Jag tror det blir svårt att kräva ett skadestånd om katten inte kastreras. Jag tror inte heller att man vill gå till rätten med en sådan tvist. Det skulle kosta mer än vad du får tillbaka i skadestånd.

Jag tror heller inte att det skulle uppleves positivt från kattungeköparens håll.

Jag tror inte heller att det håller för en rättslig prövning, jämte att det känns negativt.

Om man inte vill/kan kastrera innan leverans tror jag att det är bättre att ta ut en disposition på 1000:- när de hämtar katten, som sedan har betalats tillbaka när de har kastrerat och skickat dig en kopia på beivset. Det gjorde vi innan vi började tidigkastrera och det var positivt för alla parter.

Jag vet inte faktiskt.

När vi köpte katt för flera år sedan, dock inte Ragdoll, så skrev vi på värsta kontraktet med att vite skulle betalas om något i avtalet bröts. Helt absurda grejer som stod i kontraktet dessutom, men då visste man ju inte bättre. Det var innan vi själva kom in i uppfödarsvängen.

Hur som helst så påstod den uppfödaren att hon fått detta styrkt av jurist som sa att avtalet håller för en rättslig prövning. Nu har jag i och för sig för mig att uppfödaren i fråga senare erkände att det inte alls skulle gälla..

Ja, ingen blev väl klokare av detta inlägg och jag ska säga att jag är osäker på vad som faktiskt gäller. Tror #1 har rätt att det bara skulle bli en stor kostnad och inget att vinna på om man tog rättslig hjälp..

Men kanske någon kan svara bättre på detta. Har för mig att det fanns någon som hade jurister i släkten här om jag inte minns helt fel??

Martina

Enligt konsumentköpslagen kan man inte på något sätt förhandla bort en fördel för köparen, och det skulle gälla kastrering efter köp också.

Enda sättet att få köparen att göra som man vill i efterhand är att ha ett bra förhållande till denne, samt locka med något - typ att få tillbaka sina 1000:- som man tidigare lämnat i disposition.

Jag tror också på det goda förhållandet till köparen och så säljer jag endast till sånna jag känner att jag kan lita på.

Jag talar alltid om för mina köpare varför katten säljs till sällskap och frågar om det finns något intresse för avel.

Skriver i kontraktet att katten ska kastreras innan  6 månader.

Än så länge har jag inte haft någon som avlat på någon av mina katter som är sålda till endast sällskapskatter och jag har nu sålt runt 20 stycken.

Om det skulle hända någon enstaka gång i framtiden av alla katter jag kommer sälja, vilket jag naturligtvis inte vill, så tycker jag det inte är argument nog till att kastrera tidigt. I allfall inte honor. (Vill tillägga att jag har inget emot tidig kastrering, det är upp till var och en och är säkert inte skadligt för katten)

Jag vill heller inte sätta hot om vite på mina kontrakt. Det låter negativt och har säkert ingen verkan i någon domstol.

Sälj till människor du känner att du har förtroende för är mitt råd.

Att man får en peng tillbaka när de kastreras är ju också en bra idé,

Tack för era tips och tankar :)! Kan vara bra att veta!
Men på ett kontrakt när vi köpte hund så skulle man vid behov att sälja/omplacera hunden så ska uppfödaren först tillfrågas och bröt man mot detta så fick man betala vite på 5000kr. men sådana saker får man skriva eller?

Självklart vill man inte "hota" sina framtida köpare men om man inte vill kastrera tidigt så måste man ju ha någon slags plan. Har ju funderat på den beprövade sättet att ge tillbaka summan för kastreringen men undrade om detta var morot nog?

Jo självklart vill man känna ett stort förtroende för de man säljer katter/hundar till men ibland kan man ju själv bli lurad tyvärr.

Jag är mkt tveksam mot klausuler. Speciellt när det gäller mellan näringsidkare och konsument (där Konsumentköplagen är tvingande till konsumentens fördel).

Låt oss säga att du som näringsidkare har sålt en katt till sällskap (ej avel) till en privatperson och det kommer till din kännedom att de avlat på katten.

Vad ska då ske? Du kan ju knappast hämta igen kattungarna från deras köpare. Och hur ska man bestämma ev. kompensation och framförallt rimlig kompensation?

Finns inget vite inskrivet så måste man ta stöd i Skadeståndslagen och för att skadestånd vid ren förmögenhetskada skall komma på tal så måste man ha lidit en skada till följd av brott.

Och vilken skada har du lidit? Katten du sålde har du redan fått betalt för. Och hur ska man kunna bevisa att det gett badwill för ditt katteri i och med att kattungarna ur sällskapskatten är undermåliga (bevisbördan är din…)

Är det däremot två privatpersoner eller två näringsidkare så är det full avtalsfrihet och kan du visa på ett avtalsbrott så gäller det i domstol (även fast det knappast är värt att gå till domstol för ynka 5.000 kr)

Personligen anser jag att köpt är köpt och att man som köpare ska ha rätt att göra vad man vill med varan. Jag hade inte accepterat någon form av klausul vid kattungeköp (för förtydligandets skull hade jag aldrig gått emot uppfödarens vilja utan helt enkelt sökt mig en annan uppfödare som kan leverera varan jag vill ha!)!

Därför tror jag att det är viktigt VEM man säljer till, är det en seriös människa där man som säljare känner sig säker på att "få sin vilja fram" trots att man inte stipulerat viten så brukar det gå bra.

Verkar inte köparen helt seriös så låter man helt enkelt bli att sälja eller lämnar på foder!