ja kan bara svara på för mig själv.. ja skulle bara omplacera mina katter (gäller alla mina djur) om dom mådde dåligt hos mig eller, allergi, dom är och förblir mina bebisar :)

Ja, detsamma här!! Har en harmoni som är såå trevlig hemma med mina katter. Jag ser eller läser att ibland finns det katter som får flytta och det är säkert motiverat. Men ibland så undrar jag om alla har det motivet.

Jag är ju ännu i uppbyggnadsfasen av mitt katteri, oh strävar därför framåt.

Därför har jag omplacerat de honor som "gjort sitt" så att säga, ELLER de som inte trivs med så många katter. jag behåller ju då något bättre.

Som min Amber tex…. hon trivs verkligen inte med de andra katterna och har väl egentligen aldrig gjort det.
Jag hade ju tänkt kastrera henne efter denna kullen, men då jag inte tycker att 1 kattunge är en kull så gör jag kanske om kombinationen igen, men sen får hon kastreras och sen flytta, Antagligen hem till nåt av mina vuxna barn eller nån annan som jag finner förtroende för.

Min Doris har ju flyttat nu och hon bor nu 1 mil härifrån och har det som en prinsessa… Går ut i sele och har en devon rex som kompis.
Hon har det jättebra och då tycker jag att det är en bra lösning.

Jag älskar också mina katter mest av allt, men även våra barn blir ju vuxna och flyttar hemifrån. jag älskar dom ju inte mindre för det.

Jag KAN inte som uppfödare behålla alla, som jag är färdig med i min avel så att säga… så än så länge har jag placerat om två av mina tidigare honor.

Till slut sitter jag väl med ett gäng som jag helt enkelt är så supernöjd med så jag nöjer mig, eller så får jag väl lägga ner…

Men så länge en uppfödare "vill Utvecklas" och bara inte producera sällskapskatter så måste man ju nästan det, för att nå dit… Då måste man ju utvecklas hela tiden och komma nånstans, och så är fallet för mig… Jag vill liksom VIDARE… Jag vill bli BIS, och BIS och BIS…

Men jag är väldigt noga med vart dom hamnar och håller också sen kontakt.
jag dömer ingen som tänker annorlunda, men så tänker jag. Mina barn är ganska arga på det ibland, men de får ju behålla också och även köpa in…

För katter är ju som sagt inga flockdjur. De trivs inte i stora grupper och en tio tolv katter är alldeles för mycket om man ska ha dom i en familj så som vi har i vår familj. Oftast blir det konflikter och osämja då….

Så tycker JAG.. i allafall…

Jag är i samma situation som Unni, kunde inte ha framfört det bättre själv.

De honor jag omplacerat behandlas som drottningar.

Har nu två nykastrerade avelshanar som jag måste ta mig en riktig funderare över.

Det är inte lätt.

Jag har tidigare absolut varit emot att omplacera, men jag har nu ett par katter här hemma som jag kommer att omplacera under hösten.

Det är ju också ett sätt att komma vidare i aveln och då sparar man avkommor och till slut kommer man till en gräns där man inte kan ha hur många katter som helst.

Också fertila hanar som kastrerats som kanske inte slutar kissa ändå kan ju må bättre och detta upphör när han flyttar till ett annat hem. Har själv 'råkat ut' för det

Men Yvonne, du har ju placerat om 2 katter själv så jag förstår inte riktigt din fråga.  Även om det var rena sällskapskatter är dom ju ändå omplacerade.

Kram

Jag vet Pia!! Visst har jag gjort mig av med mina underbara hanar, och i samråd med Ulla .

Men nu står jag i ett dilemma med mina honor. Casablanca kommer att steriliseras eventuellt ,och frågsn är endast ställd hur ni andra uppfödare agerar o tänker.

6# Då måste frågan har blivit ställd fel, för din kommentar:

Ja, detsamma här!! Har en harmoni som är såå trevlig hemma med mina katter. Jag ser eller läser att ibland finns det katter som får flytta och det är säkert motiverat. Men ibland så undrar jag om alla har det motivet.

Med den kommentaren så ifrågarsätter du ju andra uppfödares motiv om att omplacera sina katter, som du har läst i tråden så är det ju uppenbart ganska vanligt för uppfödare som vill jobba vidare med sitt katteri att omplacera katter, av olika anledningar.

Jag håller med 3# fullständigt, att omplacera vuxna katter och att sälja  kattungar är ju i princip samma sak, man älskar dom vilket som, man strävar ju efter att dom ska få ett underbart hem.

/Sara

Nu får vi inte glömma den vänliga tonen här, för då blir det så tråkigt.

Jag tycker det är underbart och bra att vi är fritänkande människor, som tänker och resonerar på vårt eget sätt.

Som vi sagt många gånger innan så är det skrivna ordet hårt och platt och helt utan gester och nyanser, och mjukhet i orden….

Det är viktigt att vi inte hakar upp oss på varandras formuleringar utan bara spånar kring trådens ämne.

Nu är ju inte jag värd här på forumet, men jag ville bara säga det…

Om nån känner sig påhoppad så är det nästan bättre att endera pm:a den som det gäller eller att bara tyst läsa.

som det står i bibeln (det står faktiskt en hel del bra där) att om man inte har nåt gott att säga som ger något, då är det bättre att vara tyst…

ja nu kom jag visst från ämnet… oj vad ovanligt "ironi"…. men jag kände ett litet ilsket sting där nånstans…

Ja, inte är det lätta beslut vi får göra ibland. Jag placerade om min skrållan i lördags. Jag har letat familj till henne rätt länge och till sist dök den rätta familjen upp, väldigt nära så jag kan hälsa på. I lördags gick Skrållan bara in och luktade överallt och sen vände hon upp magen, spann och ville bli kliad.
Jag tror flytten var svårare för mig än henne. Hon har ju fått en helt underbar ny matte som har mycket tid för henne.

Ibland tror jag att uppfödare behåller för många katter just för att det är svårt att skiljas från dom. Vilket det naturligtvis är, men ibland får man tänka på katterna i första hand.

Jag tror det är mycket lättare att drabbas av infektioner ju fler katter man har, därför omplacerar jag kastrerade katter.

Och många blir det ju lätt om man vill spara nåt bättre som man kan gå vidare med i sin avel eller köpa in nåt nytt.
Alternativet är att lägga ner och det vill jag inte.

Jag har omplacerat 3 katter sen jag började min uppfödning och alla  trivts väldigt snabbt i sina nya hem.

Fast lätt är det inte…

Jag vill också uppmana er att hålla god ton i diskussionerna!
Alla är vi olika och väljer att göra på olika sätt med detta som med allt annat. Jag tycker inte man har rätt att döma ut varandra för det..

Jag själv har haft två väldigt tuffa år nu med flera omplaceringar och det är hemskt tråkigt. Men min personliga åsikt är att man måste se till vad som är bäst för katterna.
Under dessa två år har jag fått göra totalt sex omplaceringar. För att inte göra denna historia för lång så anger jag orsakerna ganska kortfattat. Tror ingen orkar läsa annars.

Katt 1 = Dominant ung hona som därför inte accepterades av flocken.
Katt 2 = Hona som plötsligt blev utmobbad av flocken. Typisk ensamkatt.
Katt 3 = Hane som plötsligt blev utmobbad av flocken när han blev kastrat.
Katt 4 = Hona som blev orolig, lite tillbakadragen och avundssjuk när vi fick vårt första barn.
Katt 5 = Hona som led av kraftig övervikt. Svårt att skilja på fodret mellan katterna.
Katt 6 = Hona som flyttade tillbaka till sin uppfödare eftersom andra alternativet var kastrering och jag anser att hon är för fin för det ännu. Själv har jag tvingats inse att kull här hemma får vänta ett tag tills barnen blir större.

Naturligtvis var detta noga övervägda beslut. Gjorde ont att ta dom men så här i efterhand har det känts bra och av resultatet att döma så gjorde jag helt rätt.

Jag tror det är vanligare med omplacering än man tror. Men på något sätt har det blivit "fult" att omplacera. Men som ni ser här ovan så kan det finnas många olika orsaker till varför man måste se omplacering som det sista alternativet.

Ja, det är inte helt lätt att vara uppfödare och få allt att fungera. Speciellt inte om man tänkt komma någonstans heller.
Bör tillägga att även jag varit en av dom som tycker det är alldeles förfärligt med uppfödare som omplacerar sina ögonstenar. Men jag har nu lärt mig att förstå varför och jag dömer ingen som omplacerar.

Svammel, svammel…*tsss*

Martina

8 & 10# Självklart ska tonen vara god, men när man drar igång ett ämne måste man ju vara beredd att frågor ställs, För när man ändrar frågeställningen/inställningen under trådens gång så undrar man.

2# Jag ser eller läser att ibland finns det katter som får flytta och det är säkert motiverat. Men ibland så undrar jag om alla har det motivet.

 Låt oss höra vad du tror är motivet hos  vissa eftersom du tvivlar?

Har man rätt att ifrågasätta andras motiv??

Jag vill bara säga det att jag är väldigt tacksam mot dessa uppfödare som omplacerar, jag har själv två kastrerade katter från två olika uppfödare, för mig är det perfekt att ta emot en omplaceringskatt, man slipper det jobbiga med en kattunge som är överallt och hittar på hyss.

/Sara

Jag som ny uppfödare kommer nog säkerligen att omplacera honor som har fått kull hos mig till förmån för nya katter som gör att min avel går framåt. Man kan som Unni säger inte spara på allt, man måste på något sätt begränsa så man tar sig framåt och inte står och stampar på samma ställe. Jag vet vad jag vill med min avel och dit strävar jag. Jag kommer också att vara mycket noga med var mina katter kommer för jag älskar verkligen mina katter och önskar att jag skulle slippa omplacera dem i framtiden.

Jag har ännu inte omplacerat någon men jag har en hona hos en foderfamilj och där ska hon också få sina bebisar.

//Lotta

ja förstår helt och fullt hur ni andra tänker…

vem vet en dag kanske ja kommer omplacera, eller de har ja redan gjort på ett sätt min ena katt har flyttat till min mamma då hon verkligen hata fertila katter så hon satte igång och kissa ner mitt hem, efter flytten till mamma skulle hon aldrig komma på tanken att kissa inne, där trivs hon som fisken i vattnet med mammas 2  andra kastrater=)

men dom katterna ja har just nu kommer få stanna oavsett om dom är kastrater eller ej, vissa kan man bara inte skiljas från… <3

Jag omplacerar endast de katter som av någon anledning inte trivs hos mig eller med de andra djuren… annars stannar de -även om de blir kastrater. Mycket viktigt med en harmoni i flocken!!

"11"

Snälla du! Jag har nog helt gjort mig missförstådd.

Jag har nu ett beslut att ta om vad jag skall göra med min hona då hon blir kastrerad.

Då jag skrev att jag har harmoni i katteriet så blir det svårare

att ta ett sådant beslut. Jag riktar ingenting mot någon med meningen nedanför.

"Men ibland så undrar jag om alla har det motivet."

Jag har iallafall fått många svar från er alla som gör att det blir lättare för mig att ta beslutet.

Hemskt ledsen att det gick ut fel budskap.

Jag vill inte omplacera med mer än att det inte funkar av någon anledning.

Men omplacerar man inte så hamnar man där jag är idag; enbart kastrater.

Så nu ska maine coonen flytta eftersom hon mer är en ensamkatt och det grufas väl mycket mellan henne och en annan hona.

Så nästa år kanske det finns en ny liten som kan föra Pysslingens framåt

Men visst är det tufft!

Jag som också ska bli uppfödare kan tänka att detta komma bli det svåraste för mig. Kommer aldrig att ompacera Candy, Cesar eller Ramses för jag är så otroligt fäst vid dom och kommer aldrig kunna vara utan dom. och det är nog det som blir problemet för mig, fäster mig så otroligt lätt och har svårt att släppa. Men därför har jag funderat i tankarna att sätta ut kattungar på foder istället (om man nu har turen att hitta passande fodervärdar). Men vet inte, kanske kommer kännas annorlunda om några år?

#11 sarap, du har fått pm.

Martina

#17

Jag tänker lite som dig. Att sätta ut katterna hos bra foderfamiljer hjälper mig att släppa dem så jag får plats och kan utveckla i min avel och föra den framåt.

//Lotta