OT denna sjuk(a)vård
Alltså ursäkta mig men måste få skriva av mig lite. Blir så förbannad på vår sjukvård ibland. Oftast har jag bara haft bra erfarenheter och med sjuksystrar och undersköterskor har jag aldrig haft något problem men med dessa läkare…
Jag fick veta i våras att jag hade gallsten, har då gått i 4 år med grava magsmärtor och vid flertalet tillfällen legat inne för detta. Jag har alltid påpekat att vi har gallstenssjukdom i släkten (mamma och 2 systrar (båda de fick det vid ung ålder)) men läkarna har alltid tyckt att jag varit för ung och inte brytt sig om att göra ett ultraljud (tills då i våras då de tillslut gjorde ett och upptäckte en galla full med sten).
Nu det jag blir förbannad av. En väldigt nära släkting till mig (skriver inte ut hur nära av respekt till denne) har nu fått samma problem som jag fick för 4 år sedan. Hon har gallstensliknande smärtor och har nu också åkt in och ut på sjukhus, tror ni att de en enda gång har gjort ett ultraljud på gallan?!? Icke… hon är ju "för ung för det"… Va fan, hon är 19. Jag fick det när jag var 21, ena systern fick det vid 25… Att de inte bara kan göra ett enkelt ultraljud nu när de inte hittar nått…
Nä förbannad blir man. Dock ska alla sjuksystrar och undersköterskor ha stort beröm, de har alltid lyssnat på mig och uppfattat men trots att de sagt till så ville läkarna iaf inte göra ett ultraljud förrens 4 år senare.
Hur länge ska min nära släkting nu behöva lida innan de bryr sig om att kolla om det är gallsten. Tänk om det är det… Det är inte en komplicerad undersökning
http://www.svidjas.se
man ska skrika och gala som en idiot!
Det fick jag göra för ca 18 är sen när jag kom in med min dotter och misstänkte att hon fått en propp i ljumsken
De tittade på mis som om jag var en idiot och vi fick åka rill vårdcentralen och där fick jag mitt första utbrott och sa ifrån att jag vill att de kollade blodflödet på henne
sagt och gjort, de ringde efter ambulans på en gång men när vi kom till MAS, så skulle vi stå i kö????
Jag fick spel! skrek och gormade som den idiot jag är och en läkare kom och tyckte väl att jag var helt tokig så att det var bäst att ta hand om Pia på en gång
Isotop röntgen av lungan och röntgen av av ådror visade på en stor propp i ljumsken som stoppade blodflödet upp till hjärtat och en propp i lungan, då blev det fart på dem
Jag fick sen höra att hade jag inte gapat och skrikigt som jag gjorde hade min dotter inte levat idag
men hon har skador för hela livet i sin lunga och i sitt ben, för det tog tid att fara till vårdcentralen och tillbaks igen till sjukhuset
hade de undersökt och behandlat tidigare så……..
Hon fick sina proppar efter 1 mån användning av P-Piller och var 18 år
Så mitt råd: skrik, gapa allt vad du kan!
Det är ju inte klokt att man ska behöva skrika högst för att få vård, men jag förstår dig och vad bra att du klarade av det, alla gör ju inte det, tyvärr…
#1 Vilken tur att du förstod vad det var för fel på din dotter!!!
Att dom inte ens kan göra ett simpelt ultraljud, med gallstensbesvär i släkten är ju inte klokt!!! 
Lycka till!
Har bråkat med sjukvården i 2 år för en remiss och har fortfarande inte fått den, skandal!
Hoppas det går bra för er iaf!
Christelle-Sajtvärd för Maine Coon ifokus.
Besök gärna min hemsida: http://www.christelles.se/
Usch tyvärr så är det om man är förr ung så tar de inte på allvar!
Jag känner igen det där, fick två år för min ena axel och på VC sa läkarn att jag aldrig skulle bli bra och det fanns inget att göra. Tjatade på en remiss till Ortopeden men blev ingen, till slut hjälpte min sjukgymnast mig att få träffa en Ort.läkare som opererade min axel och jag blev bra och kunde gå tillbaks att jobba igen nästan direkt.
Innan operationen var det nära på att jag skulle bli uppsagd på mitt arbete inom vården p ga att det inte fanns andra arbetsuppgifter. Men tillbaks kom jag
Tånk vad många råkar ut för om de inte står på sig och tjatar och gnäller.
För att vara sjuk måste man va frisk för att kunna stå på sig.
Kramisar och nospussar Lotta, Geisha och Tilly 
Och jag var aaaaldeles för ung för att ha en hjärtinfarkt… (då 42 år)Som tur var fick jag komma in privat istället på Sofiahemmet direkt, som skickade mig akut till SöS.
Senare har både min lillasyster och min lillebror också fått det, och även de fått kämpa innan vården insett att de faktiskt har en infarkt! Det tog flera ÅR innan vi alla har blivit genomkollade ordentligt och man har insett att vi har samma medfödda hjärtfel. Trots att vi påpekat det redan dag 1…
Nu bävar jag för fortsättningen eftersom jag misstänker att ett av mina barn också har det.
-----------------------------------------------
Vi har kattungar!
-----------------------------------------------
Samma här. Grinade till mig en höftledsoperation efter att inte sovit mer än några timmar per natt i många månader och dessutom släpade benet för det gick inte att gå på det. Med 3 barn hemma som naturligtvis behövde sin mamma.
Jag var 42 år och protesen skulle hålla högst 10 år, skulle inte vara om-opererbar och massa sånt tjafs. Det är nu drygt 23 år sedan och den har fungerat perfekt i alla år
. Börjar kanske bli lite sliten så jag måste nog byta ut vissa delar inom några år men det är ok.
Så tiger man och lider händer inget, man måste orka skrika och gapa, tyvärr.
//Kerstin i Umeå
Starta ny diskussion