Tyvärr har jag ingen egen erfarenhet - har förskonats från dem!
Önskar er och er katt all lycka till och hoppas det går BRA!!!

Jag har dock en väldigt kunnig person du kan kontakta med mycket erfarenhet - skicka mig ett mail på carro_a78@hotmail.com om du vill.

Håller alla tummar och tassar!!

Jag har ingen egen erfarenhet.

Har också hört att de kan komma tillbaka.

Men jag hade absolut försökt, ingen enda människa vet ju om de kommer tillbaka.

Förstår det är jobbigt att tänka att operera henne , med tanke på kastreringen.

Men det behöver ju inte bli likadant.

Så mitt råd är att ni ska försöka.

Fast det bygger inte på kunskap, bara på kärlek.

#1: Tack för ditt inlägg! Jag skickar ett mail direkt till henne… tack för tipset.

#2: Ja, det är många tankar som far i huvudet just nu…. tack för dina råd och tankar…

Jag ska ringa veterinären i morgon för att få veta lite mer om operationen mm…. känner att jag måste få veta lite mer.

Är det ingen fler som har några erfarenhter? Är det känsligt så kan ni gärna skriva ett meddelande till mig dvs. klicka på min bild till vänster och välj att skriva ett meddelande. så, kan bara jag läsa det

Jag trodde detta var något som var väldigt vanligt… men det kanske inte är det.

Ha en bra fredag//Anki

Fick du svar på det mail du skickade?
/ Carro

#6: Nä, inte än! Tack än en gång för att du hjälper mig…

Nej vad tråkigt. Usch vilket dilemma. Kan inte råda dig, men vill att du ska veta att jag tänker på er och håller tummarna för kissen.

Tröstekramar o varma tankar till er.

Karina

#8: Tack snälla du!! Det behövs just nu….

Jag har, peppar peppar, ingen egen erfarenhet av juvertumörer, men jag tänker på dig och kissen och hoppas att det kommer gå bra!

Anki, du vet att jag är så ledsen för er och Zimbas skull  Jag har tänkt lite sedan jag fick veta det här, och jag håller med #2, jag skulle ge operationen en chans… tror jag, om veterinären tycker att det är värt det skulle jag lita på det. Men prata mer med henne och ställ alla frågor du kommer på, våga kräva hennes tid och engagemang så att du får ordentligt med kött på benen. Kram!

Du håller väl oss uppdaterade ang din stackars kisse. Har tänkt mycket på dig o hoppas att du får råd o stöd från de som är insatta i sånt här.

Kram på dig

Kram och USCH vad svårt beslut!

Lycka till!

ja, det var inget lätt beslut med tanke på hennes jobbiga stressreaktion förra operationen…

Jag vet inte om jag skulle utsätta henne för det då??

vad säger veterinärerna?? har de inga odds??

Lilla hjärtat…Jag ska tänka på er jättemycket.. sänder kramar med vishet och tröst..

Tack alla för era tröstande inlägg… det värmer!!

I går fick jag tag på en annan veterinär på sjukhuset och han var underbar!! Han kunde förklara vad vår veterinär menade kring operationen och han pratade även om att eftervården idag för katter är annorlunda än tidigare och han tyckte vi skulle ge henne en chans. Han trodde inte hon skulle må lika dåligt denna gången. Han berättade även exakt hur de tänker, hur de operarar och värför de gör som de gör osv. Jag fick massor med bra information. Men, också detta att det är cancer och vi vet inte om det kanske kommer tillbaka om det är elakartat osv. Det finns inga garantier…. och det vet vi!  Är det elakartad (tumörerna skall på analys) så kan det komma tillbaka rätt snabbt (veckor), måndarer, år eller aldrig mer… ingen vet.

Men, jag och min man har nu bestämt oss att ge henne en chans och vi har beslutat att hon skall få genomgå en opertaion. Vi har beslutat att en operation får räcka… vi vill inte utsätta henne för fler operationer. Kommer det tillbaka så är det rätt elakartad. Den veterinär vi pratade med i går kommer att genomföra operationen då det ofta är han som gör det och vi kommer även att önska honom. Så, på måndag skall vi ringa och boka en tid så snart det går. Det känns så skönt att vi nu ger vår lilla tjej en chans i alla fall … sen får vi se hur det går…

Nu får ni hålla tummarna att allt kommer att gå bra!!

Som du nog redan vet Anki!!. Vi kommer att hålla alla tummar och tassar vi kan för din söta lilla tjej.

Och som jag sa innan, mina tankar är hos er. Vet hur jobbigt ni har det. Inte lätt att fatta sådana beslut.

Jag kan bara säga att jag hade tagit samma beslut som ni nu tagit om det hade varit min katt.

Skönt att du fick tag i en annan veterinär och kunde bolla dina frågor med.

Anki!!! Önskar er lycka till!!!!

Sänder många varma tankar och kramar till er.

Mia

Håller alla tummar och tassar för att allt bra!

/Lena

Åh vad underbart att ni fått lugn och sansad och bra information…
jag ska också hålla tummarna för er, och jag tror säkert att om alla är medvetna om att hon varit så stressad förra gången så kan de säkert behandla henne så det förbyggs.. de är ju duktiga nuförtiden..

Många kamar och lycka till..

Åååh, vilken jobbig sits Anki. Hoppas att allt går bra med tjejen, håller alla tummar, tår och tassar för henne och för er

Kramizzar, Annica

Vad bra att ni fick tag i en BRA veterinär!!! SKÖNT!
Jag håller alla tummar och tassar för er!! Det SKA gå bra! tycker ni gör heeelt rätt!!

Åh vad skönt att höra, att ni fått tag på en bra vet som tar sig tid med er och er oro.

Ska hålla alla tummar jag har för er kisse (och er) att allt går bra och att hon blir helt återställd utan för mycket trauma.

Hon är ljuvligt söt  för det är väl henne du har på bild i #15 ?

Kram på dig o nospussar till kissen

Håller tummarna stenhårt att allt går bra för eran fina kisse

Tack än en gång för era värmande ord och att ni håller tummarna för oss!!

Står just nu i kön till att boka tid… men det var många som ville fram idag.

Ja, det vår hona på bilden… vår lilla tjej

En stor kram till er alla//Anki

Vi håller också tummarna hårt för er och er katthona. Varmt lycka till!

Kram!

Kicki och Jonss

Håller tummarna för er och era kisse att allt ska gå bra! Lycka till!

/Mili

Vad bra att du fick prata med en kunnig veterinär.

Jag har aldrig haft någon katt med denna sjukdom men är ibland lite orolig för den för jag ger mina katter p-piller vissa tider.

Håller tummarna att det ska gå bra!

kram AnnaCarin

Tack snälla ni att ni håller tummarna!! Jag så glad att ni finns

#26: Ja, dessa p-piller… nu vet vi inte om det är orsaken, men det är en stor risk att få juvercancer om gett katten p-piller. Läste någonstans en ökad risk på 7 gånger. Då vi gav vår hona p-piller sa aldrig veterinären till oss hur farligt det kunde vara utan skrev ut gång på gång och vi litade på det. Idag vet jag mycket bättre… 

Men jag förstår ert dilemma ni som är uppfödare…. ger ni inte p-piller är det inte heller bra att tomlöpa och ger man p-piller är de inte heller bra.  Så, vad gör man…

Håller tummarna för att allt kommer att gå bra. Lycka till!

/Annika

Jag har bara erfarenhet av juvertumörer hos hund då min älskade Jasmine (golden retriever) fick det.

Jag upptäckte dom också från ena dagen till den andra , som tur var visade det sig att dom var ofarliga, tack och lov. Men det jag fick höra efter att hon blev opererad var att man kan ta prov på tumörerna innan, för att se om dom är farliga eller inte. Dock finns en risk då att om dom är elakartade att dom sprids lättare. ( OM jag nu minns rätt.) Hade iaf velat få veta om det alternativet.

Jasmine hade det super jobbigt dagarna efter sin operation och då var hon en hund med världens vilja. Vill absolut inte göra dig skärrad, bara så du vet att det kan bli så. Jag hade velat veta det innan, bara för att kunna förbereda mig på det. Hon hade väldigt behov av närhet och kärlek och svårt att gå ut och kissa och så.

Jag hoppas självklart att det går jättebra för din älskade lilla katt. Skönt också att ni fick träffa en vettig veterinär, det är guld värt!

Önskar er stort lycka till och vi håller tummar och tassar för allt vad vi kan!

Kram! / Cecilia

Nu är vi hemma med vår lilla tjej…. och helt chockade!! 

I morse lämnade jag vår lilla tjej för operation och pratade även med veterinären (inte han som undersökte henne första gången och sa att det är tumörer) och kom fram till att om finns det massor med tumörer som innebär flera operationer så låter vi henne vara och hon får leva den tid hon har kvar. Men, plöstligt för jag ett sms av min man som skriver att veterinären har undersökt henne noga och det är bara cystor och att hon även har ett bråck (efter kastreringen för drygt 4 år sen?) men att bråcket och cystorna får vara då hon inte har några besvär av dem.  Allt var ofarligt! Så, hon blev inte opererad alls!!! Så, jag hämtade hem en lite nedklippt, ostadig tjej (varit nersövd) men utan krage och sår….

Men, jag blir väldigt fundersam en sa tumörer och den andra cystor… ??? Och "båda" har bara kännt på henne… men jag litar mer på denna veterinär, men jag ska ta kontakt med honom och fråga vad de var som gjorde att det plösligt blev cystor och inte tumörer… ??

Men vi är såååååå glada att det inte var något allvarligt  Men hemskt att ha gått omkring här i ett par veckor och trott att hon har tumörer….

Jätteroligt att höra! Nu förtjänar ni båda lite mys och lugn och ro över julen!

#30 Vad kul att det var ett sånt gott besked! anledningen till att tumörerna blev cystor kanske är att de kunde känna mycket bättre på dem när de rakade henne och också konstatera att de var godartade cystor. Tumör och cysta är ju i princip samma sak men man använder tumör oftare när det handlar om något farligt så som jag uppfattat det, skulle gärna vilja höra vad din veterinär säger dock för det är två luddiga begrepp!

Än en gång, stora lyckoönskningar till kissen som slapp operationen och troligtvis kan leva många sköna år till

#31 & 32: Tack! Ja, vi är glada. Men, idag har jag försökt få tag på veterinären för att få veta lite mer om hur tömörer kan bli cystor, om det går att enbart känna att det är cystor. Men, han var ledig så jag bad att han ringer då han kommer tillbaka dvs. i morgon.

Men, jag fick i alla fall veta att det stod i journalen att vår hona har många små cystiska förändringar i många juverdelar och att vi skulle avvakta hur de utvecklas… och den info. hade vi inte fått i går. Sen stod det inget om någon provtagning i den journalen i alla fall.

De vi kommit överens med veterinären innan operationen var att om det visar sig att hon har många tumörer lite här och där som innebär flera operationer så låter vi det vara. Vi vill inte utsätta henne för flera operationer då hon blir så lätt jättestressad och mådde så dåligt sist då vi opererade henne (deppade ihop totalt)…. och det tyckte veterinären var ett bra beslut. Så, om det är de som gjorde att han inte opererade henne alls… dvs då han upptäckte flera förändringar på flera juverdelar.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Cysta Hittade detta om cystor och enligt denna sida så är cystor och tumörer inte samma sak.

Är det någon som har erfarenhter av cystor i juverdelarna?

Men oj vad roligt att det inte var några tumörer . Onekligen måste dock du vara orolig, när ni får olika besked etc. Hoppas du kan få svar på dina frågor så ni kan få en riktigt skön julhelg.

Offtopic: Jag fick beskedet att min yngsta dotter hade en cancertumör i bröstkorgen när hon var ca 1 1/2 år, barnläkaren ville skicka oss till Radiumhemmet här i Stockholm med taxi. Sen när vi väl träffade en läkare på radiumhemmet, blev han fly f-bannad, då det visade sig att min dotter fått en broskknöl efter ha haft lunginflammation, vilket tydligen är vanligt att små barn får. Han ringde upp den första läkaren när vi var där och krävde svar på den läkarens försumlighet o för att han skrämt upp mig helt i onödan.

Så visst kan man få olika besked… av läkare etc.

Håller alla tummar o tår att din kisse verkligen är frisk.

Många kramar och en önskan om en riktigt god jul

Oj denna tråd måste jag ha missat :s
Men har läst den nu… jag har erfarenhet av juvertumörer hos två avmina katter då jag var yngre… så OJ vad skönt att det inte var något allvarligt på er tjej! Sen förstår jag din oro att du vill kolla upp det ordentlignt en gång extra vilket jag tycker du gör rätt i :)

Våra katter åt p-piller, den ena fick hjärnblödning, blev förlamad och blind. och genom det fick vi höra sen.. hade hon varit med om en hel del hemska saker som andra djut gjorde påhenne. fy..får tårar i ögonen bara jag tänker på det…

Den andra katten (dottern) fick ett år senare bölder på magen, hon var så pass gammal, 13 år. att vi beslöt att låta henne leva så länge det gick. hon skulle ha svårt att klara en operation. Så en dag, ca 7 månader sednare åkte vi in med henne och tog bort henne då vi inte ville se henne lida för mycket… då bölderna sprack och började blöda förstod vi att det var dags att göra det. Skön i efterhand att veta att hon adlrig fick lida, men jobbigt att det hände på grund av p-pillren :(

Blev så glad och lättad då jag följde den här tråden och såg att det var okej med eran tös! Så skönt!

Stort lycka till!

#35: Men, fy vad hemskt att få ett sådant besked… måste ha varit underbart att det inte var något farligt. Ja, risken finns att man får olika besked från alla läkare man skulle besöka, så det är svårt att veta vad som är sant… tyvärr.

Tack för "tummhållningen" och ha en riktigt skön Jul!

#36: Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter… dessa p-piller ger hemska sjudomar som kan komma många år efter användningen…. vår veterinär tror att hon har fått sina cystor pga. att hon ätit p-piller… fast det är 4 år sedan hon åt sin sitta piller.

Ha en skön Jul!

Här kommer en liten sista uppdatering för er som är intresserade…. vill även tacka alla att ni har hållt tummarna för vår lilla tjej, delat med er av era erfarenheter, gett goda råd osv. Det är värmer att ni bryr er!!

I fredags pratat jag med veterinären igen. Och det blev väl inte lika positivt som han sa i telefon till min man. Men, hennes cystiska förändringar visade sig finnas i varje juverdel dvs. de ser ut som små vindruveklassar… men massor med små cystor. Dessa cystor tror han kan bero på att hon har ätit p-piller en gång i tiden. Han "tror" dvs. han kan inte veta till 100 % då han inte har öppnat upp och tittat eller tagit prover… att dessa cystor är ofarliga. Men han säger också att han inte vet vad som kan finnas där under eller hur det kommer att utvecklas… så allt kan hända! Men han säger att det inte är lätt att känna dessa cystor då katten står på alla fyra och är vaken, så han förstår att vi inte har upptäckt alla, till och med den första veterinären missade allt!  

Men han valde att inte öppna upp henne då vi tidigare pratat om att är det för mycket och det innebär flera operationer för henne då låter vi det vara. Han sa även att ska vi operera så är det hela juverraderna på båda sidorna som gäller… och ganska mycket kring ljumsken då det finns mycket "juverfett" och i och med det rätt många cystor. Han sa också att vid sådana här stora operationer blir hon inlagd i ca en vecka och sen gör man om andra sidan då hon piggnat till. Han sa att om det var hans katt skulle han inte operera… då det även kan finnas risk att man triggar i gång något som kan ligga där och vänta och sen tyckte han att pga. att vår hona blir så lätt stressad så är det inget hit för henne att ligga inlagd så pass länge.

Så, vi har valt att låta henne vara… ett svårt beslut… men vi känner att det är bättre för henne att få vara vår lilla tjej så länge det går. Veterinären sa också att antingen utvecklas detta till något annat och hon kanske lever till sommaren eller så finns hon kvar i många år till… en jobbig ovisshet… men vi tar en dag i taget och skämmer bort vår lilla "gammeltant" :-)

Jag skulle ha fattat samma beslut som ni utifrån omständigheterna, och jag HOPPAS att Zimba får många fler underbara dagar hos er! Förstår att ovissheten är jobbig, men egentligen råder det ju samma ovisshet kring allt här i livet, man vet ju aldrig hur morgondagen kommer att se ut… Så njut av er vackra, härliga gammeltant, och skäm bort henne ordentligt :-) Kram!

#39: Tack Hanna för dina värmande ord!!  Ja, det känns som ett bra beslut för vår hona… alla är vi olika även djuren. Så, det går inte att säga att så här SKALL man göra. Utan man måste ta ett beslut för varje individ. Jag känner att för hennes del är bättre att få bara vara den tid som är kvar… vi hoppas på många är framåt. Men, vi är även beredd på att den kan bli kort… ingen som vet. Och som du säger vi vet inte vad som händer med morgondagen, så vi kommer att skämma bort vår lilla tjej och njuta av den tid vi har kvar med henne… för hon är vår lilla "gammeltant"

Jobbig ovisshet men tycker ävven jag att ni tog rätt beslut.

Hoppas verkligen att det inte utvecklas till något och att ni får leva med henne i måånga år till. mys med henne ordentligt nu!

*många kramar*

#41: Tack för ditt inlägg!!  Ja, vi känner att vi har tagit rätt beslut sen får vi hoppas att det inte utvecklas till något mer allvarligt. Vi hoppas också att vi får ha våran "gammeltant" kvar i många år till… hon är ju storasyster till våra raggis killar… en liten storasyster på knappt 3 kg