Jag har inga erfarenheter av livmodersinflammationer så jag kan inte ge dig svar på dina frågor. Förhoppningsvis kan någon annan det.

Det låter ju som om du haft en väldig otur

Hör med Christine, hon vet,,,,,

Jag kan dela mina erfarenheter här då, för jag har varit utsatt för det.

Tex så fick ju Vilda det efter sitt första löp. Så hon behandlades med synolux och sen parade jag henne vid första löpet, och det gick bra. Hon fick ju sen sina fem bebisar. Det var av den anledningen som hon parades lite för tidigt.

Amber blev ju parad tre gånger förra hösten utan att bli dräktig, så henne bad jag att få göra ett vaginaltest på. Vi (veterinären såklart) sövde henne och tog ett bakt prov djupt inne i slidan runt livmodertappen… Det visade sig att hon hade riklig växt av e-coli, den vanligaste bacillen vid livmoderinflammation.. och hade således gått med en latent livmoderinflammation, och därav inte blivit dräktig.

Hon behandlades med Baytril och tre dagar efter avslutat kur löpte hon och parades om och den här gången blev hon dräktig.

Förra hösten fick min Doris livmoderinflammation, för hon hade en livmoderkaka som blev kvar i livmodern, men henne kastrerade jag ju eftersom det ändå var planerat att göra det efter den kullen, men hon fick ju också pencillin såklart så hon var frisk innan steriliseringen gjordes.

Däremot hade jag också då problem med hennes kull av och till… de var lite taniga och risiga i magen och sånt.

Jag själv tror att det kan vara så att man har e-coli i högre halter än normalt (e-coli finns ju alltid i katters bajs-och även våran, men i normala mängder gör den ingen skada) 

Ibland kan den baccillen ta över och då blir den sjukdomsalstrande, särskilt då på individer som av någon anledning kanske har nedsatt immunförsvar osv.

jag upplever att förra hösten hade jag lite "strul" med kattungars vikter, lite diareér och som sagt honor med livmoderinflammation.

men i år, har jag en mycket frisk Stam, inga infektioner och inga diareer.. stora, fina tjocka bebisar, och mammor som inte går ner sig alls.

Jag inbillar mig att jag hade ett latent lite halvt osynligt problem då.

Det är jätteviktigt att alltid hålle en ny katt isolerad första tiden, och skicka avföringsprov till SVA och se till att den innan man för ihop katterna är frisk och fin i magen och annat.

katter är ju ett djur med många olika virus stammar och om man inte aktar sig utan bara har ihop alla huller om buller, så drabbas man  av infektioner lättare.

man det här är bara min tankar.. jag kan ju ha helt fel…

Om man drabbas gång på gång så tycker jag att det finns anledning att se över alla sina katter… man kanske har en osynlig bov så att säga, som återsmittar dom andra hela tiden.

Så är det ju ibland om man tex har halsfluss i familjen… olle och pelle får pencillin, men pappa och hunden är inte sjuka, men olle och pelle får om det gång på gång, tills man kommer på att det är Pappa som kanske bär på det helt utan att ha några symptom…
Det svåra är ju då att få utskrivet antibiotika till den friska pappan,
om han inte gör en odling och finner att han har bacillen.

Det är ju det som är det svåra för oss kattägare också… Det är inte lätt att få en veterinär att skriva ut baytril tex till alla fyra honorna tex.. Här har vi ännu en anledning till varför vi inte ska ha så många katter i samma hushåll…

men ett tips från mig är att
Titta över dina katter som du har… Finns det andra individer som du kan misstänka bär på nåt skit.. luktar det extra mycket om nån?
är någon lite dålig i magen ofta?
Nyser någon extra mycket? Fiser någon extra mycket?
Munnen, är den fräsch? ja det finns mycket olika tecken på att en katt inte är riktigt frisk.
Det kan vara så att du har någon bärare som inte själv är sjuk, men som har en för hög halt av dåliga baciller som nån annan blir sjuk av… Och hittar man roten till det onda, ja då är problemet löst sen…

Nu menar jag ju såklart inte att det måste vara så för dig, men ibland kan det vara så.
Och då är det bar att stå på sig… Be att få katten undersökt, odlad på och som sagt.. bajsprov till SVA…

Det koster skjortan, men det kostar ännu mer att aldrig få alla sina katter riktigt friska

Oj oj oj!!!! Tack för den historien Unni.Där fick man sig en tankeställare igen…

Hur gör ni uppfödare när ni köper in en ny katt.Sätter ni den i karensrum första tiden??och hur länge??Hört allt från ett par veckor till 4 mån som är lämpligt.Jag har aldrig haft nån karenstid med nya katter hittils och har mig veteligen ingen e-coli.

Eller tillhör den frågan en ny tråd?

#3

3# Ligger säkert mycket i det du skriver, lurigt att det kan ligga latent, för man vet ju uppenbart inte om en katt har det eller inte.

Jag har inte heller någon karenstid på mina nya katter, men man får ju sig en tankeställare.

/Kicki

Ja, men observera att det här bara är mina egna teorier och helt baserat på mina egna funderingar och slutsatser. Och mina egna erfarenheter samlat till en uppfatting 

Fast jag brukar ju ha så rätt för det mesta (HUMOR o IRONI o fniss o stor i käften)

men Amber hade verkligen INGA som helst symptom, utan bara att hon inte blev dräktig.. men eftersom det inte kändes helt bra OCH att jag hörde/läste om olika problem, så tog jag tag i det.

Nu var det ju inte så svårt eftersom jag bara hade 3 honor ett ungdjur och en hane hemma, men jag har bevisligen fått ett mycket bättre klimat bland mina katter i år.

Om jag nu får hem en ny bebis, så beror det ju också såklart om den bott i ett stort katteri eller hos en familj med bara enstaka katter… men ca två veckor hos nån av mina vuxna barn (på övervåningen) om jag vore osäker. Tills SVA proven är klara och man ser att kattens mage mår bra och allt annat är bra.

Med egen toa och sånt… Så gör nog jag hädanefter.

Det lät lite besservissigt här ovan såg jag sen när jag läste, men det vara bara välmenat… jag har bara lite svårt att fatta mig kort..

men med ovanstående i huve´t vill jag inte hamna i samma situation igen…

Jag har varit uppfödare i 8 år nu och aldrig råkat ut för varken livmoderinflammation eller bakterier i livmodern, vilket jag naturligtvis är oerhört tacksam för.

Jag har inte heller köpt in så många nya katter under denna tiden utan sparat en del från min egen uppfödning. När jag köpt in en ny katt har jag aldrig haft den isolerad heller. Jag har en liten uppfödning med bara 2-3 kullar per år.

Jag funderar ibland på om det kan vara vissa linjer som är känsligare för livmoderinflammation än andra? Jag har ju för det mesta avlat på mina gamla linjer och har kanske haft tur i det fallet!

Jag vet inte…… men det är tråkigt när sådant händer för det blir ju stora problem för både katten och ägaren.

Man kan väl hoppas på att forskningen går framåt när det gäller livmoderinflammation, så det blir lättare att förhindra i framtiden.

Jag har haft tre honor med livmoderinflammation. Den första var Arwen. Hennes livmoderinflammation var stängd, men vi märkte att det var något sådant på att hon var bukig och väldigt arg. Hon öppnades och livmoderhornen var lika tjocka som en kvinnas handled!! Hon kastrerades på direkten och sattes på antibiotika (kommer inte ihåg vilken nu).

Nästa var Brisa. Hon hade en öppen inflammation, så vi såg det på att hon rann mycket ur rumpan och hon tvättade sig hela tiden. Hon behandlades framgångsrikt med Baytril i 2 veckor och parades på första löpet efter det, och det bidde en fin kull.

Den tredje var Rosabella. Hon var infekterad redan när hon kom från Canada, och det märktes inte på något annat sätt än att hon inte blev dräktig på 7 (!) parningar (med tre olika hanar) och sedan några missfall. Min veterinär satte då in först 2 kurer med Baytril och sedan en kur med Synulox. Efter det fick hon en jättefin kull på fem bebisar!  Men nu är hon kastrerad, för jag vill inte gå igenom det igen…

Tack för att ni berättar detta för oss andra,..

jag funderade på om jag skulle testa Barytril på Jack eftersom han parat 3 honor utan resultat, en hane kan ju likväl ha något "skit" som honor har det..ja inte livmodersinflammation förstås..

viktigt att veta som min veterinär sa:

Barytril får endast ge till vuxna katter då det hämmar tillväxten….

sen sa han även något som jag inte minns riktigt , att man inte skulle ge det till en hona som skulle paras för det kunde öka risken för missfall och att även antalet foster kunde reduceras?

han rekommenderade iaf mig att sätta Barytril på Jack men att även tilltänkta honor skulle behandlas samtidigt fast de inte är sjuka, men då skulle de ha Synolux…

Ja, DÄR har vi kanske anledningen till att Amber bara fick EN unge för att hon fick Baytril ju… hmmm, alltiid lär man sig nåt.

#10

Har du inte såld Jack, jag såg det på "blocket", eller, han är det snyggaste hane WooW,,,,,,,,,,,jag har sett.

nej inte såld än..velar fram och tillbaks men nu har jag en spekulant som ska kolla och kolla på honom till helgen…(till sällskap förstår)