jag har också hört det där med att hanar biter ihjäl ungar, men vet inte om det bara händer ute i det fria s.a.s

Däremot skulle jag vara tveksam till det hela den allra första tiden, för man vet ju aldrig..

En hane som är pappa till ungarna är jag nästan säker på , inte biter ihjäl sina egna nyfödda avkommor  men om inte just den hanen är pappa, så är jag inte lika säker…

JAG tror iaf att pappan vet vilka ungar som är hans, men det är kanske jag som håller djuren lite väl högt i kurs

Min hane har alltid fått vara med omkring honan och han har varit en utmärkt farsa! Inte minsta tecken till sådant otäckt som beskevs ovan utan bara en tillgång och hjälpmorsa "barnvakt". Sedan är han från början bara utanför "typ" ligger ovanpå bolådan som en stolt tupp!

Tack för ditt svar, det lugnade lite. Hade också hört det där att de kan bita ihjäl och frågade en veterinär om just det för ett tag sen. Hon sa att det inte var någon fara alls. Sen idag fick jag höra den andra versionen när jag pratade med en annan veterinär på telefon. Blev mycket stressad av det då vi har vår första kull hemma nu. De är tre dygn gamla och allt har gått fint hittills. Den fertile hanen är pappan och han har hittills verkat väldigt lugn och näst intill ointresserad.

Nu är mamman i bolådan mest hela tiden och jag är hemma hela dagarna denna veckan. På nätterna har vi haft dem separerade. Har tänkt att det kanske är mest i början när de är riktigt små som en fertil hane möjligtvis skulle ge sig på ungarna. Men nu när han sa så blir jag himla orolig.

Någon annan som har erfarenhet?

 Leo var med hela tiden när jag fick hans första kull. Han var en jättbra lekpappa. Kanske lite hårdhänt ibland bara. Sprang med ungarna i nackskinnet och lekte. Men de älskade honom, sov på honom allihopa.

Jag tror att vissa veterinärer blandar ihop katter med Lejon. För det är ju dom som biter hjäl andras ungar, är det väl tror jag.

Men det kanske skiljer sig emellan hanar också. Man kan ju ha tillsyn och se hur de är mot dom.

AnnaCarin

VARNING UTFÄRDAS!!!!!!!!!!!!!

Jag vet att jag låter drastisk nu MEN……..

jag har råkat ut för det!!!!!!!

För ca 1 år sedan fick en av mina exotichonor 7 kattungar.

Pappan till kullen har ALLTID älskat den honan och dom har varit som lång och lerhalm jämt, och jag tänkte att det gjorde väl inte så mycket att pappan var med inne med mamman och bebisarna för han var ju så snäll och go med henne och bebisarna!

 Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att han skulle kunna skada nån.

Efter 4-5 dagar blev 1 av kattungarna "sjuk" och andades konstigt,nästan som en fisk som kippar efter luft då den kommit på land.

Mycket märkligt….jag hade aldrig sett något liknande.

Ringde veterinären förstås,som sa att den kattungen kanske fått i sig fostervatten vid födseln och därmed dragit på sig lunginflammation.

Jag satte då in vetrimoxin på veterinärens inrådan.

Dagen efter insjuknar kattunge nr 2 helt plötsligt och jag börjar bli riktigt orolig för dom andra som visar samma symtom och något jag ALDRIG upplevt eller sett tidigare!!!!!!

Ringde en kompis som också är uppfödare och berättar hur kattungarna beter sig.

Hon säger samma sak….MYCKET MÄRKLIGT!!!

Jag ringer veterinären igen och får komma med bebisarna för en koll.

Han lyssnar på dom och kan inte se att det är några problem med lungorna men sätter in pennicillin och vätskar upp dom i förebyggande.

Han säger också att det enda man kan göra är att OM dom dör, obducera en av dom i alla fall för att fastställa orsaken och OM nån behandling på föräldrarna måste göras.

En efter en dör, och då det bara är 3 st kvar som dör samma dag beslutade jag mig för att skicka alla tre för obduktion,jag kände att jag bara MÅSTE veta vad som hade hänt mina 7 kattungar och om dom dött av samma orsak.

När svaret kom trodde jag inte mina ögon!!!!!!!!

ALLA kattungar hade tydliga avtryck av tänder i huvudet och var alltså ihjälbitna!!!!!!!!!!!!!

Jag trodde inte att det var möjligt!!!

Han som var så snäll och go mot alla!

Mamman har nu fått en ny kull som hon vårdar ömt och jag släpper ALDRIG in en fertil hane en gång till,till mina honor.

Jag vill inte skrämma dig Astrike,för jag har också haft mina hanar tillsammans med honor som haft bebisar och det har ALDRIG hänt nåt,tills då för ett år sedan och jag kan ALDRIG förlåta mig själv!

Men jag ville i alla fall berätta min hemska historia för dig och er andra.

Vår hane är ju enormt tillgiven, gosig och snäll. Men visst man ser ju att han har en killer-instinkt när han plågar livet ur sina leksaksråttor! Då är han ett lejon. Ha ha.

Tror jag förtsätter med avskilt på nätterna ett tag till, men att jag nog ändå känner mig lugnad av era svar och inte kommer hålla dem åtskilda på dagarna. Får känna hur det känns resten av hemmaveckan.

Tack snälla!

Uh!!!! Såg först nu ditt svar! Nu blev jag väldigt rädd. Ja, då blir det att hålla dem åtskilda. Hur länge har du dem åtskilda?

#7 jag har dom åtskilda åtminstone tills dom är 4-6 veckor.

Jag blev så rädd efter att detta hände och litar inte på NÅN hane mer tyvärr, fast dom är VÄRLDENS snällaste.

Ville inte skrämma dig,MEN var på din vakt.

Jag var också hemma under den här första veckan, som alltid då jag får smått,men det hjälpte tydligen inte.

Usch vad hemskt det måste ha varit! Jag kan inte föreställa mig så fasansfullt. Och jag skulle inte förlåta mig själv om det hände, nu när jag hört denna historia.

Vad konstigt också att han hade gjort det så "snyggt" och obemärkt. Jag hade fått för mig att man såklart borde märka att det var det som hade skett, om man tänker på hur det ser ut när en katt tagit en fågel eller liknande.

Det är väl antagligen så att det är relativt ovanligt att det händer, men ATT det kan hända vittnar ju din historia om. Det kanske också förklarar de två veterinärernas helt olika svar.

Vad jag förstått så dödar hanar honornas avkommor(även sina egna) för att få honan att snabbt löpa igen så dom kan bli parade på nytt.Allt handlar om fortplantning.

Men usch,vilken historia #5 "englagirl"!!Alla sju!!Såå himla fasansfullt! Man ska nog vara på sin vakt fast man har snälla hanar…

Hos oss går mamman och bebisarna på eget rum de tre första veckorna för säkerhets skull!

Hos mej växer kattungarna upp i vardagsrummet….med alla katter..=)

Nu är ju Sigge kastrerad, så jag har ingen fertil hane hemma, men det har aldrig varit några problem. En hona som fått kattungar utsödrar ju ett "kom-inte-hit-hormon" som gör att de andra vuxna håller sej på minst en meters avstånd de första veckorna. De ligger istället högt och kikar ner i bolådan…

En granne till mej hade en huskatt för många år sen som "förlustat sej i parken" och fick en kull….som HON bet ihjäl….
Antagligen var det nåt fel på de kattungarna, det känner ju katterna långt innan vi kan se det, för hon fick en kull senare samma år som det gick hur bra som helst med….så "mammeriet" var det inget fel på…=)

Det finns inget facit till hur katter kommer att bete sej…det vet vi ju allihop, de är styrda av instinkten och reagerar därefter…=)
Det JAG tycker hjälper är ju att TRO på katten och tänka positivt.
 Tänk på vilka bilder du sänder…;)

/Pernilla

Jag tror också att det är EXTREMT ovanligt att detta händer… har heller aldrig haft hanen åtskild innan,
men NU går det inte att ha MIO lös,
för AMBER flyger på honom, så HON är visst övertygad om att han kommer ha ihjäl hennes ungar.

Så jag litar på hennes omdöme, (har inget val)

Det kan ju vara ovanstående katt som "var störd" som bet sina ungar på detta viset också… (har aldrig varit med om det i allafall)

 Eller; tänk om det var honan som bet??!!

Att det hör till vanligheterna DET tror jag INTE..
För det mesta går det kanon….

Även honor kan bita ihjäl sina kattungar!

Våra hanar har alltid varit med under förlossningen, utom de hanar vi lånat in och sen har de varit med hela tiden, mamma och kattungar har dock haft en "egentid"

Papporna har hjälp kattmamma med hygienen  (kissat o bajsat) dem och sen hjälpt till med uppfostran och lek