Nix, det skulle jag inte.

Jag anser inte att en skelande katt bör avlas på alls oavsett grad av skelning.

Nej !

/Yvonne

Inte jag heller. Man får inte cert på en katt som skelar, det tycker jag säger en del…..

Skulle "ni" avla som ger skelande ungar,,,,,,,,,,,,,,,,,

Jag skulle tatt en kull till för att se om det blir skelande ungar igen. Men ofta kan det ju vara kombinationen som ger skelandet. Medans med en annan hane/hona kanske detta inte uppstår.

Jag förstår ,,,,,,,,,,,,,,,,,

Man kan också komma ihåg att om katten är ung så kan skelningen försvinna till den blivit vuxen..

Skulle inte skelning försvinna så skulle jag inte avla på det. Inte ens testa att ta en kull. Jag tycker jag sett en del skelningar på sistone och det tycker jag är väldigt tråkigt..

Martina

Nej. Jag kastrerade min hona som började skela efter ca 6 mån. Surt men det kändes rätt.

Jag gjorde dessamma,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,

Nej. Jag har själv avstått från att avla på vår mycket vackra hane vi hade, pga av hans skelning.

Skrev o märkte att det inte riktigt hörde hit.

Kram på er.

Vill bara förtydliga mitt inlägg, jag skulle alltså inte avla på en katt som skelar. Men ponera att du parar 2 katter och får ungar som skelar, då skulle jag inte göra om kombinationen men jag skulle fortsätta använda den el de föräldrarna i aveln fast med andra katter.

Skulle det sen visa sig att en eller båda föräldrarna återigen ger skelande ungar skulle jag inte fotsätta avla på dom.

Och precis som Martina säger tycker jag mig också se fler och fler skelande Ragdolls som tyvärr används i avel

Jag tycker detta är en intressant diskussion. Lite smått förvånad att alla svarat nej, men det beror nog på att de som skulle vilja svara ja inte vågar skriva alls. Livrädda att bli halshuggna.

Jag vill gärna föra vidare denna diskussion och hoppas att en god ton fortsätter hållas även från de som inte håller med.
Jag vet inte alls mycket om skelningar och andra ögonproblem. Det jag har hört är dock att skelning inte är något katten lider av utan att den faktiskt ser helt normalt. Någon som vet om detta alltid stämmer? Finns det någon forskning på hur det nedärvs?

Jag har sett många smått skelande individer gå bra på utställningar, samt få cert. Många skelar ju ibland, men inte alltid.

Vissa avelsdjur verkar nedärva en del skelande ungar i nästan varje kull trots att de paras med olika, utan att själv skela alls. Och en del som själva skelar har givit kullar som varit helt utan skelande avkommor. Är inte detta lite lustigt?

Själv stod jag inför beslutet att behålla eller inte behålla en hona i min första kull. Hon var jättefin och supermysig, hon stal mitt hjärta direkt. Tyvärr skelade hon lite och jag valde att sälja henne till sällskap. Jag hälsade på henne vid 10 månaders ålder och skelningen har hållt i sig. Jag beslutade detta, men skulle aldrig dömma en annan uppfödare om den valde att göra annorlunda och testa att ta en kull för att se vad katten ger! Skulle det uppkomma skelningar då så kan man ju faktiskt kastrera eller sälja till sällskap.

Vi får inte glömma att avelsbasen är som den är, vi måste värna om varje frisk individ med god typ och bra temperament som kan bidra till denna. Vi har det nog svårt som det är.

Jag valde att kastrera och omplacera den allra finaste hane jag någonsin fött upp. Han började skela lite i 5 månaders ålder. Han var sååå otroligt fin, men jag kunde inte med gott samvete behålla honom i avel.

Fast jag tycker inte att avelsbasen är så liten så vi behöver använda de som uppvisar deffekter?

Men det var inget lätt val.

bara en liten allmän nyfekhets fråga(rent hypotetisk), om en kattunge skelar som liten vid vilken ålder ska det vara bortväxt för att ni skulle andvända den i avel?

13# Jag håller med dig lite i det avseendet att uppfödare inte vågar berätta när man har något deffekt i sitt katteri eller avlar på någon avkomma som har något fel, just för att andra har en benägenhet att skvallra.

Jag var på utställningen i Malmö i April och såg just en katt som var såld bl.a för utställning, den skelade vädligt mycket, även Hanna Jensen som dömde kommenterade detta, sedan får jag se efter ett tag att uppfödaren har köpt tillbaka katten och ska just avla på den, så alla ser inte ex. detta med skelning med samma "ögon"

/Kicki

Jag skulle inte avla på en katt med skelning, det är inget jag vill riskera att få på mina avkommor för jag tycker att det förstör hela uttrycket.

#16 STOPP OCH BELÄGG

eftersom jag blir påhoppad här helt utan anledning då jag inte ens kommenterat detta tidigare blir jag både ledsen och förbannad, men inte förvånad.

nu får vi börja bena ur lite:
i ditt första stycke säger du att det finns en defekt i katteriet om man t-ex har skelande katter, det är det du menar eftersom du svarar på inlägget…(jag menar- annars kan ju defekt vara mycket annat..)

anledningen att jag vill bena ur detta är att hela ditt inlägg handlar om MIG OCH MIN KATT GUNBERTUS EXCELLENSE NOIRISSIME, det hade varit enklare om du skrev ut namnet direkt.

Hon såldes till sällskap, ev utställng och skelade inte som liten, skelade inte vid besiktningen eller vid leverans och under hela upväxttiden har ägaren aldrig nämnt ett ord om att katten skelar. När katten är på sin första utställning nämner domaren att hon tycker katten skelar, jag köper därför tillbaks katten. Vad jag sedan vill göra med MIN katt är väl ändå upp till mig så sluta förvåna dig är du snäll.

Alla ni som har åsikter om detta, ni behöver inte köpa från denna katt. Jag inbillar mig att hon kommer att växa ifrån det, vi får väl se, men sluta att bry er så mycket om vad andra gör, som ni själva skriver- AVELSBASEN ÄR JU TILLRÄCKLIGT STOR ÄNDÅ…

så trots att jag har defekta katter vågar jag alltså berätta!!

bifogar en bild på Nora när hon är liten

Evas fråga från början var: Skulle NI avla på en katt osv…det handlade inte om vad ANDRA gör….
jag läste även igenom forumreglerna som alla har samtyckt till och har markerat vissa meningar med fetstil som jag tycker det har brutits mot här i detta inlägg.

Det är inte tillåtet att:

• Bryta mot svenska lagar och förordningar.
• Kopiera upphovsrättsskyddat material.
• Skriva inlägg i reklamsyfte eller marknadsföra produkter/tjänster utan sajtvärdens medgivande.
• Skriva inlägg som röjer eller antyder annan användares verkliga identitet.
• Ägna sig åt personangrepp.
• Använda svordomar eller annat ovårdat språk.
• Skriva inlägg med innehåll av diskriminerande karaktär.

Tänk på att:

• Alltid läsa igenom dina inlägg en gång innan du trycker på "Publicera inlägg". Då upptäcker du antagligen om du har skrivit fel och kan korrigera det.
• Utgå ifrån att allt du läser har skrivits med gott uppsåt.
• Inte bemöta inlägg som bryter mot sajtens Skrivregler genom att själv bryta mot skrivreglerna.
• Visa hänsyn och vara artig mot andra medlemmar på iFokus.
• Respektera även uppfattningar som avviker från dina egna.

kickiz har redan fått ett meddelande av mig som Sajtvärd angående detta!

#16 Jag var på utställningen i Malmö i April och såg just en katt som var såld bl.a för utställning, den skelade vädligt mycket, även Hanna Jensen som dömde kommenterade detta, sedan får jag se efter ett tag att uppfödaren har köpt tillbaka katten och ska just avla på den, så alla ser inte ex. detta med skelning med samma "ögon"

Jag har svårt att direkt kalla detta för ett personpåhopp.
Hon skriver inte vilken uppfödare eller katt det handlar om och jag själv kunde inte i min vildaste fantasi förstå vem det var förrän dessa senare inlägg kom.
Dessutom skriver hon väl inte att det är fel? Hon skriver att domaren påpekade det och att hon sett att uppfödaren köpt tillbaka katten för att avla på den och därför menar att alla inte har samma syn på detta med skelning. Men att det skulle vara fel skriver hon ju faktiskt inte.

Man kan lätt missförstå varandra i skrift.

Menar inte att försvara någon utan bara delge min syn på saken.
Som sagt jag har redan kontaktat kickiz om detta så nu tycker jag inte vi pratar vidare om detta här utan återgår till den frågeställning tråden handlade om, om ni skulle avla på en skelande katt?
Resten får ni diskutera på privat basis.

Kontakta mig gärna om ni har några synpunkter…

Martina

Alla som var i Malmö vet ju vilken uppfödare hon menar eller hur?

och som jag skrev tidigare: frågeställningen var riktad till hur man själv skulle göra, inte hur andra gör.

jodå, visst skrivs det om hon tycker det är rätt eller fel om du läser första stycket:
"uppfödare inte vågar berätta när man har något deffekt i sitt katteri eller avlar på någon avkomma som har något fel,"

jag är väldigt ledsen för detta kan jag tala om
.det är väl så att om man inte blir drabbad av själv så reagerar man inte lika hårt.

#21 Jag förstår verkligen hur du känner dig och det var också därför jag kontaktade kickiz. Men jag tror bara inte det var menat så illa.

En skelning är ju ett fel. Dock ett sådant som kan försvinna och man bryter inte mot några regler genom att testa att ta en kull i förhoppning om att skelningen kommer försvinna och inte föras vidare på avkommor.

Det måste vara upp till var och en att ta ett beslut om detta själv, precis som med allt annat. Jag dömer inte uppfödare som gör så som du beslutat göra och det har ingen annan rätt till att göra heller!

Rent generellt känner jag att man får ta hänsyn till många andra saker. Finns det problem med skelning hos släktingar, syskon? Har katten alltid skelat? osv.
Frågor som man bör ställa sig själv och ta reda på och som du säkert redan gjort.

Jag tycker det var bra gjort av dig att skriva din syn på saken här, för precis som kickiz skriver så är det inte många som vågar skriva här om man tycker det är ok att avla på en skelande katt.

Var inte ledsen, stå bara på dig! Det är ditt beslut!

Martina

Jag håller med Ulla. Man ska tänka på vad man skriver. Jag  visste inte heller att det syftade till henne, men alla som  var i Malmö visste säkert det och på så sätt blir det faktiskt ett påhopp.

Bättre att snacka om sig själv och inte andra.

Jag vill bara tillägga att jag dömer inte andra som gör ett annat val än jag gjorde. Det är upp till var och en hur man gör.
Skelning dör man ju inte av heller. Finns ju mycket värre deffekter som är viktigare att undvika.

AC

Jag vill komplettera mitt tidigare inlägg; vid närmare eftertanke skulle jag eventuellt kunna tänka mig att ta en kull på en katt med skelning om katten vore väldigt bra i övrigt och inte hade skelning nära i släkten. En katt som inte själv skelar men som får en avkomma med skelning skulle jag också kunna ta ytterligare en kull på för att se om det dyker upp igen, men då förstås med en annan "partner".

Jag har tagit en kull på en honkatt som skelade en period av sitt liv.När hon var närmare året såg man knappt av skelningen mer så jag lät para henne.Ingen av avkommorna hennes skelar.Jag lät kastrera henne ändå men av helt andra anledningar.Hon har 8 barnbarn idag och en hane från sista barnbarnskullen visade lite skelningssymtom från 11 veckors ålder.Han såldes till sällskap men mest för att han inte håller typmässigt.Honom kan jag dock följa i utvecklingen då han bor här i närheten.Idag vet jag inte vad jag skulle göra om jag hade en katt som synbart skelar..kanske vänta om det försvinner eller väga för och nackdelar mot varann och besluta sen vad som är värt o göra.Det är ju ingen sjukdom men påverkar givetvis uttrycket på katten.Skönhetsfel..Kan det jämföras med feltecknade katter kanske..???

Intressant tråd.

#21 Jag ber om ursäkt om du känner dig påhoppad och det var INTE syftet att få dig att känna så, Syftet var att belysa hur olika man faktiskt ser på detta med skelning som tråden handlar om, Exemplet var inte lyckat, jag förstår det och ber om ursäkt, men hade du inte skrivit att det handlade om dig så har jag svårt att se att alla skulle veta att det var du, jag var med vid bedömningen och det var inte speciellt många där vid den så alla som var i Malmö vet knappast detta.

Ulla jag HAR blivit drabbad själv därför är jag jätteledsen att jag tog detta exemplet och sårade dig, tänkte mig inte för.

/Kicki

Det är sant att katterna kanske inte har direkt ont utav det och man vet väl inte xakt hur det nedärvs men det måste ändå vara som så att det nedärvs ofta med tanke på att antalet katter som skelar har ökat på relativt kort tid.

För mååånga år sedan var det en uppfödare som fick en avkomma som skelade och den skelningen var så svår att katten hade svårt med balansen då den inte kunde fästa blicken och det var tyvärr tvunget att avliva denna katt.

Så jag anser nog att vi bör tänka att kanske inte använda skelande katter i aveln.  Men detta är ju min högst personliga åsikt

Jag har en som skelar med ett öga, jag håller med #27,

men, vad ska man göra, ta bort dom eller sälja dom????

#28 Menar du ta livet av dom? Varför skulle man göra det?

#29 Jag tror hon syftar på avlivningen som #27 nämner. Så gravt fel har ju inte alla katter att det är nödvändigt. De flesta lider ju inte av sin skelning och då finns det ju ingen anledning att avliva.

Martina

Kanske kattungen #27 berättar om hade någon annan fel (hjärn tumör t.ex?) och inte den vanliga skelningen hos siamese färgade katterna.

Det är ju ingen anl'ädning att avliva en katt som skelar, bara inte sälja den till avel eller utställning.

Hon var till avel, när hon kom såg vi att hon skelar, hon var 12 vec.

ps:Hon är trygg o skojig, hon är bästa vän med Quinne.ds:

Naturligtvis menar jag inte att alla skelande katter skall avlivas.

Den katt jag nämnde var ett spepcifikt fall, och nu skall jag inte säga att det inte var en hjärntumör för jag tror inte det kollades, detta hände nog för minst 10 år sen och då kunde man ju så mycket mindre än idag. Men jag vill minnas att det var skelningen som orsakade att katten blev så handikappad att den inte kunde leva ett normalt liv.

Vad jag menar är att om vi fortsätter avla på skelande katter kanske det blir ett problem i framtiden. Det är ju uppenbarligen som så att en katt kan bära det och och nedärva det, sen om det måste nedärvas från båda föräldrarna det kanske nån som kan just den genetiska biten bättre än jag svara på. Men ju fler katter vi avlar på med detta innebär ju att mängden katter som skelar kommer att bli fler och fler vilket vi väl inte vill.

Jag har hört att blåögda katter skelar oftare för att banden som håller ögat därbak sitter i kors, eller nåt liknande. Någon som vet om det stämmer?

#34  juu, katterna med mask (som har blåa ögon). Det är ju vad jag menade  med den "vanliga skelning hos siamese färgade katterna".

Skelning är en av defekter, som är med i DNA bank projekten www.kissangeenit.fi.

Hittade en text  från www.peteducation.com:

Strabismus and Cross-Eyed Cats
Drs. Foster & Smith, Inc.Race Foster, DVM

Strabismus is a term used to describe the abnormal positioning or direction of the eyeball. Normally, the eyeball is held in place and moves from side to side and top to bottom under the influence of small muscles which attach directly to the eyeball. Occasionally one muscle may be longer or stronger than the muscle located on the opposite side. This causes the eyeball to veer off in an abnormal direction. One or both eyes may be affected. If both eyes deviate towards the nose, the pet is referred to as cross-eyed. This is common in Siamese cats and is called medial or convergent strabismus. The eyeballs may deviate away from the nose, just the opposite of being cross-eyed, and this is called divergent strabismus. This is common in Boston Terriers and is inherited in this breed.

Strabismus can also occur as a result of injury to some of the nerves going to the eye muscles. In addition, it may be seen if the cat or dog has a disease of the vestibular system. The vestibular system is part of the ear and is what helps the cat (and us) keep our balance. If the vestibular system is not functioning normally, the cat may feel as though he is spinning, and his eyes will move abnormally to try to adjust to that.

If it is an inherited condition, no treatment is recommended as the abnormality is generally a cosmetic problem which does not affect the quality of life. If it is inherited, the breeding of affected individuals is not recommended.

For animals with injury to or disease of the nerves or the vestibular system, the underlying cause needs to be found and treated. Sometimes anti-inflammatory medications are helpful.