sorgligt att skiljas från kattungarna
Hej!
Åh, det är så sorgligt. Nu har fjärde kattungen av fem i kullen precis flyttat. I morgon flyttar den siste i vår första kull. Man får liksom blinka upp i taket för att inga tårar ska komma och klumpen i halsen är ett faktum trots att köparna verkar jätteseriösa och superbra. Det är lätt hänt att lägga på mänskliga känslor också hos katterna, tänk nu ska han aldrig mer träffa sin mamma eller få busa med sina syskon… Jag vet att en katt inte har samma känslor som en människa, men sen är man lite ego också. Mina små bebisar liksom…
Kissen som flyttade idag var den sämst typade i kullen. Han såg lite mer ut som en babianunge än en praktragdoll. Lite av en ful ankunge… Men så fick han ett helt fantastiskt temperament, så supersocial och har velat vara i famnen och bli kliad hela tiden. Då blir det extra lätt att fästa sig.
Hur är det för er rutinerade uppfödare. Blir ni blödiga när ungarna flyttar? Blir man van? Eller får man alltid en klump i halsen.
Lägger in några bilder på små godingarna.
en till…
en till…
en till…
en till…
en till…
och sista…
visst vänjer man sig lite, men det känns alltid väldigt sorgligt ändå… och klumpen i halsen är oundviklig.. men man blir glad igen sen när man får små hälsningar om hur bra allt går och hur glada och nöjda dom är och sånt… och kattungen glömmer ju "oss" fort som tur är…
men lite sorgligt är det.. man vänjer sig liksom aldrig… kramar om dig lite..
Jag är visserligen ingen "van" uppfödare ännu, har haft 3 kullar! Men jag sitter i din sits oxå nu, har 2 kvar, en flyttar i morgon och den sista nästa vecka!
Jag GRÅTER!!!
saknar dem sååå! Jag vänjer mig ALDRIG! Detta är en av få negativa sidor av att vara uppfödare, men det väger ju upp med allt kul man får med de små älsklingarna den tid man har!
Lycka till och tänk positivt, de blir älskade dit de kommer!!!, och gör den nya familjen säkert lycklig!
Kram Monica
S*Harley Niva´s
Håller inte med om att kattungarna glömmer
nej,nej det gör de inte men de anpassar sej fort till
den nya situationen.
Lycka till och tänk positivt,dom blir älskade dit dom kommer.
En kram till dej (och dom minns dej och den kärlek ni gett)
Jag har haft 6 kullar och har någon gång sagt att det blivit lättare, men det är mest för att intala mig det själv tror jag.
Det är inte lättare. Jag minns alla mina kattungar. Sen är det ju så att vissa kattungar kommer en närmare än andra. Men det är ju inte så konstigt. Våra kattungar lever ju med oss uppfödare i minst 12 veckor…
Men jag vill också känna så, jag vill ge min kärlek till mina kattungar medans de bor hos mig. Kontentan av det är sorg i hjärtat när de åker. Men samtidigt har jag alltid litat fullt ut på dom som köpt katt av mig, så det känns samtidigt så bra. Tu delade känslor.
Möjligen kommer jag över min sorg nu lite lättare än i början. På det sättet var det nog lite svårare första kullarna.
Det är också lättare om man sparar något från kullen. Då blir saknaden inte lika stor som om när alla åker…
Men man kan ju inte spara något varje gång…..
Kanske man vänjer sig när man leverat 70 kullar så där…
#1 Det var goa söta kattungar du levererar!
Kram AC
*****************************************
**Vi har kattungar. Det är lycka!!
Lev. klara till augusti 2011
S*FunHouse´s
AnnaCarin Hammarstedt
Ja, det är nog så det är. Man fäster sig vid dem och sen minns man dem alla. Får precis som du säger #7 tänka på de familjer som blir så glada för de små. Har fått några första fina rapporter hittills. Man får vända på det och tänka på hur lycklig man blivit för de katter man själv har fått hem till sig när man köpt.
Har verkligen lagt band på mig för att inte behålla någon så här i första kullen. Ska lära mig mer först för att se vad jag behöver och sen köpa in en ny katt. Får tänka på hur glad jag kommer bli den dagen. En liten tröst och något kul att se fram emot!
Starta ny diskussion