Hej hej

Vi har ju två barn,9 och 12 år som pysslar mycket med kattungarna och det är ju bra socialisering.Jag brukar oxå be bekanta hälsa på hos oss så ofta som möjligt så att dom vänjer sig vid att bli hanterade av andra än oss också.Jag brukar också släppa in en och annan hund som dom får sniffa på.Vi har allt som oftast TVn på och dammsuger ofta i deras närhet.Klipper klorna minst en gång innan flytt.Badar bara vid behov eller om nån köpare skulle be om det.Goar och leker mycket såklart!Ja,och vänjer dom vid lite olika maträtter,som kokt fisk,kokt kyckling,blötfoder i olika former och smaker,majsvälling osv.Gärna bilåkning också när och om man har möjlighet förutom då till veterinären.Ja,det var det i det stora hela..kanske glömde nåt..

Men tiden går ju tyvärr så fort så man hinner ju inte allt som man planerat kanske innan dom flyttar till nya hem.Men hittills har mina kattungeköpare varit alla nöjda och det glädjer mig då det är skönt att veta att jag  gjort rätt i det stora hela då.Men alltid kan man bli bättre med erfarenhet osv./Paulina

Mina barn och deras vänner har absolut varit allra bäst! Här har varit ett väldans spring ;-) och mina tjejer, 6½ och 10, har noga instruerat hur man tvättar händerna både med tvål och sedan tar lite sprit p åsom måste torka innan man får pilla på de små. Förra kullen blev supermysig och supersocial så jag vill ju gärna tro att det var rätt.

Jag badar av dem nån gång i veckan när jag tycker att de doftar lite för mycket kattsand *förstår inte varför det är så kul ett leka i kattlådan???*, jag har satt fönen p ådet lägsta så de har varit livrädda men jag har mest handukstorkat dem. Fel eller rätt, vet inte men jag har stora katter hemma som går att bada och stora katter som INTE går att bada… Klorna har jag inte vart på men däremot "krabbat" med deras tassar och killat melllan tårna. Fast jag klipper dem innan de flyttar och sist gjorde jag det ihop med kattungeköparna som var lite oroliga för det.

Jag tror också att daglig vardagsträning kommer man långt med… fast jag brukar klippa klorna på mina små ganska ofta så de inte ska kloa mamma runt tuttarna så mycket. Bada brukar de också få göra nån gång eller två, Åka bil tränar vi, eftersom vi ibland reser när vi har kattungar, så tar vi helt enkelt med både mamma och barn och de andra när vi tex åker till stugan i Norge eller ut med husvagnen. Eller till Värmland till släktingar.. om det är möjligt alltså.

jag har ju själv både barn och hund, så de brukar bli ganska orädda av sig. Dammsugaren är ju ett absolut måste varje dag i detta hus, så de brukar åka runt på munstycket en del av dom, men dom är ju individer också och en del är ju tuffare än andra.

Att kammas och klias på magen och pussas och gosas… mmmm, jag börjar längta när jag tänker på det. Om fem veckor får jag förhoppningsvis två kullar samtidigt…

Va kul att höra hur alla gör :)

Jag var ju lite nojjig över min första kull så jag gjorde nog som sagt, allt ja kunde komma på. Badade dom kanske 3-4 gånger innan flytt, fönade dom, klippte klorna regelbundet, borstade, borsta tänderna (superförsiktigt, mest för att dom ska bli vana att pillras i mun), gjorde "hälsocheckar" (kollade öron, ögon, mun, kropp, tass, rumpa osv..)

Jag har inga barn och inte heller några som jag kunde hyra in ;D så jag fick "leka barn" istället. Däremot fick dom träffa en bamsevovve som glaffsade glatt efter dom (en flatt), är väldigt imponerad över mina små kattungar *s*

Jag tror att det har varit till min fördel att jag har bott ganska litet, kattungarna var med på allt, damsugning, musik, glada högljudda gäster osv.

Nu får ni inte tro att jag har torterat mina små utan allt skedde självklart så lugnt och sansat som möjligt =)

Jag glömde nästan, självklart fick dom massvis med gooooos, tror nästan att några kattungar fick permanenta pusskador!! *s*

#3 Ååh va mysigt, lycka till med kullarna :)

#4  Men vad duktig du var med första kullen!! Att du badade och fönade flera ggr!!Och kom på att pilla i tänderna också!!Jisses! Men det var ju bra tips,tack.Jag ska nog försöka vara ännu mera engarerad den här gången med mina nya bebbar! Det ger ju så mycket för köparna också att man hanterat kattungen på en massa olika sätt och lugnt och försiktigt också såklart.Man vill ju inte stressa dom i onödan.Och visst är dom ju individer allihop.Någon kommer aldrig att gilla dammsugaren tex fast man vant dom vid den och badandet är ju oxå ett dilemma för vissa som aldrig kommer att gilla vatten. Men vi gör ju bara vårat bästa!

Jag måste bara berätta hur tokigt det kan bli om man inte socialiserar sina kattungar.

Jag köpte för många år sedan en liten Burma unge. Uppfödarna var sååå rädda om sina kattungar. De fick bara vara i ett rum för att inte skada sig eller råka slinka ut genom nån dörr. Paret hade inga barn och väldigt lite umgänge så det var säkert tvärtyst i kattrummet.

Min stackars lilla Burmaunge höll på att få en chock vid flytten. Vartenda ljud var ju nytt. När vi satte på kaffebryggaren höll den lille stackaren på att krypa ur skinnet för att inte tala om "helvetesmaskinen - dammsugaren" och TV:n var ännu värre. Vi fick ta semester i flera veckor för att försöka vänja honom vid varenda ljud som finns i ett normalt hem med barn.

Vi hade en vuxen katt hemma samtidigt och hon var till stor hjälp med att visa honom att det inte var farligt. Han vande sig ju så småningom och vi fick 16 år tillsammans med denna underbara lilla katt.

#6

EXAKT! Det är mycket viktigt att socialisera kattungar! Var för nåt år sen hemma hos en uppfödare som hade sin första kull och kattungarna var ca 6 veckor då.Alla var dörädda för mig och min väninna som var med.Och kattmamman var minst lika rädd för oss som hennes barn!!Dom bodde i sovrummet deras fortfarande med stängd dörr.Dom andra katterna i huset hade dom inte fått träffa.I huset fanns bara det här lite äldre paret och fruns mamma.Så dom var nog vana med tystnad dom katterna.Vet ej hur det gick för dom i sina nya hem sedan ,men kan tänka mig att köparna fick jobba för att få deras förtroende.

Och sedan har jag själv råkat få hem en otroligt skygg kisse som vi fick ha väldans tålamod med.Där var våran huskatt till mycket hjälp i början.Idag är han helt annorlunda mot oss men kommer aldrig fram när vi har främmande på besök.Han är livrädd för veterinärer och människor han aldrig träffat.Han var tänkt att ha som utställningskatt men efter 3 skrajsna försök så är han helt pensionerad nu och får stanna hemma.

#5 Haha tack ;D Jag tyckte att det var så otroligt roligt att hålla på med kattungarna så det var ett rent nöje. Fast självklart var vissa stunder inte lika uppskattade.

Alla är ju som du säger individer, även fast jag höll på med dem alla lika mycket så var det vissa som gärna sa ifrån mer. De har ju också olika personligheter, vissa mer framåt och galna än andra, men det är ju det som är så charmigt :)

Jo det är otroligt viktigt att kattungarna blir tidigt socialiserade och att de får känna sig trygga. Man bör ju inte dra igång en stor fest hemma första gången kattungarna ska träffa andra folk…men samtidigt inte överbeskydda dem.

#6 Min huskatts tjej fick jag då hon var 9 veckor, hon var dock väldigt framåt och kelig då hon kom, men inte alls trygg med ljud. Dammsugaren var det jobbigaste hon visste, tills min ragdolltös dök upp, hon var ju hur cool som helst med ljud och det smittade av sig