jag blev jätteimponerad av detta när jag läste det Unni , så för mig var det precis tvärtom.

Jag har endast fått en kattunge genom dessa år, som hade navelbråck och jag hade önskat att jag visste att man kunde åtgärda det som du gjorde. Jag hade den gången inte någon möjlighet att få tag på någon veterinär, så det fick vänta tills dagen efter men då var det redan försent, den lilla hade dött.

Nästa gång detta händer , OM det händer- ringer jag dig Unni så får du guida mig:)

Tack Ulla.

Vad skönt att några kan se det från det hållet också…
Jättetack. Det värmde.

Det är så jobbigt när man tänker rätt, men det blir så fel.

Nu blev jag lite gladare…

Jag tyckte också det var helt fantastiskt driftigt, har ingen aning hur jag själv skulle reagerat eller gjort eftersom inte jag har haft någon kattunge med navelbråck.

Bra gjort Unni

/Kicki

Hva er sutur?

Jeg tror alle vet at du kun vil at kattenes beste, Unni

Noen ganger blir saker og ting fel skrivit, men sånn er det.

Inte la skvalder gå inn på deg, det blir man bare nedtrykt av!

Kram

Tack, jag som trodde att ALLA hade dömt ut mig nu…

Tack, tack

#5 nejdå ;)

 nu känner jag mig lite glad igen…

#4 Sutur er når man syr i et dyr eller en menneske… altså med nål og tråd…

Jeg er ikke sikker på vad det heter på norsk, men håper du skönner. Jeg har jo aldri gådd i norsk skole så jeg er ikke så grei på og skrive på norsk… jeg snakker bedre…

Jag blev oxå himla impad! Har man kunskapen var det ju den bästa lösningen för alla. För mamma katt,bebisar o för dej.

Jag tror att du vet alldeles utmärkt vad du gör. Så sträck på dej Unni! Snyggt jobbat!!

Kram / Åsa

#4 Sutur= Stygn

Jag reagerade också bara positivt då jag läste om din insats . Fanns det ingen veterinär på lite närmare håll tillgänglig förrän morgon därpå skulle jag säkert gjort samma sak om jag var i din sits.

Jag är också utbildad undersköterska och har sytt människor många gånger…t.om. ett av mina egna barn hemma i väntan på ambulans. Min human-sjukvårdskunskap har jag haft nytta av många gånger i mina 15 år av avel. Det är nästan varje kull, i smått och stort, som jag gör en vända i mitt huvud och använder denna sjukvårdskunskap tillsammans med min erfarenhet jag samlat på mig genom åren.

Har du dessutom djursjukvård i din ryggsäck så klarar du nog mycket där vi andra skulle sitta på läktaren!

Bra jobbat Unni och skicka en puss till lill tösen som kämpat tillsammans med dig för hennes liv!

Kram!

Åh vad skönt att de flesta verkar ha fattat rätt då i allafall.

Då är det väl bara att inte bry sig om dom som tycker om att leta fel hos andra…

Eller rättare sagt så kanske JAG måste börja tänka på hur jag uttrycker mig… Min hjärna jobbar alltid så snabbt, så jag bara skriver och SEN tänker jag.
Och då blir det ibland i skrift väldigt "hårt" eller vad jag ska säga.

Där finns ju liksom inget kroppsspråk, ingen mimik, ingen värme utan bara platta fula ord som ibland ställer till det för oss alla, särskilt på nätet….  

Tack alla för era uppmuntrande ord… Om ni visste vad glad jag blir… För jag menade så väl…

  KRAMAR OM ER ALLA!                       //Unni

Min reaktion då jag läste ursprungsinlägget var - oj hur kan hon! Dvs ur den synvinkeln att jag skulle inte klarat det själv, men å andra sidan har jag ingen sån utbildning alls och är mycket känslig när det gäller att se på när folk eller djur sys, eller när man skär i huden.

Men jag antog att du gjorde det som var bäst för kattungen i den situationen.

Ville bara säga läste första tråd utan kommentar nu säger jag bra jobbat tycker du är jätte duktig önskar jag gått färdig min djur utbildning

Men Unni! Är du verkligen säker på att någon är sur på dig!?

Jag fattar inget, tyckte bara det var bra gjort, vad gör man i en nödsituation,men jag hade nog inte fixat det trots att jag är undersköterska! Jag är såååå Nålrädd!

Tur vi vet vem vi kan rådfråga!

Kram Monica

S*Harley Niva´s

min första reaktin var också att jag blev himla inpad vilken initiativförmåga att kunna sitta och titta på den lilla bäbisen och bestämma att det bästa vore ett stygn. bara positivt. sedan kommer jag inte ihåg vare sig jag läste om du hade utbildning på det men det tog jag som en SJÄLVKLARHET att du hade för jag tror inte många skulle sätta sig och börja sy utan utbildning på det.

Jag har dessutom sett kattungen efter bara några dagar och det syntes nästan inget. Läkt jättefint. Ser stark och välmående ut. .

#14 Nej kanske ingen som direkt är sur, men en del tyckte att det var djurplågeri och att jag gick för långt…

Men som sagt. jag ångrar definitivt inget.

Dessutom ser hon ut att bli en blå bicolor… kanske en utställningsstjärna om vi har tur.

Men nu kändes det ändå skönt att förklara ifall nån trodde att jag plågat den lilla bebisen. Vilket jag inte har….

men tack för all respons i allafall ni som svarat…. Tack

Starkt gjort Unni! Själv hade jag inte vågat…

Jag tror inte att du skulle göra något som du inte kände dig säker på.
Istället för att snacka en massa om vad andra gör och inte gör så kanske man borde koncentrera sig på sitt eget istället. Vad någon annan gör kan man inte styra över i alla fall. Se därför till att du vet vad du själv gör istället. En tankeställare bara till de som tyckte detta var djurplågeri.
Hade det varit djurplågeri så hade nog veterinären tagit det i egna händer då hon var där dagen efter.

Men du är så klumpigt go du Unni som är så ärlig och går ut med allt öppet, mer än du kanske behöver många gånger…
Men det är ju kanske till din fördel då det blir rätt version och inte en helt annan när det sprids. Den version man hört omvägar låter ju mycket allvarligare.

Go Unni!

Kram Martina

#18 tack för dina Goa ord Martina…

Ja, jag vet att jag inte borde bjuda alla på allt, men jag tycker egentligen att det vore bra med lite mer öppenhet i våran branch, istället för att hyscha ner allting…
Det ska vara så himla hemligt och bakom lyckta dörrar och så alltid.
Men jag blir så trött på det.

Då tror man kanske att man är ensam i hela världen om ditten och datten, men jag ska försöka skärpa mig…
Inte vända ut och in på mig själv hela tiden, då det bara missuppfattas, eller läses med ont uppsåt.

Fast jag är ju som jag är… kansek kan det komma nåt gott ur det ändå.
Ingen som köper katt av mig behöver ju oroa sig för att jag inte kör med öppna kort i alla fall. Finns det en hund begraven, ja då får man veta det.

Men jag ska jobba på ett litet filter att sila saker genom…. men… hur gör man det då…?

Kanske borde skicka allt till nån redigerare innan jag publicerar det, för att undvika sånt här.
Men det är ganska gott att det oftast sipprar fram, så man vet vart man har folk…
Hur man än vänder sig så är ju röven bakåt…..

Kram

Jag ska vara helt ärlig och säga vad jag tyckte,Jag blev upprörd!

Sedan tänkte jag hur kan sådant vara tillåtet. Jag är mycket förvånad att inte vet komenterade det faktisk,med typ gör aldrig om en så´n sak.

Det må vara i all välmening du gjorde detta Unni men fortfarande så är du ingen veterinär, en djursjukvårdare får inte sy.En djursjukvårdare får vacc,lägga om förband tvätta sår och dyl.

Om något hade gått galet vad hade du gjort då? För min del hade det varit värt resan.Det är sån´t man får ha med i beräkningen att det kan bli resor till vet när man är uppfödare. Jag har jobbat med djur i över tio år då för visso med hundar och där även uppfödning där det hände att det var bråck med i bilden. Men aldrig att våran djursjukvårdare fick sätta en tråd i valpen utan vi fick snällt åka iväg med valpen till veterinären och få hjälp.Jag anser mig ha mycket kunskap inom vet vården efter att nästan varje dag visstas hos vet med hundar som skulle sys i hop eller opereras avlivas i värsta fall. Men jag skulle aldrig ta saken i egna händer utan kontaktat vet först. Kanske för jag sett för mycket av den negativa sidan på hur det kan gå om man gör fel,vad vet jag.

Hur som helst så var det här ditt beslut och det har ingen med att göra kanske men som du själv skrev så har ju alla rätt att tycka och tänka vad de vill. Jag hoppas bara andra som verkar ha blivit imponerade av din insats tänker efter både en och två gånger innan de tar ett sån´beslut själva.

Må gott Unni och lycka till med bebisarna i fortsättningen.

PS: Du vet att Blå stjärnan finns i Borås med !

Hej alla uppfödare!

Jag är en av dem som är MYCKET upprörd/förbannad över Unnis tilltag
Väljer att fortsätta att "diskutera" detta offentligt då det är viktigt för oss som uppfödare att känna till vilka lagar vi har att följa. Visst jag skulle kunna fortsätta mitt liv utan att reagera och konstatera att kattungen idag KANSKE inte har tagit någon skada eller fått framtida men av händelsen.
Gå in på Jordbruksverket och informera DIG som uppfödare om de lagar du faktiskt måste följa!
Det tråkiga är att Unni inte förstår varför vi är många som reagerar.

Skall vi konkretisera det som upprört oss förutom att vi inte under några omständigheter får göra några operativa ingrepp på djur utan att vara legitimerade. Jag är sjuksköterska, i grunden i kirurg och medicin som specialitet. Jag skulle aldrig drömma om att sy ihop en djur även om det ingick i min utbildning att lära mig att sätta suturer. (undersköterska i botten)

Att man sedan ens tar med i diskussionen att man är undersköterska, en tvåårig gymnasieutbildning och jämnställer det med en legitimerad utbildning är för mig horribelt.

Jag skulle på min arbetsplats kunna ordinera, ställa diagnos för att jag KAN, för att jag har 20 års erfarenhet men jag får faktiskt INTE det är inte mitt ansvar det är därför vi har olika proffessioner inom vården.

När man väljer att offentliggöra sitt liv inte bara på sin egen blogg utan även på forumet är det viktigt att datum och tidangivelserna, mil att åka stämmer och att man håller sig till sanningen.

Enligt Djursjukhuset i Jönköping så har de öppet tider dagligen
08.00-22.30, en mil att åka.
Rätta mig om jag har fel.

Om det skulle vara av ekonomiska skäl vilket jag inte tror, så är jag kanska säker på att mammans avelsförsäkring täcker kostnaderna men det skall inte vara vägledande.

Helt plötsligt är det frågan om stygnet inte stygnen det kan verka som petitesser men för mig spelar det roll.
 
Sist men inte minst så ställer jag mig undrande till den information jag fått av andra förbannade uppfödare.

Kontakt har tagits med Sverak av många, oberoende av varandra för att få deras åsikt i händelsen.
Där kan det konstateras att Unni inte finns i deras medlemsregister???

Dock kan jag konstatera och förstår att detta inte gjorts för att medvetet plåga kattungen.

Om det var livshotande kan man inte vänta flera timmar på att lokalbedövningen skall ha verkat.

Så här tycker JAG.
Detta har tagit så mycket tid och energi av mig de senaste dagarna med alla samtal från andra uppfödare så inlägget är en nödvändighet för att kunna gå vidare.

Att denna historia skulla ha förvanskats på något sätt har jag inte hört talas om utan reagerar endast på det som stått offentligt.

Fortsättning följer helt säkert.

Som jag skrev tidigare så reagerade jag inte så starkt när jag läste vad Unni gjort, jag var mest förvånad över att någon klarade av att göra det. Det framstod som om det var det bästa att göra i situationen och att hon visste vad hon gjorde.

Eftersom jag vet med mej själv att jag knappast skulle klara att göra några medicinska ingrepp så har det inte varit aktuellt att fundera så mycket på var gränsen går för vad man själv får göra, förutom vad som gäller för avlivning av nyfödda.

Nu vet jag inte hur kritiskt läget var i dethär fallet, men vad gäller om det faktiskt är fråga om liv eller död? Om det är ett djur som man bedömer att inte överlever tills man får veterinärvård, har man då inte heller rätt att t.ex sy? I vissa små orter kan det vara fråga om många långa timmar innan man får tag i veterinär?

Dehär frågorna är inte med speciell hänvisning till fallet i fråga, utan mera för att få allmän information om vad som gäller.

Jag förstod det som  att Unni stod inför en livshotande situation OCH att i sin djursjukvård hade erfoderlig utbildning som krävdes för ingreppet.

Det jag menade med mitt refererande till min människosjukvårdsutbildning var att då jag hamnade i en svår situation för 14 år sen med min son blev jag tvungen att använda min kunskap i en akutsituation. Något jag varken skulle ha klarat (av chock och förtvivlan) utan rådgivande personal samtidigt i telefon eller skulle ha gjort på eget intiativ. 

Jag menade aldrig att pga av min tvååriga gymanasieutbildning kan utföra ingrepp på djur utan att i många situtioner genom åren med djur haft nytta av denna kunskap för att kunna förstå allvaret i olika situtioner. Jag har även nytta av den då jag ska beskriva situtioner för veterinären i telefonen, särskilt vid akutsitutioner då snabba beslut, såsom om vi bör komma in eller inte, måste fattas av den veterinär jag haft på tråden. 

Dock som jag skrev förstod jag det som att det handlade om en akutsituation och att djursjukvårdare har behörighet att lägga suturer och kanske hade jag agerat lika om jag hade behörighet till det, för att rädda den lilles liv.

MEN det som förbryllar mig mycket är detta med långa sträckor till veterinär och detta hör jag nu och då här av flera…de gjorde ditten och datten pga av ingen veterinär finns tillgänglig. Jag tycker att jag bor ett utarmat Norrland och har även i 10 år bott på ett fjäll med djur och jag har alltid haft tillgång till jourveterinär vilken tid på dygnet som helst, inom 10mil. Nu bor jag 6 mil från Jordbruksverket distriksveterinär station vilken vi besökt nätter och helger. Nog (och detta gäller flera av er) måste väl många ha veterinärer att tillgå, eller? 

Sist måste jag säga att jag hoppas att Unni (i det här fallet) också fått vara med i loopen av alla telefonsamtal som pågått de senaste dagarna! Sen det där med 'inte registrerad i SVERAK' måste det finnas en naturlig förklaring till!

I ljuset av skyhighs inlägg där delar var viktiga hoppas jag att uppfödare förstår vars gränsen för vad vi får göra och vad kunniga personer ska göra går.

#23 Ett litet tillägg angående jourveterinärer: Jag vet inte hur det är i Sverige, men i Finland - där jag bor åtminstone - så prioriterar jourveterinärerna produktionsdjur. Om jag ringer om en katt som är sjuk och veterinären strax därefter får ett telefonsamtal om en sjuk kossa så går kossan före. Och eftersom jourdistrikten här är stora så kan det bli en låååång väntan när det är akut Som tur är finns här ett par privata veterinärer som det kan gå att få tag utom arbetstid också, men det är förstås deras fritid man inkräktar på då, och de har ingen "skyldighet" att ställa upp.

Jag läste inlägget här på forumet, och jag vill bara förtydliga att
 
Jag är medveten om att jag gjorde FEL, men gjort är gjort…
Jag förstår att du/ni är upprörda.

Jag tycker också att all positiv fedback blev tokigt, eftersom jag faktiskt hade gjort fel,
men i stunden var det skönt för mig eftersom jag redan var så ledsen över hur allt blev.
 
Jag ÄR medlem i Sverak, jag förstår inte hur dom kan säga att jag inte är det.
 
Att jag är medveten om att man egentligen inte får göra såhär,
och att veterinären också sa det när jag kom, att såhär får man inte göra, är också viktigt att veta.
 
Jag är så ledsen om detta stulit massa energi av dig/er (och mig) de senaste dagarna…
 
Jag handlade som jag gjorde och står för det.
Jag fick inte på några sätt tag i JOURveterinär i det tillfället…
 
Jag är jätte, jätte ledsen för vad jag gjort och att det blev så tokigt.
Jag förstår ditt inlägg och har inte för avsikt att fortsätta diskussionen.
 
Men vad som är viktigt att komma ihåg är att jag är medveten om att jag felat
och att jag är medveten om att man inte får göra såhär.
 
Jag kommer helt säkerligen heller aldrig göra om saken igen.
 
Hoppas ni/vi nu kan gå vidare och inte lägga mer energi än nödvändigt på det här.
jag beklagar vad jag ställt till med, och att JAG har inget agg emot dig/er eller nån annan som reagerat i detta.
hoppas också att ert agg kan blekna så småningom… 
 
                                  med vänliga hälsningar Unni Fyrpihl

Hej alla!

Man kan ju inte missa vad som sker,jag har också läst och reagerat dock inte positivt så någon klapp på axeln från mig blir det inte.

Det måste finnas en gräns för vad vi som uppfödare får och bör göra,där har vi en massa lagar att rätta oss efter, om vi börjar tulla på dess hur kommer det då att se ut.

Lagen i detta fall talar om att vi INTE får göra operativa ingrepp själva då klassas det som djurmisshandel.

I bland kanske vi som uppfödare måste låta naturen  ta hand om sitt.

Att det i detta fall handlat om att rädda liv det vet bara UNNI men om den lilla klarat att ligga med emla i flera timmar då har hon även klarat en resa till vet.

Jag har själv långt till vet när något händer 17 mil enkel resa, jag har åkt denna resa med en hona mitt i natten fullt krampande pga akut kalkbrist 5 bebbar på 6 veckor SKULLE jag gett kalk själv för att jag visste att det var kalkbrist………..

NEJ nu lever hon mot konstens alla regler,om jag gett kalk så lovar jag att hon dött för mig.

Man måste annvända sunt förnuft.

Detta var min åsikt.

Vänd er till vet det är det vi har dom till.

Jag respekterar att alla har sina åsikter här..

Och jag VET att jag gick över gränsen, men jag gjorde det och ogjort kan det ju aldrig bli.

Men som sagt…
INGEN BEHÖVER OROA SIG ÖVÈR ATT JAG INTE FATTAT ATT JAG GJORT FEL.

Det har jag!

Det som är lite sorgligt är ju att vi inte kan ringa till varandra istället och fråga, jag skulle gladeligen ha förklarat vad som gjorde att jag handlade som jag gjorde.. Varför jag fattade det beslut jag gjorde.

Det hade besparat alla massa spekulationer, och det var ju därför som jag försökte förklara i inlägg 1 här hur det kunde bli som det blev.
men tack Eva att du gav dig till känna…

Jag respekterar dina åsikter…

#20 Sussie.

Jag hoppas också att alla förstått att JAG INSER att det var fel.

Jag VET att jag gjorde fel.

Och jag betvivlar att någon Nånsin skulle göra om detta efter det här.

Vetten sa också att såhär får man inte göra…
-Jag vet, sa jag då…

..men fortfarande är det gjort och eftersom jag inte har nån tidsmaskin så kan jag inte spola tillbaka bandet.. utan gjort är gjort…

Ungen lever och mår bra. Har avslutat sin vetrimoxin kur, och det enda som nu finns kvar är ju min egen olust inför allas reaktioner.

Men vad ska jag säga?? Förlåt mig?? Det hjälper ju inte.

Jag vet mycket väl att jag inte är nån veterinär, men nu blev det som det blev… och här sätter jag härmed PUNKT och SLUT! ..

…och kommer inte att kommentera nåt mer… jag kommer dock läsa och ta till mig så skriv gärna vad du tycker… men det finns ingen mening med att jag sitter och försvarar mig längre.

Även om jag tror att tråden (lag och dylikt) är överens om att det nu var fel; så förde det väl denna gången något otroligt bra med sig; vad jag förstår mår kattungen bra eller? =0)

Jag tycker dock det var bra ändå att denna tråden lades ut av Unni; så inte andra uppfödare gör samma sak. Alla gör misstag…

Nyfikna jag; kan navelbråck ge men i framtiden?

Ville bara skriva att jag naturligtvis inte råder någon till att man ska göra så här. Jag vet ju vem Unni är och vet att hon aldrig skulle göra något om hon visste att hon skadade katten…

Men visst lag är lag och ärligt talat måste jag säga att jag var dåligt påläst där så jag visste inte innan vad som gällde. Som jag tidigare skrev skulle jag aldrig våga göra det själv.

Det är bara så tråkigt när man ska sitta och ringa runt till varandra och skvallra för i slutändan blir det inte riktigt korrekt. Som nu med att Unni inte skulle vara medlem i SVERAK osv. Det är så onödigt. Jag håller med Unni där om att det är bättre att man hör av sig till den person det gäller. Gå inte en massa omvägar.

Ni kan ju försöka sätta er in i hur Unni nu ska känna det. Hon vet att hon har gjort fel men kan inte få det ogjort och så blev det sådan stor grej av det hela. Så från mig får inte Unni bara en klapp på axeln, hon får en STOR KRAM också! Det kan du behöva nu vännen!!

Kan vi inte alla nu glädjas över att kattungen mår bra och att det faktiskt inte är någon fara skedd? Det tycker jag!
Nu har vi alla blivit en erfarenhet rikare om att man ej får lov att göra så..
Jag hoppas att vi uppfödare ska våga vara öppna och dela med oss även fortsättningsvis…

Martina