Jag tycker att det är ägarnas ansvar att inte ställa ut katter med dåligt temperament. Katten ska ju tycka att det är ok att vara på utställning och inte vara flyförbannad eller skräckslagen konstant. Visst kan ju hormoner spöka på en annars supergo katt och det kan man ju inte riktigt rå för om det händer plötsligt.. och visst vet man inte riktigt hur katten reagerar om den för första gången ska ställas ut. Men till min poäng, man bör inte ställa ut katter som temperament mässigt inte ha något att göra på en utställning.

Annars håller jag med dig ang. att alla uppfödare bör ha temperament och hälsa som högsta prioritering.

Kanske beror detta på en hype av Ragdolls just nu. Det är många som äger en och vill gärna ställa ut fast de inte äger en utställningskatt…

#2
Eller kanske inte tom avla på dessa katter. Nånstans måste ju detta komma ifrån. Blir väl tyvärr lätt så när en ras blir populär då avlas det nog på katter som inte borde gå i avel.

Hörde också nåt häromveckan. Det var en person som har kattpensionat och hon var inte förtjust i att få Ragdolls som inhysingar för att hon hade dålig erfarenhet, tyckte att en del av dessa inte var så trevliga alla gånger

#3 Ja, säkert. Det blir nog inte så stor koll om man bara desperat vill avla (och tjäna pengar…) just nu när de är poppis. Jag tycker att man verkligen ska älska sina katter och ha tid för dem. Det har man nog inte om man bara ser dem som avelsmaskiner.

#3 Det är så tråkigt att vissa folk har de uppfattningarna och erfarenheterna av ragdolls, dom ska ju verkligen inte ha det temperamentet. Jag skulle allvarligt bli helt chockerad om mina ragdolls skulle visa aggressivitet, jag skulle fara till veterinären med dem på en gång, för då är nånting på tok.

Håller fullständigt med er om att man inte bör avla på katter med tvivelaktigt temperament.

Dock bör ju tilläggas att de flesta kan vara särskilt känsliga precis i början av puberteten. De har då en massa nya hormoner i omlopp i kroppen och känner inte igen sig själva. De är ju också under den tiden plötsligt känsligare för lukter och stress. Och det kan då bli att de känner sig väldigt osäkra när de kommer till en utställning.

Detta bör man ju ha i åtanke då och som uppfödare/kattutställare kanske man då bör överväga att inte ställa katten på ett tag. Men det här behöver ju inte bero på dåligt temperament utan helt enkelt hormoner.

Ni minns väl själva hur ni var i förpuberteten.. Oj, vad labil man var och smällde i dörrar och var uppkäftig, och oense med hela världen.

Så att en katt är lite tjurig tycker inte jag BEHÖVER vara liktydigt med "bad temper", men självklart ska en katt palla en utställning för att användas i avel. Men kanske inte just i DEN åldern.. Det finns undantag.

# 6 Bra skrivet! Kunde inte ha skrivit det bättre själv . Håller med Unni på samtliga punkter!

#6 Jag håller också med Unni!

Varför ska en katt klara en utställning, dvs ska ställas ut, för att kunna användas i avel??

Så alla de katter som är feltecknade och inte har på utställning att göra de kan inte användas i avel för de är inte "testade" i den stressiga miljön.

För mig låter det lite galet! Helt plötsligt minskar ju avelsbasen betydligt

Nej så tycker jag inte att det är #9 utan en katt som är felteckand kan tillföra mycket i vår avel men det är viktigt att katten förstås har gott temperament men behöver ju inte just älska utställningsmiljön för det och FÖRSTÅS typmässigt enl. god standard.

Detta skulle jag ta hjälp av erfaren kunnig ragdolluppfödare eller få ett domarutlåtande på annat sätt om möjligt.

Har själv en sådan katt i min avel som planerat köppts in från en seriös kunning uppfödare, en katt som klart klarar typen för ragdoll.

Gott temperament, funkar även på utställning med tyvärr lite feltacknad.

Så tycker jag.

Egentligen tycker jag att även en feltecknad ragdoll, borde ställas, just för att försäkra sig om att den typmässigt håller måttet.

Speciellt om man är helt ny och har tänkt ta en kull tex.

Som erfaren uppfödare kan man såklart kanske bedöma det själv, men det finns ju MASSOR av uppfödare nu, som kanske egentligen inte har jättekoll på standarden.

Så det borde finnas ett avelsgodkännande på varje katt i avel egentligen.. även dom med felteckningar…

Håller klart med dig #11!!!

Vårhälsning Yvonne

Hej!

Vill bara kommentera detta med aggressivitet/rädsla på utställning. Min Sibylla (IC Gårdö´s Åse) har alltid älskat utställningar, gillat visa upp sig, showat på domarbordet. Det enda som varit synd är att hon aldrig kommit i panel. Det har dessvärre många andra katter  gjort som inte gillat det hela utan fräst och morrat i panel.

Dock, i Örebro 31/1, hände det sig att Sibylla fräste till på domarbordet och slog till med tassen. Jag drog henne givetvis på en gång. Fundersam över vad som förevarit, katterna bars ju av assistenter, om något hänt osv. Vet inte. Hade också släppt p-piller några veckor innan, hormoner i omlopp? Vem vet. Hur som helst tog jag med Sibylla till Nyköping, glad i hågen, vill ju gärna visa upp min sköldpadda. Hon var hur go som helst, ja var som vanligt när vi är på utställning. Jag bar fram henne till domarburen, inget ovanligt. Men på domarbordet, det var Maud Olsen som dömde, blev hon fnoskig. Lade öronen bakåt, fräste, morrade, skitsur med andra ord. Hon blev med all rätt diskad.

Jag har haft kontakt med Susanne Hellman, kattpsykolog, och pratat länge. Fått goda råd och dessa stämde med hur jag själv tänkt gjort. Vill ju gärna ta med Sibylla igen, då hon är min enda ragdoll som håller för utställning.

Jag har nu tänkt ta en kull på Sibylla och sedan ta med henne till KM i höst, ta med henne i transportburen och "träna" henne, se om det går. Vill hon fortfarande inte så får hon ingå i truppen hemma och bara ha det bra.

Så vad jag vill säga är, Sibylla har ett bra temperament, är en fullfjädrad ragdoll, helt underbar…men något hände i Örebro.

Utställningssituationen och bedömningssituationen vid domarbordet med allt spritande av händer och många människor och andra katter är en onaturlig situation för en katt.

Har också funderat mycket på detta, då min första hona Fancy smällde på utställning. Hon var på väg ur sitt första löp och jag var såå nervös. Handsvett och armsvett o gud vet allt. Hon kände att något inte stod rätt till. Så här i efterhand kan jag se att hon är lite av en ensamkatt som inte trivs tillsammans med andra katter och har därför flyttat till svärmor. Hon mådde väldigt dåligt när vi senare ficjk hem Hilde, trots att Hilde är det mest väna väsen som finns. Tror därför att Fancy fick mer eller mindre panik av alla dofter från katterna i hallen. Temperamentet har jag svårt att se att det är något fel på då hon är mycket lätthanterad vid medicinering, duschning, veterinär…you name it.
En katt som gömmer sig när det kommer gäster och funkar på utställning eller en katt som vill vara i centrum när vi får gäster men inte funkar på utställning…vilken har det bästa temperamentet?
Jag tror att man måste gå lite på sin egen instinkt, ja, man vill ju ändå sälja en kattunge som man är stolt över.
Synpunkter?

Jo hormoner och mkt mer spelar roll.

Och jag anser att även feltecknade ska visas på utställningar.

Det är ju helhet och typ som ska bestämma.

Själv absade jag en katt till Nyköping, en kastrathane som hatar mig,,,,,,. Varit och ryckt tovor mm. så fort han hör min röst börjar han morra.

Vet koll gick med fräs men inga elaka tassar.

Tyvärr så var inte ägarna med och jag ville inte utsätta varken domare eller assistenter för hans dåliga humör.

Med facit i handen skulle jag aldrig tagit med honom utan hans ägare.

Jo det där med handsvett osv känner jag igen,,,, är så nervös så jag skakar och av den anledningen så föredrar jag assistenburna utställningar.

Fått rådet att inte visa mina katter själv för dom visar sig bättre utan mig…….

Ja utställningsmiljön är vidrig för en katt med alla konstiga dofter mm men min poäng är att jag tycker att en ragdoll ska finna sig utan aggresiva tendenser.

Tyvärr så verkar det som Ragdolls börjar få dåligt rykte pga temperamen och det måste vara bättre att alla hjälps åt att motverka det.