Vad jag hört är att just blåögda katter skelar oftare, gäller då alla blåögda katter, tex. siameser också, m. m.

Men det kanske är någon annan som vet mer?

Jag tycker det kan vara svårt att bedöma skelning ibland. Det är väldigt svårt att se om katter skelar lite. Det är först när de skelar mycket som jag i alla fall lägger märke till det.

Ibland kan det se ut som katter skelar pågrund av att ögonformen döljer en viss del av iris också, i alla fall tycker jag det ser ut så vissa gånger.

Likaså om man leker jättenära framför dem med något så skelar de ju naturligt för att de föremålet är så nära att pupillerna vinklas.

Man kanske skulle börja kolla skelning i sin årliga hälsokoll? För en veterinär måste ju kunna kolla upp det ordentligt?

Jo det finns katter som skelar mer eller mindre och som det avlas på med olika resultat

en del avkommer skelar andra inte

ärftligt - kan vara! behöver inte vara så, en katt som är trött kan skela, precis som vi människor

men många gånger som 2# skriver - leka nära eller det kan bero på i vilken vinkel foton tas

Vet inte, men vår äldsta katt tror vi har nystagmus - när ögonen liksom vibrerar. Han hinner inte med att se vad som händer när något sker snabbt. Ska ta upp det vid nästa vet-besök.

Jag har hittills haft tre kullar och haft flera skelande avkommor, trots att ingen av föräldrarna på någon sida skelat sedan flera generationer tillbaks. I den första kullen skelade ingen som liten åtminstone. När de var ca 5 månader ställde jag ut dem, då fick en av dem påpekan att han hade tendens till skelning och kanske, kanske kunde man då se en liten aning om man ansträngde sig. Han gick aldrig i avel, men hans kullsyster är mamma till min senaste kull.

I min andra kull var det en kattunge som klart skelade redan som ganska liten. Senare började ytterligare en skela litegrann, och en tredje (som jag själv hade sparat till avel) började skela efter 12 veckors ålder. Henne kastrerade jag nyligen, hon fick aldrig någon kull pga skelningen. Ingen i denna kull har heller gått vidare i avel. Ingen av föräldrarna skelar, men pappakatt har fått minst en skelande avkomma med en annan (också icke-skelande) hona.

Den tredje kullen är som sagt efter en hona jag sparade ifrån min första kull. I denna kull började återigen en kattunge skela väldigt sent. Hon skulle sålts till avel men fick tyvärr säljas som sällskapskatt.

Jag vet inte om skelandet har ökat eftersom jag bara fött upp tre kullar, men det känns svårt att låta bli att avla fram skelande katter när det dyker upp trots att ingen i närmsta släkten skelar. Jag skulle dock inte avla på en skelande katt eller sälja en sådan till avel. Det är sorgligt, för i mina två senaste kullar har de två finaste kattungarna varit de som börjat skela.

En kan säkert få skelande ungar trots att den inte är det själv. Det ligger väl i generna och ärvs ner.

Naturligtvis är skelögdhet ärftligt, det mesta är ärftligt. Att ha fyra ben och två öron är också ärftligt.  Vad som är riktigt bekymmersamt är att det finns de som avlar på katter som har inte bara skönhetsdefekter utan mer eller mindre dolda hälsoproblem såsom t.ex. kroniska tandköttsinflammationer, allergier, känsliga magar, ett svagare immunförsvar eller avsaknad av inre organ. Som uppfödare är det av största vikt att vara selektiv i valet av avelskatt. Används katter med oönskade egenskaper i avel så kommer vi naturligtvis inte heller att bli av med dem (de oönskade egenskaperna) oavsett det gäller hälsa eller utseende.

Upptäcker man att den egna fina (och dyra?) avelskatten nedärver inte bara sitt vackra yttre utan även defekter så får man helt enkelt ta den ur aveln.

#6 Ja det är ju helt klart uppenbart i mitt fall, svårigheten blir ju att veta var det kommer ifrån och nu kan jag bara konstatera att man aldrig kan vara säker.

#7 Jag håller helt och hållet med dig. Hälsa ska alltid gå före allt annat vare sig det är HCM eller mer diffusa saker som de du räknar upp. Visst är skelögdhet ärftligt så jag hoppas du inte syftade på mig när du skrev det? Skelögdhet får ju här räknas som ett väldigt lindrigt problem och mina skelögda kattungar är alla högt älskade hos sina familjer, men jag skulle ändå inte avla på en katt som skelar.

#8 Nej det var absolut inte dig jag syftade på. Du verkar vara en som väljer dina avelskatter med noggrannhet.