HAr man hittat en man känner att det är den katten jag vill ha så kan jag tänka mig att åka en bra bit.

Höll på att köpa en hane ovanför stockholm(blev inte av pga andra orsaker) och det hade varit en resa på 70mil enkel väg:P

Min mor var och hämtade en Hund ovanför piteå(minns inte exakta namnet) en resa som tog 3dygns resande sammanlagt fram och tillbaka.. med tåg…

Jag åkte tur och retur Luleå-Jönköping en helg med tåg för att hämta hem min Zack…och det ångrar jag INTE

Är det skillnad om katten är till avel? Mina är ju "bara" gosekatter.

#4 Ja, min Zack är ju en tilltänkt avelshane, om allt går som jag vill . Jag skulle nog inte åka så långt för att skaffa en sällskapskatt, när det säkerligen finns superfina och goa sällskapskatter mer i närheten där man bor…

#5 Ja, jag känner att när det finns så många uppfödare runt där jag bor, speciellt i/nära Stockholm, så finns det ingen anledning att åka till t.ex. Skåne.

Man kan ju också kanske mötas på halva vägen om man litar på uppfödaren ifråga… själv har jag åkt som längst till Prag för att hämta min/våran Prins Leo, och det var det värt…

Jag själv skulle kunna tänka mig att åka ganska långt, och vill också känna på katten innan jag köper den…. Klämma och känna… det är viktigt, alternativt om jag sett båda föräldrarna Live, så kanske jag kunde chansa och köpa osett.

Om det inte är en uppfödare som jag VET är väldigt kräsen med vilka katter som man får köpa till avel, då kan ju deras kläm få gillas… tihi…

Jag håller med #7..

Själv tycker jag att man skall kunna besöka uppfödarna för att få se på katterna (den man vill köpa och föräldrarna om dom båda bor där) så man på plats kan bestämma sig för om det känns rätt för en eller inte. Sen om det blir långa resor beror ju helt enkelt på om du är berädd att satsa på det. Själv letade jag upp lite olika uppfödare i landet och kollade även upp på blocket (då alla inte har en egen hemsida) vilka katter som fanns, det var ett antal som var intressanta men jag hittade en tillslut i göteborg, vilket blev rätt så nära där jag kom ifrån (uddevalla som ligger 8mil norr om gbg). Min taktik var att kolla upp alla jag kunde tänka mig och sedan ta kontakt för att besöka dom och då börjar jag med att kolla dom som bodde närmast.. Och det jag är supernöjd med mitt val! Sedan så leta jag efter en helt vanlig sällskapskatt då jag kunde tänka mig en som behövdes omplaseras så ja hade en vän till den jag skaffa och då kände jag att jag inte behövde leta på allt för långa avstånd, utan hitta även denna katten i GBG, och även med honom är jag super nöjd! då han har en underbar personlighet!!! , Så personligen tycker jag att du ska satsa på det du känner för! hittar du nått nära som är intressant så ta kontakt och be om att få kolla på dom innan du bestämmer dig! Då kommer du nog bli mer nöjd i efterhand när du väl hittat en som du vill ha!

#8 Jo, jag har kikat på båda katterna här hemma innan det blev bestämt. Ekonomin tillåter dock inte att åka långt bort "bara för att titta", utan jag ska vara rejält intresserad och det ska vara i närheten.

Vår kisse som kom idag har åkt nästan 60 mil.

Så vi är överlyckliga att han äntligen kommit "hem".

Ok, men eftersom du letar i stockholmstrakten så bör du hitta nått där, dom har ju rätt många!! jag hitta några där som jag tyckte var intressanta. Så ja tror säkert att du hittar någon som du blir rejält intresserad av! jag tror med stor sannolikhet att det finns nån i trakterna =)

#11 Jo. Just nu är det inte aktuellt. Kanske efter jul. Jag skriver examensarbete i höst och går det bra kanske jag belönar mig själv med en liten prinsessa. Men en tjej vet vi (jag och sambon) att vi vill ha. Vår lilla katt skulle må bra av att få vara storebror, tror jag.

Hihi, låter som en utmärkt idé ^^

Såg en bild på min första ragdollkille på nätet, 40 mil härifrån. Blev helt betagen och körde ner för att titta på honom, hans syskon och föräldrar. Allt kändes bra och han blev min. Sen gick tiden i snigelfart till dess att jag kunde åka och hämta hem honom. Totalt blev det 160 mil, men det är det värt. Jag kan tänka mig att åka nästan hur långt som helst för att få träffa uppfödaren,föräldrarna och se kattungens uppväxtmiljö. Vill ha bra kontakt även efter köpet. Tyvärr fick vi inte behålla honom, han dog vid 2,5års ålder. Uppfödaren är numera en god vän till oss.