ingen?

Låter ju som att dom har lite rangordningsproblem.

Sånt där kan ju dyka upp när som helst,har jag märkt,fast det i början gått bra.

Jag har en ragdollhona,fertil,som mobbar min "bondiskastrat",till och från.Det är värre när hon har kattungar.Hon tillåter inte honom att gå till matskålarna ibland och då får jag mata han på andra ställen.Tur att vi bor på landet så han kan vara ute mycket,där han trivs.Annars skulle det inte gå.

Hoppas dina pojkar kommer snart överens igen.

#2 tack för ditt svar.

nej man mår ju inte bra själv då ens katter inte är harmoniska och trivs i kattgruppen. Nu går han ju bra ihop med mina två tjejer, men det är så ledsamt att se hur stressad han blir då Ymer jagar honom…

Hoppas också det ordnar sig. Annars är det här en av de FÅ anledningar som kan göra att jag omplacerar en av mina katter. De ska må så bra de  bara kan, och gör det inte det hos mig, efter åtskilliga försök, och jag har ett hem hos en vän där han kan få det ÄNNU bättre, ja då är det där han ska bo. Men självklart gör jag allt jag kan nu först för att han och Ymer ska trivas ihop igen.

har som sagt ställt ut massa fler skålar och även en till låda så de slipper gå på samma om de inte vill.

tack för ditt inlägg.. :)

Ja, jag tror också på att det är oreda i rangen liksom. Ibland GÅR det ju faktiskt inte att få helt harmoni…

Det du beskriver är ju verkligen typiska dominans beteenden.

Har du provat Feliway och såna där vanliga saker…?

Jag tror nog du ska lita på din "känsla"… det brukar jag göra…. Du VET nog egentligen redan vad alla skulle må bäst av.

                         Lycka till i dina beslut!!
                                   Det blir säkert jättebra… //Unni

#4 tack Unni för dina gulliga ord!

Jag har faktiskt Feliway hemma - då du säger det! Ska genast spraya det lite överallt. Vi får väl se hur det går.. annars har jag provat det mesta. Vi får väl se om fler skålar och extralåda ger resultat också :)

De kanske har en period.. annars brukar de funka bra ihop rent allmänt.

KRAM

tycker också det låter som någon form av störning i rangordningen…

men de som dyker upp först i mitt huvud är inte att atlaz är "problemet" utan att ymer kanske är "för dominant" ja tänker ett steg längre, hur kommer han göra om du skaffar en ny katt? men du känner dina katter så lite på magkänslan..

ja skulle helt klart göra som du gjort ge alla chans till mat och toa i lungn och ro genom att sätta ut extra lådor.. spraya runt lite här och var funka hos mig..

mina pojkar hade en period när ja funderar (hur f*n ska ja lösa de här) på vem som måste flytta, dom verka gå som på nålar hela tiden, då spraya ja lite här och var, varje dag under en vecka plus att ja har plugg in i vägen, och nu är de hur lungt och stilla som helst..

jag tror iofs att de hade med könsmognaden på mina grabbar att göra för nu när de är de så är stelheten som bort blåst…

Tack för era tips och råd..

Jag har nu satt ut en till låda och 4 fler matskålar och det har lugnat sig betydligt. Atlaz kan nu ligga och mysa på rygg mitt på golvet med magen i vädret medans Ymer går förbi och ingenting alls har hänt senaste 2 dagarna.. sååå skönt!

Hoppas det bara var en liten period!

Inte sprayat Feliway ännu - får väl ta till det nu då om nåt händer igen! Men det hoppas jag itne behövs..

Nu har jag under en period kännt mig för och testat allehanda saker för att Atlaz ska känna sig tryggare igen.. men tyvärr verkar det inte bli bra.. han är inte harmonisk.

Jag går ständigt omkring och tycker synd om Atlaz för att han inte riktigt får vara med på nåt vis… han sitter ofta på balkongen och jamar och vill ut… Jag ville ge det här en chans och köpte som sagt en låda till och satte ut fler matskålar. Det är som sagt inte så att Ymer gör honom illa fysiskt men Atlaz får liksom inte upplopp för SIN personlighet för han vågar inte.. han är för mjuk och känslig. Ymer är en supersnäll katt annars men han har nånting emot Atlaz som jag inte riktigt kan förklara.. finns ingen harmoni dem emellan, som jag vill ha mellan mina missar.. och som det finns mellan de andra som alltid myser ihop, tvättar varandra och sover tillsammans. Atlaz och Mokita gillar verkligen varandra och busar tillsammans ibland :) det har varit en liten sporre att fortsätta testa..

Men det är ju så att man känner i hjärtat om alla djur är lyckliga och det är med stor sorg jag tyvärr inte känner så med Atlaz. Är enormt tungt att omplacera honom, men ibland måste man ta ett steg tillbaka och inte se utifrån sitt eget ego utan till kattens bästa. De är också individer och mår bra av olika saker. Jag är INTE den som omplacerar katter av andra orsaker utan har jag gett en katt ett liv i mitt hem så ska den vara kvar livet ut - förutsatt att den mår bra självklart, det är allra viktigast för mig!! Katten ska ha allt den behöver och leva under bästa möjliga förhållanden!! Det är därför jag vill ha ett litet katteri så jag har plats för mina älskade kastrater. Men ibland inträffar sånt här och blir han lyckligare i ett annat hem - då får jag hjälpa honom att må bättre…

Nu har jag iallafall hittat (genom en nära vän) ett underbar par på Gotland som är förtidspensionerade och gärna ville ha en äldre katt. De kommer att ta ut honom på dagliga promenader och han som älskar att åka bil kommer att få åka med på husvagnssemester på somrarna :) Han kommer bli så bortskämd. Men det är inte utan att man får en klump i halsen för Atlaz är verkligen en underbar katt på alla vis! Han förtjänar ett så bra hem som det bara går!!

#4 det är som du säger att man nog redan "vet" men jag ville ändå ge det ett försök och se hur det utvecklades… men trots att det är jobbigt för mig känner jag att det här blir ett bra nytt hem till Atlaz.

Hoppas det kommer funka bra nu bara på nya stället!! Jag älskar honom högt!! Ville bara skriva och tala om det här så ingen undrar så det sedan står på hemsidan att Atlaz flyttat…

// Carro

Jag vet det är tungt Carro men jag tror du gör helt rätt. Atlaz kommer helt säkert att få det hur bra som helst på Gotland. Bortskämd som en prins

/AnnSofi

Tack AnnSofi! Gullig du är!
Känns bra med lite stöd i ryggen..

Jag tycker att du gjort allt som går att göra,Carro! Men förstår att det gör ont i hjärtat.

Det verkar som det finns alla förutsättningar för att din prins ska få det liv som han förtjänar.

Önskar honom all lycka till!

Åsa

#11 Tack Åsa!!

ja usch vad jobbigt det här känns…. känns ju som om man överger honom på ett vis… sviker honom..men jag måste nog tänka att det är ju det jag INTE gör.. jag vill ju ge honom det bästa livet som går, och är det inte hos mig måste jag ge honom möjligheten att få det nån annan stans..

men usch.. han är  min lilla röda fluffboll ju… kommer sakna honom så… omplacera en katt är verkligen ingen lätt sak!!

idag har Atlaz flyttat till Gotland.. kom just hem efter att ha lämnat av honom till en kompis som bor på ön och ska ta med honom över.
uscha… ingen kul kväll det här. Så tyst det blev här hemma..

Men trösten är att jag vet att han kommer få det sååå bra där och framförallt - att få komma ut mycket mer vilket är just det han saknat! Och vara ensam herre på täppan, få odelad uppmärksamhet och kärlek!!

Men usch - min fluffiga rödtott…. saknar honom redan…

Kram Carro, förstår att du saknar honom!

#14 tack Kicki…*kram tillbaka*

Tröstkramar.

Jag vet hur det känns…

Kram AC

Atlaz var ju först i hemmet inte undra att det går,

"Birma är störst o vackast" enlig honom, jag vet flera

som har de besärligt med dom tillsammas om dom

inte är kattungar så går det huvstat bra.

 "inte" glömde jag att skriva,,,,,,,,,,,,,,

En stor tröstkram ifrån mig också !!!

/Mili

Usch jag vet hur jobbigt det är när man tvingas inse att omplacering är enda lösningen. Inget roligt alls! Har också varit med om det flera gånger och det har varit väldigt tufft!

Tröstkramar från mig också!

Martina

Förstår att du har en tung kväll,Carro 

Men du ska se,att han kommer få det hur bra som helst.

Kram från Åsa

Tack allihopa för era gulliga tröstord.

Pratat med Atlaz nya ägare och det funkar bra.. han har "pratat" en del där med men det börjar lägga sig nu.. så det känns ändå bra..

Även om jag saknar min lilla rödtott ibland…

…vet hur det kjennes…

Stor trøsteklem fra meg også!