Vad hände,,,,,,,,,,

Men lilla gumman…

Usch, vad hemskt! Varför?

Kram AC

Åh,vad tråkigt

En dold gomspalt som låg längst bak och knappt syntes. Hon saknade gomsegel vilket gjorde att hon ibland nös och rosslade så att mjölken kom ut ur nosen. Veterinären va övertygad om att hon förr el senare skulle dra ner i lungorna och dö en plågsam död. Hon gick upp okej i vikt och verkade pigg och glad hela tiden så detta trodde jag aldrig.

Jag vill inte höra åsikter om att man skulle väntat och gett det en chans, jag tog ett jättehårt beslut pga att jag inte vill att hon ska behöva lida även om det gör mig ont.

Tror inte jag klarar dethär så mycket mer, alla försöker trösta med att det är slumpen som gör det men varför råkar då jag ut för sånthär hela tiden?
Om det är miljöbetingat så fattar jag inte vad jag gör fel för katterna får verkligen allt, bättre och dyrare mat än jag själv, både torrfoder och blötmat och jag är väldigt mån om vad som är och inte är bra för dem. De får massor av kärlek och jag är noga med att de ska känna sig glada och trygga, och trivas tillsammans här hemma. Jag är ju endå etolog, att de mår bra är det viktigaste för mig.
Ärftlighet kan heller inte vara förklaringen för katterna som fått problemen är inte ens släkt.

Så ledsamt! Gomspalt förekommer ju då och då, det fanns inget du kunde gjort annorlunda. Du har mycket fina välskötta katter och är värd all framgång och den kommer till Moogles. Det är jag helt övertygad om. Kramar Lena J

Är det Fath som är mamman till Jara,,eller,,,,,,,,

Tack Lena.

#7 Nej såklart inte. Mamma Belli är inte besläktad med de honor som tidigare gett defekten.

Usch jag lider verkligen med dig!! Förlorade ju själv en kattunge alldeles nyss och det är inte lätt Men ge inte upp!!!

Tröst kram

Stackars liten och stackars dig.

Har aldrig haft katt med gomspalt men det låter inget vidare..

hade en MCO unge som jag matade i 4 veckor och som jag trodde skulle klara sig …tog med honom till veterinären, han tittade på kattungen och på mig och sa: Det blir aldrig nån katt av den…hårt sagt men han hade ju rätt, det var bara det att jag inte ville inse det…fy vad jag grät när han tog lilla ungen och gick iväg för att ge honom den sista sprutan…( det var något hjärtfel troligtvis.)

R.I.P. 

Fia, vännen, du ska inte klandra dig själv. Jag vet att du alltid sätter dina katter i första hand! Det är ingen tröst i dag men många av oss går igenom olika svårigheter i uppfödningen och det gör oss starkare och mera redo för nya utmaningar. För eller senare händer något oss alla. Jag minns hur jag grät då jag var tvungen att avliva en kattunge i B-kullen med svår navelbråck och han var bara någon timme gammal då en uppfödarvän åkte med honom till veterinären. Att mista någon äldre måste vara ännu värre! Det är tufft och det finns inget jag kan säga för att lindra den smärta och sorg du känner!

MEN jag finns här och lyssnar gärna OCH tänker på dig! VARM KRAM!

Stackars stackars dig  och stackars lilla krake.. Men nu har hon det underbart i himlen ska du se. Du gör inget fel tror jag, ödet eller vad jag ska kalla det är grymt i bland. Ge inte upp, du verkar en helmysig tjej som älskar dina kissar djupt.

Kram

Karina

Stackars :(. Hon var väldigt vacker!
R.I.P

Och tröstkramar till dig!

Alltid jobbigt att mista sina bebisar!! Hade en kull på 7 varav två överlevde så jag vet vad du går igenom! Tröst Kramar till dig!!!

Usch vad hemskt. Tröstekramar

Tack alla ni, jag lider med mamma Belli. De säger att mammorna inte kan räkna fler än tre ungar, men hon märker absolut att något är konstigt. Hon verkar orolig och kallar mycket på de små.

Hoppas hon lugnar sig snart.

RIP

kram

Mili

Ush, så trist når små uskyldige skapninger ikke får leve. Men det er ingen ting du kunne gjort anderledes. Jeg tror himelen bare trengte en ny flott sjerne på himmelen som lyser opp for mange om kvelden og natten.

Jeg har foresten søsteren til Belli, altså Belissa og hun venter sitt første kull nå i oktober. Så takk for at du er åpen rundt dette, så skal jeg sjekke ungene så godt jeg kan når de kommer.

Men ikke klarndre deg selv, vi vet vi gjør vårt ytterste for kattene våre alle sammen, men vi rår desverre ikke over liv og død.

Klem fra Hege

Usch så trist… lider verkligen med dig!! Hemskt! Så söt hon var!

Vet hur det känns då det känns förtvivlat!!
Jag förlorade hela min första kull som jag hade på min Tosca, 3 av dem var dödfödda, den sista 6e kom ut genom värkförstärkande dropp hos veterinären. Två st klarade sig och kämpade i 3 resp 8 dagar.. jag var uppe dygnet runt och stödmatade de här två småttingarna… Den svagaste började skrika och rossla, så jag tog den innanför bh´n och åkte in men han stelnade till i mina händer precis då vi kom in till veterinären… De fick lite liv i honom hos veterinären men det fanns inget att göra. Lunginflammation.
Jag var heeelt förkrossad!!! 

Krävde genast antibiotika till den andra lille där hemma, och han kämpade på i ytterligare 5 dagar… gick knappt upp nånting, men jag vägrade släppa taget för han var ändå pigg. Mamma katt hade för länge sen stött bort honom så det borde ju ha sagt mig nåt, att nåt var galet, men jag ville inte ge upp på honom.. usch.. sov sittade med honom innanför bh´n..

Sista försöket var att underbara IngMarie på Wermdös hjälpte mig genom att hennes hona som bara hade fått 1 bebis tog sig an honom.. men han levde bara 1 dygn till.. fast han fick somna in lycklig om ompysslad av en "mamma och syster".. Det var vad naturen ville…

Det här var otroooligt omskakande för mig, min första kull… jag tappade suget heeelt! Men med tiden börjar man få lite distans till det och inser att det är naturen och djur vi håller på med och hur väl man än vill och hur rätt man gör allting så kan det här alltid hända även den bästa! Klandra inte dig själv!

Njut av de som är  kvar och sköt om dig!! Kullen jag hade efter (Chocolatekullen) gick som på räls allting så tappa inte lusten till uppfödning!! Svårigheter kommer alltid… men du lär dig ju också nåt av det..

Stora tröstkramar från mig // Carro

Usch o fy vad ledsamt

Känner med dig

Du vet att jag tänker på dig Sophia, tårar rinner, klumpen i halsen känns som en stenbumling, hjärtat brister och sorgen är tung när en liten går bort och ger sig av till "landet bortom bron" och man frågar sig varför ?  men i minnet lever alla dessa fyrfotade kvar hos oss där vi vårdar dom ömt.

Vi lär oss nya saker hela tiden, positiva som negativa men det viktiga är att vi lär något av dom för att sedan minnas till nästa gång och använda oss av kunskapen vi fick.

Pussa nu alla de kattungar som är kvar så ska du se att det bara går framåt nu.

Kramar //Marie

Men älskade unge… hur drabbad ska du bli då???

Vad jobbigt…. Sänder dig kram och tröst… vad mer kan jag göra??

Beklagar det outhärdliga. Att uppleva en kattunges förlust sliter hjärtat i bitar.

Så fina ord, tack ska ni ha för omtanken.

Belli verkar lugna sig lite och pysslar mycket med sina små. De mår toppenbra och är busiga och, glupska och glada precis som det ska vara. Sicka underbara psyken på dessa små, de vill prompt komma upp i famnen hela tiden och bli runtburna och pussade i massor. Härligt att se att de fick föräldrarnas mentalitet. Ja, jag tror faktiskt att det vänder nu.

Styrkekramar till dig!

R.I.P