Vad det gäller fertila honor. Speciellt om de är äldre kan de vara lite vresiga som du säger. Jag låter dem hålla på. Det handlar om flockbeteende och ska jag då gå in och styra gentemot deras instinkter? Vet att det är knepigt. Men det är viktigt att komma ihåg; hon gör dem inte illa. I varje fall som jag upplevt det.

Nä hon gör dem inte illa! Det är bara så tråkigt att hon håller på med sitt fräsande, men annars är hon så go. Ja det är väl bara att vänja sig!

De har ju som du säger sitt flockbeteende. går det över vid kastrering?

Katter är ju égentligen inte något flockdjur utan ganska så ensliga av sig… ursprungligen menar jag nu alltså… men detta märks väl på dom.

Fertila katter har stora behov av att hävda sina revir, och speciellt då de börjar bli fertila och innan dom liksom hittat sin plats i gruppdynamiken.

Låt dom vara så ska du se att det löser sig.
Om du studerar dina katter noga, så kommer du att märka att några av dom väljer att inte "stöta" på varandra i onödan.. Det kan tex vara så att om katt A ser att katt B sitter och äter, så sitter h*n där och väntar på sin tur, och sen går h*n dit. Om dom inte riktigt vill tillhöra samma flock alltså.

Man kan således ha flera grupperingar hemma om man har många katter.
En del ligger tillsammans och pussas och allt sånt, medans en del håller sig ifrån varandra… De har också väldiga rutiner vad det gäller sitt beteende..

Däremot kan två dräktiga honor som vanligtvis inte alls egentligen bryr sig så mycket om varandra, slå sig samman för att hjälpa till att föda och fostra sina ungar… Då kan de vara hur kärvänliga som helst mot varandra, men sen när den enes är leveransklara så kan de plötsligt ryka ihop riktigt ordentligt.

Detta är helt naturliga beteenden, och jag själv brukar göra klart för mina katter vart gränsen går, Alltså, Jag talar om för dom ifall det blir för hårda tag… Ett litet gruff är ok, men att de riktigt slåss det accepterar jag inte.

Ibland kan det vara så till och med att två katter helt enkelt inte gillar varandra, eller att en fertil hona tex har svårt att trivas ibland flera katter… Då kan det vara befogat med en omplacering.

Men om du har tid och lust så studera dina katter och se vad dom sysslar med.. Det är jättespännande, och man kan märka att det inte alls är den katt som du tror som är upphovet till det hela..
Jag tycker det är jättespännande med kattpsykologi, och studerar ofta mina katter, de kommunicerar och reder ut konflikter, och skvallrar och tar till sig om man säger till dom.

det finns en jättebra bok som handlar mycket om kattens psykologi, och den är nästan ett måste för oss uppfödare..eller rättare sagt till alla som har flera katter.. (ja en också spklart) eller jag rekommenderar den i allafall… eller det finns ju fler men…

Den ena heter nog I huvudet på din katt, jag tar reda på mer exakt i morrn för jag vet inte exakt vart jag har den nu… Den är oslagbar..
(Den finns även i hundversion)
sen finns det en som heter "Vad du inte visste om din KATT", hemligheter och beteenden från A-Ö, den är inte lika bra men där finns en del matnyttigt också. av Sarah Heath

Tack för dina kloka ord Unni! Det lugnade mig lite, man vill ju leva i en värld där ALLA ÄLSKAR ALLA!!!  Men så är ju dock inte livet!

Tack för tipset om boken!

kramar monica