anlag påverka mutationen till att bli värre eller mindre allvarlig men det vet man inte idag (polygenetiska anlag är anlag som förstärker eller försvagar ett anlag; tänk blå färg som kan vara starkare eller svagare trots att grundanlaget är detsamma. En katt med stark blå färg har många polygener som förstärker anlaget)

Om man har en katt som är neg/HCM (heterozygot) som menar Susan Little (och jag håller med) att man kan använda en sådan katt i avel om den har viktiga och bra egenskaper som man vill bevara i sitt avelsarbete MEN man använder bara katten en gång och väljer sedan ut en negativ avkomma och ERSÄTTER den heterozygota katten. Då har man på en generation blivit av med mutationen i sitt avelsarbete, men har bevarat den positiva genetiska del man ville ha.

Hon sa inte att alla heterozygota katter kommer att dö pga HCM, men alla RISKERAR att dö för tidigt i HCM, eller bli sjuka vid någon tidpunkt i livet, samt kan nedärva anlaget till sina avkommor.

Om man väljer att avla på en heterozygot katt så måste man har gjort klart för sig själv HUR man tänker agera när det gäller avkommorna och ev. köpare eller avel.
Hur man ska förhålla sig till sällskapsköpare osv.
Men som Heros sa här ovan, det finns inga garantier att alla katter vi säljer lever ett långt liv utan sjukdom lika lite nu som innan vi hade ett genetiskt test, men det blir ju svårare att hantera när vi har VETSKAPEN om kattungarnas status.

Susan sa också att varje uppfödare har olika förutsättningar i sitt avelsarbete och måste fatta sina egna beslut. Hon jämförde några uppfödare med 10 katter var som testar sina katter och får resultaten 2 positiva och 8 friska jämfört med 8 positiva och 2 friska. Dessa har två helt olika scenarior och kommer fömodligen att fatta helt olika beslut. Den första kanske kastrerar de två positiva och avlar vidare på de 8 friska medan den andra kanske måste avla på positiva i en generation för att kunna ersätta dem med negativa avelskatter.

Det är otroligt viktigt att vi diskuterar de här frågorna och det är oerhört tragiskt att våra vackra katter dör, men det är trots allt en mycket stor majoritet som är helt friska.

Återkommer med lite statistik som sagt men vill återigen uppmana alla att bidra med sina katters testresultat och information om katter blir sjuka eller avlider. Det är viktigt för att forskningen ska komma framåt och vi ska få svar på våra frågor.

Rufflan

Tack för den klargörande infon Ingrid!

Jättetack från mig också

Förklarat på ett mycket bra sätt.

Väldigt bra skrivet. Jag ser fram emot nästa nummer av RagTimes!

Tusen tack för informationen Ingrid. Skall genast skicka in de resultat som ligger i pärmen.

Skall även "Svabba" min HCM sjuka hona, som är kastrerad efter u-ljud på hjärtat ej u.a =HCM. Som "tur" hann hon inte ge någon kull. Skittråkigt på en snygg padda men ändå himla tur och ändå glad att detta uppmärksammdes i tid.

Damen i fråga är drygt 2 år och mår prima. Sannorligt är hon HCM/HCM. Men bra att få klarhet och att få in mer stastik så skall jag göra detta.

/Yvonne

Mycket intressant Ingrid! Ser fram emot att få läsa RagTimes sedan

Har följt den här tråden med stort intresse, som ägare av 2 sällskapskatter blir jag rejält orolig får jag erkänna.

Borde man kolla sina katter för att veta om de är HCM bärare eller vill man helt enkelt inte veta  ?

#34

Jag förstår att du och säkert andra sällskapsköpare blir orolig

i och med denna hysteri. Ledsen för det.

Det är ju inte meningen att man ska skrämma upp nån med detta.Men det är bra att vi är öppna och diskuterar med varann om hur vi ska gå tillväga i fortsättningen,

Vi är många som har n/hcm katter hemma och det är klart att detta skapar mkt funderingar.

Men jag vill då ha svart på vitt om det är så att vi får vänta oss att alla eller de flesta n/hcm ragdolls blir sjuka såsmåningom.Jag vill verkligen inte få in i mitt tjocka huvud att det kommer att bli så.Men tankeställare har man fått.

Och det finns så mkt annat som katten kan drabbas av.Man får inte bli helt fixerad vid just detta.

Du behöver inte testa för den genen "zabelle".Om du är nyfiken kan du ju höra med uppfödarna om hcm finns i linjerna på dina katter.Men det kan ju kanske vara bra att hjärtscanna katterna för o se om allt är normalt om du vill det.Jag vet inte hur vanligt det är att sällskapsköpare låter scanna katterna.Men varför inte?

Ja du #34 inte lätt att säga, det är nog delande åsikter om det där. Som du ser så är det rätt nyligen men börjat att DNA testa  i allt högre grad, men u-ljud på hjärta och njurar tror jag de flesta uppfödare har gjort en längre tid.

Hade jag varit som du hade jag låtit bli att testa (obs dockBARA om de skall vara till sällskap)

Det är ju ändå MYCKET liten risk att dina katter skulle vara drabbade och om så skulle vara fallet så kan de bli de sjuka och då får du ju veta. Inget att oroa sig för så länge katterna mår bra.

Vi kan ju inte leta "fel" på sällskapskatter innan dom skulle vara sjuka är min åsikt.

Njut av de dina. Skulle jag som sällskapsköpare köpa katt  i dagsläget  skulle jag kolla upp saken innan.

Därav inga garantier att katten inte kan bli sjuk, det finns ju förstås andra sjukdomar med (precis som hos oss människor) men man har gjort det man kan.

Det var min åsikt, det finns säkert jättemånga.

Kram och ha det så mysigt med dina missar!!

/Yvonne

# 34 jag har en maine coon till sällskap och jag har valt att inte scanna henne för HCM och höftproblem just för att jag vill inte veta förrens jag måste veta.

Jag är rädd att om det är något fel kommer det att ta över glädjen över att hon är hon, att jag kommer leta fel på henne och hela tiden tro att hon ska dö.

Den dag hon verkar ha ont i  sina höfter eller verkar påverkad kommer jag att scanna henne. Inte förr.

Det är skillnad tycker jag om man ska ha katten i avel.

#35 Även om jag blev orolig så tycker jag det är jättebra att de här frågorna diskuteras och att alla uppfödare förebygger så gott det går. Man kan ju alltid lära sig mer genom att utbyta erfarenheter och så småningom även ta del av statistik.

Vi som har katterna endast som sällskap för ju inte några gener vidare utan har ju oftast våra katter kastrerade. Men vi lär oss ju också av det här, vad vi behöver kolla upp innan vi köper en kattunge.

#36, 37 Tror att jag också oroat mig och börjat leta fel som inte finns. Har bestämt mig för att inte scanna, för jag vill inte veta…

Jag hoppas på att mina goa "pälsklingar" håller sig friska så jag kan få skämma bort dem i många år framåt!

Zabelle.. Jag tycker heller inte att du ska behöva testa dina katter som ju är kastrerade och bara till sällskap.

varför ska man oroa sig i onödan…? Om nån av dom nu skulle vara n/hcm tex, så kan det ju ändå hända att katten lever ett prima liv under många år.. och då har du gått och oroat dig i alla år i onödan.

Njut av dian katter så länge dom är friska och glada.

jag skulle inte själv vilja veta idag, om jag kanske skulle få cancer eller nåt om fem år.. Då skulle jag ju ha en massa bekymmer i flera år i onödan.

Det finns ett talesätt som säger att det vi inte vet har vi inte ont av och ibland stämmer det ju faktiskt.

varför inte leva livet medans man kan. Vi kan ju aldrig garantera oss mot vad livet utsätter oss för,

Nu handlade detta såklart om katter till sällskap. Annars tycker jag såklart att alla uppfödare ska testa sina katter… både DNA och ultraljud, men att behöva göra det med en sällskapskatt verkar ju lite hysteriskt.
Vi har nog med bekymmer för var dag, så vi behöver inte ta mer än en dag i taget… morgondagen är förbi…. framtiden har vi inte sett, men idag är Det dagen IDAG, så njut av den!!

Och Ingrid, Tack för kanonbra information…

Jag skulle hcm-testa min sällskapskatt. Skulle det visa sig att den var hcm/n eller hcm/hcm skulle jag skanna den med jämna mellanrum. Detta är inte hysteriskt, enligt mig, utan ansvarsfullt.  

På så sätt kan jag tidigt upptäcka en förändring och handla efter det. Om nödvändigt skulle jag kunna ge blodförtunnade medicin för att minimera risken att katten dör en plågsam död av blodproppar som jag förstår ger ett fruktansvärt hemskt dödsförlopp.

Jag själv som människa kommer också att gå på återkommande  mammografiundersökningar (sk. screening) då jag bjuds in och lika så göra det livmodercell-prov som vi kvinnor efter en viss ålder bjuds in att göra. Inte vänta tills jag känner en knöl i bröstet. Inte för att vara hysterisk utan för att i tid hinna se en förändring…OM den uppstår.

Dessa test skulle jag göra för att de finns tillgängliga för mig som människa, sen att jag kan dö av nått annat kan jag ju inte testa eller påverka.

…men det är jag det!

Jag kan inte säga säkert att HCM-resultatet inte skulle påverka hur jag behandlar katten, men jag kan säga att om så blev fallet så inte åt det negativa hållet genom att söka fel. Jag kanske skulle skämma bort den ännu lite ytterligare.

Tack också för informationen Ingrid!

Har själv haft en katt med HCM som dog av en propp när han var 8,5 år gammal. Och han gick på medicin bla blod förtunnande, men de får propp till slut iallfall. Vill bara upplysa alla om att man läser de biverkningar som dessa hjärt mediciner ger, och efter min HCM sjuka katt och mycket info från andra drabbade så kommer jag aldrig ge medicin till en HCM sjuk katt.
Utan den katten kommer att få leva ett gott liv utan medicin tills den dagen kommer då hjärtat ej vill vara med längre.

# 41 visste inte att det var sådana biverkningar.

Man kan ju i alla fall vara mera förberedd genom att testa och sen skanna dem och kanske få veta hur långt gånget sjukdomsförloppet är eller?

# 42 det är ju helt upp till dig.

Ända gången jag skulle kunna tänka mig scanna en sällskapskatt är om övriga i kullen fått diagnos och man vill se om alla är drabbade eller ej.

Jag lever så gärna i ovisshet när det gäller kastraterna.

# 43 ja det är ju det…och jag vill hellre veta.  

# 34 Det är nog klokast att gå till sig själv och känna vad som känns bäst i magen. Det valet blir ändå det rätta för dig. Lycka till med dina sällskapskatter . Du får mycket glädje av dem…njut!

Vi har ju som många vet en huskatt med långt gången HCM enligt scanning.Han är omkring fem år idag och sjukdomen upptäcktes för 3 år sedan av en slump. Eftersom det redan var så långt gånget fick vi relativt starka medeciner till honom - inklusive blodförtunnande - men efter att ha läst om biverkningarna och hur stor chans det var att det skulle uppstå biverkningar lät jag medecinen ligga.

Moses lever alltså fortfarande 3 år efter diagnosen ett mycket lyckligt kattliv, och ser helt frisk och välmående ut och är fortfarande en mycket social katt. Enda gångerna man märker att allt inte är som det borde är när han utstätts för stress, då säger hjärtat ifrån. Därför åker vi ingestans med honom då bilåkning är bland det jobbigaste han vet, utan veterinären kommer hem till oss och vaccinerar och liknande.

Man kan alltså ha sjukdomen fullt utvecklad och ändå inte må dåligt av den! Jag vill absolut inte förminska riskerna, men man behöver inte bli hysteriskt rädd för den.

#45 och #41. Vilka mediciner menar ni?

Jag hade en perser med HCM. Han absolut ville inte ta sin medicin. Och levde bara några månader efter diagnosen.

Jag har en kastrerad hona som är HCM DNA n/n, men som nu misstänks ha hjärtfel.

Hon scannades vid 5 mån ålder och hjärtväggarna ansågs då vara förtjockade och hon klassades som gränsfall till hjärtfel.

Ett år senare scannades hon u.a.

Nu har det gått lite mera än ett år till, och min lokala veterinär misstänker hjärtfel. På röntgenbilden ser det ut som om hjärtat skulle vara kraftigt förstorat. Enda sättet är att ställa en säker diagnos är att ultra henne, och för att få det gjort måste jag åka över 30 mil med henne.

Problemet är att hon avskyr att åka bil. Nu har jag jättesvårt att bestämma om jag ska utsätta henne för den stressen. Jag avskyr att behöva ta såna beslut. Det vore inget problem för mej att köra annars, jag har varit dit många gånger förr, men det har då varit katter som inte tar lika stor stress av bilåkandet.

Är det någon som har erfarenhet av BNP screening och som följt upp med ultra? Har resultaten varit desamma med bägge?