oj det var en intressant fråga… ska ni spännande att läsa svar på den här frågan…

jag kan inte ge nåt bra svar för jag har ingen erfarenhet men rent spontant tror jag inte det borde vara några problem… men som sagt… jag vet inte.. så jag ser fram emot svar..

Ja, Unni du vet ju mitt svar på detta. Min Skrållan fick sina förra bebisar två veckor tidigare än Pinglan. Pinglan knöt an till Skrållans bebisar i två veckor. Hon trodde att de var hennes och hon ÄLSKADE DOM. sen när hennes egna kom så ville hon inte ha dom, ville bara gå in till Skrållans och dia dom.  Tyckte väl hennes var små och ynkliga…medans Skrållans var fina tjocka och vackra..

Usch, det var jobbiga dagar att få Pingaln att förstå att de små var hennes. Att hon inte skulle springa till den andra dörren och gnälla..vilja in och amma Skrållans.

Jag försökte lägga dom ihop också, men de små kom till korta. De som var två veckor tog för sig för mycket.

Jag skulle inte låta dom gå ihop precis innan förlossning igen.

Men katter är olika…

AC

Ja, jag vet ju detta problem, men det är ju svårt att veta… och efetrsom det var pinglans första kull då också, så kanske hon hade varit lite förvirrad oavsett…

Men det är roligt att höra olika uppfattningar och erfarenheter.

Vore kul om nån som haft många kullar kunde vara med och debattera. Det kanske är skillnad om dom föds i det andra boet så att säga, så kanske båda mammorna hjälper till..

eller inte…

Mina funderingar går så här;

Jag tror inte det är bra för den honan som fortfarande inte fått sin kull.

Tänker så här, när bebisarna föds så säger vi att det är bra att de bebisar som kommit börjar tutta för att livmodern ska få ut de andra när den kontraheras.

Tänk då att det förmodligen inte är så bra att ungar ur den första kullen, diar på mamma nummer två som inte fått sina bebisar än.

Jag hade en hona som förlorade sina bebisar en gång, och hon hade legat hos kull nummer ett, och bebisarna hade börjat tutta på henne. De kom en vecka för tidigt.

Sen vet jag inte om det är hela sanningen, men jag skulle inte våga göra om det.

Sen när bebisarna blev lite äldre så hjälptes de åt.

Vi har haft många kullar samtidigt, men var mamma har ett eget  rum där hon är med sina små tills de är så pass stora att "komma ut" i hela huset, först då i kök och uterum då vi världens farligaste
trappa, här sammlas mammorna med sina små tillsammans och när jag känner att de kan börja träna trappor har de tillgång överallt

Mammorna hjälps åt med uppfostran och diandet, den ena tar vid så att en andra får vila lite och tvärt om

två kullar ihop kan jag tänka om en får många och den andra bara få kattungar (det har inte varit oss förunnat) att de kan "dela" på dem då och vara tillsammans

en kattunge som diar på en hona i sen dräktighet kan starta förlossninge tidigare, då suttandet stimulerar hormonerna i kroppen

Ja det är en av mina farhågor också, för det vet man ju själv vilka  j---a eftervärkar man fick varje gång man ammade sitt nyfödda barn.. men som det är nu så diar de ju inte Vilda.
Å andra sidan har ju jag varit gravid och ammat samtidigt flera, flera gånger…. men…

Jag fortsätter nog som jag gjort hittills med att ha Geisha och ungarna för sig själv, och att Vilda får komma in ibland och tvätta och toaletta bebisarna plus att hon pysslar om sin syster väldigt då.

Då är ju jag med och som det ser ut nu så har de inget större behov att att söka di hos sin moster…

Några fler som "tycker" nåt här…. Kul med alla åsikter…

När min dotter väntade sitt andra barn fick hon veta att hon inte fick amma Isabel, som var knappa året??

#7 va? Det var det dummaste jag hört!! Kan man visst det!! Jag ammade oavbrutet under de 3 år som jag fick mina tre första barn…+ 1½ år till efter den tredje… och det var bara hur positivt som helst… Nojjig barnmorska skulle jag vilja säga…

Att amma är ju det mest naturliga i världen. Hur tror ni alla i U-länderna gör… de ammar huller om buller.. så mysigt så….

Men om man har benägenhet för missfall tex, då kanske det är dumt att chansa för livmodern drar ju faktiskt ihop sig lite när man ammar…  Men att avråda någon från att amma för att man blir gravid, låter dumt…

Men Vilda får hur som helst vänta på sina egna bebisar…
Fär säkerhets skull…

Nej men det är nya rön efter forskning, inte på grund av barnmorska

förr gjorde man det ju alltid, nu rek det inte

#7-8  Jag ammade min dotter under de första två månaderna av min andra graviditet, hon var strax under året då. Hade faktiskt inte en tanke på att det inte skulle vara ok, det jag däremot tänkte på var att äta extra mycket och nyttigt så att näringen skulle räcka till oss alla tre ;-)

Googlade på amning och graviditet och av det mesta som går att läsa ska det gå utmärkt att amma fastän man är gravid, men i en artikel stod det så här:

Slutligen så kan man få livmodersammandragningar under amningen ofta börjar detta i vecka 20 eller senare. Anledningen är att livmodern då börjar bli så förberedd på förlossning att den är oxytocinkänslig och reagerar på det under amningen frisatta oxytocinet genom sammandragningar. Om dessa sammandragningar blir kännbara kan mamman vara tvungen att sluta amma eller i alla fall göra ett uppehåll, för att minska risken för att barnet föds för tidigt.

#9  Frågade förresten på MVC för att vara på säkra sidan och fick veta att jag absolut kunde fortsätta att amma om det kändes bra för mig, detta var bara förra året.

Hittade detta också på amningshjälpens hemsida:

En kvinna som haft upprepade missfall eller en kvinna som känner att livmodern drar ihop sig kraftigt under amningen får kanske sluta amma, men det brukar inte bli några större problem. Det finns inga belägg för att de som ammar under sina graviditeter får barn för tidigt eller att barnen väger för lite.

Om det nu är likadant för katter som för människor borde det alltså i de flesta fall vara helt ok att en dräktig hona ger di åt en annan honas ungar, men jag skulle ändå inte våga låta det ske eftersom jag inte kan veta om det sätter igång (kraftiga) sammandragningar hos den dräktiga honan.

Summan av kardemumman tycks i allafall vara att det är bäst att låta Vilda vänta tills hennes egna bebisar kommer,
hon kan ju inte tala om om hon får kraftiga värkar heller, eller hur det känns.

Så, så får det bli, om ingen kommer med några motbevis…

Sen kanske när hennes bebisar är födda och växt till sig lite så kan jag säkert lägga ihop dom, så dom kan hjälpas åt… när de är två och fyra veckor tex…

Tack för ert engagemang… Roligt med olika synvinklar och tankar kring detta…