Tråkigt….jag håller tummarna för att allt går bra.

Läste på nåns sida att h*n tänker bara ta en kull per år för att honan ska få vara katt emellan kullarna. Efter det har jag tänkt "att bara vara katt för en fertil hona är väl ändå att ha ungar". Så länge honan är tillbaka i kondition så anser jag att det är ok att para igen. Man får ta tre kullar på två år enligt Sverak och det tycker jag låter rimligt.

Stort Lycka till Unni!

Förstår att det känns trist.

För det första så vill vi ju inte para våra honor i en för tidig ålder, tror inte helt på att om de löper så är de mogna för bebisar.

Min hona som haft livmoderinflammation, började löpa vid 6 månaders ålder, fick sin livmoderinflammation vid 7 månader. Hon är ultraljudad fyra gånger, jag fick penicillin till henne, och vi fick vid två tillfällen åka och ge henne medel för att livmodern skulle dra ihop sig och stöta ut. Det rann ur henne också. Sen fick jag kämpa för att få penicillin till henne när hon parades efter löpet. Se till att du får det.

Hon har efter detta haft två, väntar sin tredje kull. Och besvären har aldrig återkommit.

Sunt förnuft, para vid en bra ålder, se på honan hur nergången hon är mellan kullarna. Massor med saker som man måste se till.Klart man inte kan ta 3 eller 4 täta kullar utan att se till hur honan mår.Men mår hon bra så är det ju upp till var och en.

Förstår att du är ledsen det var jag också, men det fixar sig säkert.

Ha en riktigt bra Påsk.

#2

nej jag menade naturligtvis inte att man ska para en kattunge, men Vilda är ju snart 10 månader så det hade ju inte varit någon katastrof..

men jag ville ju ha henne klar du vet mad alla testar och sånt… ultraljud och sånt..

Vi hade sån tur nu så vet. trodde inte att vi skulle behöva nåt livmodersammandragande eftersom inflammationen inte hunnit så långt.

Vad menade du med att få pencillin sen när hon parades?? Gav du henne det i samband med löpet då eller??

Jättetack för tips och delade erfarenheter..

Du ger mig hopp IngMarie

Å så forferdelig trist , men det går helt sikker fint med Vilda.

Hun har fått rett behandling og i rett tid .

Min kjære Betina fikk også livmor betenelse i desember , hun fikk også rettmedisin og behandling og i går 08.04.09 kom 5 skjønne kattunger til verden.J

Jeg fikk besked om å parre henne på første løpetid og det ble full klaff …. en solskinns historie ,jeg håper bare att hun ikke blir mere plaget av livmorbetenelse. Jeg ga henne ikke noen form for pencillin da jeg ikke synes at vi skal overmedisinere , men det er nå opp til hverenkelt hva man vil gjøre ,  min vet ville heller ikke gi henne noe ekstra siden hun var fullstendig frisk.

Merethe

Jag tycker heller inte man ska övermedicinera.

Men jag hade fått det rådet från andra, och det kändes tryggt för mig just i den situationen. Jag var så himla rädd att det skulle komma tillbaka.

Jag gav henne från första löpdagen, 20 dagar framåt. Alltså vid första parningen efter, därefter har jag inte givit henne ngt.

Ooh så tråkigt med Vilda! Hoppas allt reder upp sig. Min lilla Frosty Louise hade ju livmoderinflammation vid 5 månader och medicinerades. Först fick hon Synulox, som Vilda fått, men jag tyckte inte det verkade hjälpa… Så Leif, vetten, undersökte och förskrev Baytril istället. Louise fick dubbel dos Baytril, 20 dagar, och är nu frisk. Louise är, som du vet eftersom du är hennes uppfödare, 8 månader nu den 18 april. TACK för Frosty Louise, Unni, förresten, har väl bara sagt det ett 10-tal gånger tidigare.

Vill bara tipsa, om Synulox inte verkar ta bort inflammationen ordentligt, fråga om Baytril.

För min del är det ingen stor katastrof om jag måste kastrera Louise och hon inte blir den avelshona som jag tänkt. Då får hon vara kvar som en av våra högt älskade kastrater. Jag kommer förmodligen att ha en kastratuppfödning inom en mycket snar framtid. Men det är inte det sämsta.

Frosty Louise´s matte, Lena J

Vad tråkigt att höra att ni (era katter) fått livmoderinflammation

Men det låter bra att de kan bli återställd med antibiotika, och därefter få kullar 

Jag tycker att det är skulle vara intressant att veta om ni har gett p-piller till era honor? Eller har de fått livmoderinflammationen fastän de inte fått p-piller?

Mina honor har (peppar peppar) inte haft livmoderinflammation, de går på p-piller…2 st är 11 månader, en är 2 1/2 år…men jag blir lite förskräckt, när det verkar ganska vanligt att de får livmoderinfl….OCH att det verkar bero på just p-piller…

Nej för mig har det berott på tomma kraftiga löp… eller det vet man ju inte men… inga piller i allafall…

Vad tråkigt Unni, hoppas det löser sig..

min erfarenhet:
jag har aldrig haft en katt som haft livmoderinflammation, vare sig RAG el MCO.

Jag ger aldrig p-piller utom om de skulle löpa väldigt kraftigt- då ger jag dem piller 2 dgr isträck, inget mer..då brukar de lugna ner sig..en katt som löper väldigt kraftigt är ju otroligt stressad..

men jag gör ju som du funderade på Unni…jag tar 3 täta kullar, sen är det kastrering…(om katten är frisk och inte nedgången såklart.)

Ja, Unni, vi har ju haft den här diskussionen ibland när vi hör en del säga att man bara ska ta en kull om året annars får katten inte vara katt.
Ibland har jag kännt, gör jag fel som parar min tjocka goa välmående hona igen, så tätt??
Men jag förstår faktiskt inte vad man bygger det på att man bara ska para en gång om året? Någon som vet, varför det skulle vara kattens bästa man då tänker på?

En katt i frihet parar sig ofta. Tydligen är det inte meningen eller bra för honan att löpa för ofta utan att para sig. P-piller är inte bra.

Då tycker jag det är bättre att honan får 3 kullar på två år som Sverak tillåter.

Nu menar jag naturligtvis om honan är i bra kondition. Men mina honor jag har har aldrig gått ner sig och nu har Skrållan precis fått sin tredje kull på ganska kort tid. Hon verkar inte ett dugg plågad ut på något vis av det…Hon mår jättebra är tjock o go precis som vanligt. Väldigt harmonisk.

Men sen är det klart att får katten livmoderinflammation redan vid 5-6 månader så är det ju svårt… jag menar naturligtvis inte att man ska para dom redan som så små, men är de uppåt 10 månader så tror jag inte det är någon fara, eller?

Nu har jag själv inte parat någon så tidigt, men har heller inte haft någon som vrål löper vid så tidig ålder. Håller tummarna nu för Unnis Vilda att allt går bra!

AC

Hur brukar ni gå tillväga för att inte en honkatt blir dräktig för tidigt om man har en fertil hane hemma? Man får ju inte ge en honkatt p-piller innan första löpet, och då finns risken att hon redan har parat sig.

#11     Stänga in honan eller hanen i eget rum så fort man misstänker att löpet är på gång.Måste ju vara enda sättet.Om man behöver låta dom vara ihop kortare stunder för sällskapets skull så sätter man byxor på hanen då, så han inte kan para.

Vad tråkigt med pyo, får hoppas att det hjälper med medicinen.

#10   Jag är nog en av dem då som inte tycker att man ska ta för täta kullar på sin hona (förstår självklart att det kan finnas undantag - tex livmoderinflammationer eller extremt täta ioch kraftiga löp). Därmed inte sagt att man måste vänta ett helt år men det är ett riktmärke för mig… Jag parade min Xita i augusti… bebbarna kom oktober och flyttade inte förrän januari. Då känner jag att det kan vara skönt för henne att vänta några månader innan hon ska bli mamma igen. Sedan om jag förmänskligar hela saken så må det vara så *ler* men det är så jag känner.

Jag lägger ingen kritik på någon alls - alla känner sin egen hona bäst och har sina egna värderingar - men det är så jag känner iallafall. Nu löper min hona med rätt stora mellanrum och inte så speciellt kraftiga löp, vilket är väldigt skönt både för mig och henne, så det underlättar ju saken också.

#1 det kan nog vara min hemsida du läste det på, så nu har du min förklaring på hur jag tänker :)

Alla gör vi olika och självklart gör vi det vi anser bäst för våra älskade honor - det här är min åsikt och det känns bra för mig. :)

Unni - hoppas verkligen allt går bra med Vilda!!! Förstår att det känns superjobbigt!! Vi håller alla tummar och tassar vi kan!!! *kramar*

Hej Carro!

Såg nu att du också har skrivit det på din hemsida men det var faktiskt inte där jag läste det utan ¨på en maine coon hemsida. Det är fler som resonerar som du och det är ju bra! GLAD PÅSK!!

hej Unni

kedeligt at høre om din Vilda - men kender op til flere hunkatte, hvor de første fik livmoderbetændelse tidligt og alligevel senere fik flere fine store kuld. Synes Diadems har en god beretning om det også.

Jeg har haft fire hunkatte der alle var beslægtede og løb meget tidligt og meget kraftigt. Jeg giver ikke p-piller fordi de giver katten kræft. De tre af dem har jeg valgt at parre tidligt, og få mellem et og tre tætte kuld afhængig af deres helbred, og så steriliserer jeg dem. Jeg har aldrig været i tvivl om hvorvidt det er rigtigt, det kan jeg se på kattens trivsel. Hvis en kat løber kraftigt og tidligt er det ok at parre hende fra ti måneder, såfremt hun fysisk er ok til det. jeg har heller ikke været ude for at de psykisk ikke var modne til dette, de har alle være fantastiske mødre. Jeg valgte så ikke at parre den fjerde, fordi hun er fra en parring hvor far var hcm/hcm, og hun skal nok steriliseres nu uden kuld, da hun bliver mere og mere utilfreds med tilværelsen, og det er jo fordi vi ikke følger hendes natur.

Nu har jeg så et barnebarn fra samme linje som de fire hunkatte fra før, og hun løb først som ni måneder, og en anden ungkat fra helt andre linjer, som løber helt vildt og har gjort det siden hun var fem måneder. Hende steriliserer jeg også lige om lidt.

Jeg har faktisk kun haft tre hunkatte som kun løber engang imellem og ikke særligt voldsomt, resten - både de beslægtede og ikke beslægtede - har løbet og løber tidligt og voldsomt. Jeg har haft en hunkat med livmoderbetændelse, og en med fibromer, begge hunkatte var katte der havde løbet tidligt.

Men jeg tænker at Vilda selvfølgelig klarer det og får sine kuld som hun skal i fremtiden.

God påske til Jer

marianne www.kittyrags.com

#Carro… mina ord var absolut inte riktat år ditt håll.. bara så du vet…

 Det var bara allmänt prat liksom… Så hoppas du inte atr illa upp..

#17 absolut inte! *kram* klart jag inte tar illa upp!

Jag förstår att ni tänker som ni gör då sånt här inträffar, som sagt jag har haft en väldig tur och sluppit såna tråkigheter!! Jag hoppas verkligen Vilda kryar på sig och att allt går som ni vill!!!

KRAM!

Ville bara tala om att Vilda verkar helt återställd redan.. redan dagen efter hon fått dubbel pencillindos, så slutade det gegga, och nu verkar hon så glad och pigg och busig igen… På Fredag ringer veterinären igen och då har vi fått odlingssvar, men tydligen så funkar synuloxen "so far"

Men det blir väl ett ultraljud till sen också för att se att livmodern är helt tom och fin, och sen kommer jag para henne på första löpet.

Ska köpa "Pulsatilla" eller vad det nu hette i morgon…

Men just nu känner jag mig optimistisk.. tack alla ni som hejar på…

Glad Påsk i natten… KRAM

Skönt att det går åt rätt håll!

Skönt att det går åt rätt håll!

Hej Unni och ni andra,

Jag vill också dela med mig med min erfarenhet när det gäller Cinderella. Cinderella hade var i baken, ungefär som du beskriver med Vilda. Vi åkte såklart in akut direkt, en lördagkväll, och ultraljudade och tog odling. Det var ingen svår inflammation utan mera bara en infektion så vi åkte i rätt tid, som för dig och Vilda, om jag förstår saken rätt.

Cinderella fick penicillin och blev genast bättre, dock fick jag rådet att para henne direkt vid nästa löp!! Anledningen till att en dräktig livmoder är en frisk livmoder beror på att dräktigheten ökar blodgenomströmmingen och det i sin tur helar den efter en infektion. Jag gjorde som jag blev rekommenderad och Cinderella (drygt 1 år) födde tre friska kattungar. Sen gör hon ett uppehåll med löpningen, kanske för hon själv kände att hon behövde återhämta sig. Hon fick en kull med tre stycken året efter första kullen.

Sen fick Cinderella livmoderinflammation igen. Cinderella fick vänta över ett år efter sista kullen (för att jag hört att de bör vila) och när jag bestämmer att det är dags att para henne igen upptäcker jag en ny infektion. Hon hade några löp under året. I dag hade jag parat henne tidigare, särskilt efter första erfarenheten. Vid andra livmoderinflammation valde jag dock att kastrera henne.

Mina honor mår som gudinnor under dräktighet och digivning och några löper bara varje år och några löper oftare. Numera parar jag om dem då de hämtat sig och kastrerar dem tidigare istället. Hur vi än vrider på detta måste var och en följa det de tror på. Men personligen vet jag inte om jag tror att en hona mår bättre av att gå runt stressad och löpande och fundera på varför ingen kille finns tillgänglig. Nej låt de bli kastrater då får de "bara vara katt". Däremot tror jag man bör dra ut på den första parningen så långt man kan (ja inte hur länge som helst, men ni fattar) och att de inte bör paras förrän tidigast runt 10 mån.

Lycka till Unni och Vilda!

Kram!

#22 tack Kicki…

skönt att vi är flera med liknande erfarenheter.. Jo att låta naturen ha sin gång är nog det bästa.

Vilda är hur som helst jättepigg och glad nu igen och jag hoppas att infektionen aldrig mer kommer tillbaka…

                                                      KRAM

åh vad skööönt att  hon mår bättre!! :D
Kram på er